Den häftiga jaktupplevelsen inträffade nu i helgen på Åbodalagets jaktmark utanför Moheda i Småland. Där är Mattias Ringström hundförare. Han har jagat hela sitt liv och enda sedan han tog körkort har han kört upp till Norrland för att jaga älg. – Det blir ju rätt mycket älgjakt, och har blivit genom åren. Jag lägger mellan 90 och 100 dagar om året på jakten och hundträningen. Dagen innan hade ko och kalv observerats i jaktområdet, så när Mattias släpper dubbelchampionenen Nyboåsens Britta är det sannolikt kalvjakt som hägrar, tror han i alla fall. – Det blir fast stånd i upptaget på första sökrundan och efter ett tag smyger jag in.

Storoxen reser sig

När Mattias kommer närmare inne i planteringen ser han en ko som hunden står och skäller på, men plötsligt som från ingenstans reser sig en kapital älgtjur upp. – Jag ser att det är riktigt storoxe och börjar få puls. Det är nästan så jag glömt bort hur det känns, eftersom jag jagat så mycket älg. Men så har jag ju aldrig ens sett någon tjur i den här kalibern förr, trots alla år i Norrland. Mattias skjuter tjuren och rapporterar över radion att han fällt ett vuxet djur och att han föreslår att de avbryter jakten och samlas på skottplatsen. – De andra i laget undrade lite varför vi redan nu skulle avbryta eftersom vi precis börjat jaga. Men när de kom fram förstod de, säger han och skrattar.

Fungerande förvaltning

Sedan ett par år förvaltas älgstammen i området genom könskvotering. Några taggrestriktioner eller andra bestämmelser finns inte. – Vi har testat en massa olika modeller men den här verkar fungera. Vi ser mycket fler tio-tolvtaggare nu än förr. Skjuter man en mindre andel tjur, överlever fler och blir stora. Det gäller att ha en stor tjurandel i stammen, säger Mattias. Den fällda älgtjuren då. Jo, den uppskattades till cirka fem år. Slaktvikten landade på 250 kilo och antalet taggar i kronan var 18. – Jag har sett ut en plats i finrummet. Där ska trofén få hänga, säger Mattias.