Snöyran’s N-Glimra är en komplett kleiner münsterländer.

Snöyran’s N-Glimra – en komplett kleiner münsterländer

Kleiner Münsterländer är för många en klövviltshund. Även för Tomas Olofsson började jakterna med münster efter just rådjur. I dag vet han rasens potential och SE J CH SE UCH Snöyran’s N-Glimra behöver vare sig skämmas på vildsvinsjakten eller på fälten.

B

ästa Kleiner Münsterländer på Riksprovet på Gotland 2017 är en merit värd att fira. Glimra, eller Snöyran’s N-Glimra gjorde ett hästjobb på det anrika provet. Hade apporten på kaninen suttit till fullo hade hon kanske till och med blivit bästa hund totalt. En nia på fält är dock inget man skämtar bort oavsett. Tomas Olofsson vet hur man tar fram det bästa ur sin jakthund. Hösten 2018 kvittera­des jaktchampionat ut. Då var Glimra 2,5 år.

Minns sin rådjursskrämma

Någon rasfanatiker är Tomas inte. Han och hans fru Ingrid har haft både münstrar och strävhåriga vorsteh länge. Nu finns också en engelsk setter i hemmet.

– Men hon är allt bra mycket mer korkad än vad münstrarna och vorstrarna varit, säger Tomas och skrattar.

Redan 1992 dök den första kleiner mün­sterländern upp i familjen.

– Jag visste inget om fågeljakten då utan såg en kleiner münsterländer på en jakt och blev sugen. Vi skaffade en egen som hette Tiffy. Vi hade väldigt mycket rådjur här i början av nittiotalet och det var egentligen det enda jag jagade med henne. Något vidare fågelintresse hade Tiffy inte även om hon kunde stå.

Intressant hanne

Genom åren har Tomas och Ingrid tagit fram flera duktiga kleiner münsterländer så det handlar verkligen inte om en slump att Glimra är den hund hon är. Kunskap om stamtavlor och erfarenhet av injagning är nyckeln till parets framgångar.

– Det är Ingrid som ska ta på sig äran för dressyren. Hon lägger ner mycket tid, säger Tomas.

Glimra är född 2016 och var en ren önske­valp från Ingela Koskenniemis kennel Sön­yran’s i Boden. Tomas hade följt en duktig norsk hane från det att den var ung. Tiken uppmärksammade Tomas på en träning hemma hos sig som Ingela deltog på.

– Jag fastnade direkt för Ingelas tik när den var nere hos oss. Jag tipsade då henne om den norska hanen.

Tomas köpte en tikvalp. Faktum är att det finns linjer i henne på faderns sida som går tillbaka till tidigare münstrar familjen Olofsson haft.

– Ja, det är lite kul att vi fått tillbaka det blodet, säger Tomas.

Injagning

Som många andra stående fågelhundjägare med tillgång till egna marker har Tomas både fasaner och rapphöns nära till hands. Det gör att hans jakthundar i relativt låg ålder får stifta bekantskap med fågel.

– Vi börjar ganska tidigt, men det får bara vara positivt. Står hunden är det beröm, stöter hunden är det beröm, går hunden efter är det beröm. Det får under inga omständigheter bli bråk med hunden.

En sak måste dock sitta ovillkorligt innan träningen och fågelkontakterna inleds – inkallningen.

– Jag måste veta att jag får in hunden när jag ropar på den.

Först när hundens fågelhantering fungerar klanderfritt börjar Tomas jaga klöv med den.

Första ripan

Hösten 2016 fick Glimra, då bara fem månader gammal följa med den övriga flocken på ripjakt. Tanken var naturligtvis inte att hon skulle jaga men miljöträning är alltid viktigt och Tomas hade förstås också en förhoppning om att presentera henne för fågel om läget var perfekt. Det skulle inte dröja många minuter.

– Vi hade precis stigit ur båten och var på väg in i marken. Då stöter vi en stor ripkull och en fågel landar 200 meter bort. Jag väntar lite och sen rör jag mig dit med Glimra lös.

Glimra hittar fågeln och står. Tomas kom­menderar avance. Glimra reser ripan och sitter kvar.

– Då kunde jag inte hålla mig, utan jag skjuter fågeln. Glimra sitter kvar. Ett sånt perfekt läge. Vi sköt ett gäng fåglar för henne den veckan. Rätt eller fel. Vissa hundar mognar snabbt. En annan hund hade vi kanske varit mer försiktiga med.

Provstarter

Tomas och Ingrid meriterar upp sina hundar. Det finns inget krav att det ska gå så fort som möjligt. Men om hunden fattat galoppen finns inte heller någon anledning att avvakta. Således startades Glimra i unghundsklass andra levnadsåret hösten 2017. På sommaren genomfördes eftersöksproven både i UKL och ÖKL med 10/10 i båda klasserna.

Samma höst tog hon först en åtta på fält i Flimmerstad. Därefter drämde hon till med en nia i unghundsklassen på fält på Riksprovet, Vorstehklubbens mest prestigefyllda prov. Det genomfördes på Gotland.

– Hon blev utsedd till provets bästa kleiner münsterländer. Jag fick tyvärr ge henne apportkommandot ytterligare en gång och tappade då två pinnar på momentet. Annars hade hon nog varit med och slagits om utmärkelsen ”bästa hund”.

Under hösten 2017 hann Tomas också med att starta henne i öppenklass där hon tog en åtta på fält och blev klar för elitstart.

Klar jaktchampion

Året efter, 2018 startades Glimra på elitprov två gånger. Inledningsvis hade hon lite problem med släpapporten på räv men på tredje försöket tog hon 10/10 i eftersöksgrenarna. Väl på fältproven presterade hon på topp och belönades med två åttor för sina starter.

I vorstehklubbens resultatdatabas räknas hundarnas medel ut baserat på egenskapspoäng de samlat ihop i momenten fart, vidd, reviering, följsamhet, vattenpassion. Glimra ligger i topp i alla momenten med 4,0 och utmärker sig jämfört med rasens medel.

Glimra har också ställts ut med framgång. Hon ser bra ut och tre excellent med cert har gett henne titeln svensk utställningschampion.

Allround

Glimra erbjuder mycket jakt. Tomas jagar naturligtvis fågel med henne men hon används minst lika mycket till klövviltsjakt.

– Hon är väl kanske inte lika vass på klöv­viltsjakterna som min allra första münster men å andra sidan var klövvilt det enda jag jagade med den hunden, säger Tomas och skrattar.

För Tomas är münsterländern en riktig jakthund, och allra högsta grad jämförbar med ett strävhår.

Glimras kull är jämn. Tomas har sett fem av kullsyskonen och de har alla de egenskaper som krävs för att lyckas. Hittills har han och Ingrid tagit en kull på Glimra, men de tre valparna är ännu så pass unga att de inte startat på prov än.

– Men de verkar ha gott gry. Det ska bli kul att se hur de utvecklas.