Anders började sin trädskällarkarriär med en norrbottensspets, men råkade ut för en mentalt klen individ som blev aggressiv och fick avlivas. Han bytte ras och de tre finnspetsar han haft därefter är alla jaktprovsmeriterade. Den näst sista, Obygdens Nätti blev trea, etta och etta i Nordiska Mästerskapet, Den nuvarande stjärnan Fort Hjort Nalli vann samma tävling 2014 och Skallkungen 2013.*

Pruta aldrig på söket

Vissa rasfanatiker raljerar om norrbottenspetsen som en sällskapshund som går att jaga med, medan finnspetsen är en jakthund som fungerar som sällskapshund. Anders håller inte med. – Visserligen är rasen mindre, men det finns många bra jakthundar bland ”nobsarna” (norrbottenspetsar). Jag har själv dömt flera och årets skallkung var en nobstik. Välj hund ur sökstarka linjer och var noga med tiksidan. Älglinjer är ofta bra. Det starka klövviltsintresset kan ge ett par jobbiga höstar. Men när fågelintresset väl tar över blir det ofta bra hundar, säger Anders.

Bygg hundens självförtroende

En spets ska vara kung i skogen men veta sin plats i hemmet. Starkt självförtroende är grunden. Hunden ska ha en ganska fri uppfostran. Den ska kunna ”hit” och ”gå och lägg dig” till exempel, men inga cirkuskonster. Den får inte bli beroende av ett ledarskap som hämmar den. Kunskapen om spetsjaktens svårigheter är i allmänhet låg. Många lever i villfarelsen att trädskällaren formas i en stadigt framåtskridande process. På Facebook läser folk om fåglar som skjuts för unghundar, utan att veta hur det gått till, eller ens om det är sant. Om den egna hunden inte lever upp till förväntningarna är det lätt att bli irriterad. Detta märker hunden direkt! Samarbetet mellan förare och hund, som bygger hundens självförtroende, påverkas negativt. Föraren ska fokusera på det hunden gör rätt och se till att den får positiva upplevelser med sig hem.

Tålamod

Första fågelkontakterna är ofta stökiga. Fågelvittring på marken och i luften, flaxande vingar, fåglar som flyttar och kacklar blir för mycket för en hund som inte vet sin uppgift. I bästa fall börjar den skälla en fågel men innan jägaren är framme har hönans avledande beteende lockat i väg hunden. I regel återvänder hunden till upptagsplatsen. Finns det då fåglar kvar skjuter Anders, utan krav på markering eller skall. Bara en fågel från ovan åt hunden. När fågeln fallit får hunden översvallande beröm. Därefter avslutas jakten så att hunden i lugn och ro får smälta intrycken. Det är bättre än att fortsätta och låta hunden jaga sig trött och kanske misslyckas. Redan vid andra fågeln skärper Anders kraven på markeringen. Skäller hunden vid fel träd, prova bryta en kvist. Då kan fågeln röja sig. En gång kastade Anders en kvist mot trädet där fågeln satt. Hunden hittade rätt och fågeln sköts. Det är ingen katastrof om fågeln drar. Hunden hör floget, lokaliserar rätt träd och där får den beröm. Antalet fällda fåglar första hösten har mycket liten betydelse. Injagningen är en stimulerande process, kantad av strapatser och misslyckanden. Hur spetsar tar till sig injagningen beror på mognaden och de utvecklas olika. Brist på tålamod är den främsta orsaken till att oslipade diamanter förblir oslipade.

Tronskifte i hundgården

Nalli är ett utmärkt exempel på injagningens vedermödor. Det som betydde mest för hennes utveckling var att hon hamnade hos Anders Morin. Kalixborna är kända för att stå med båda fötterna på jorden och att inte hetsa upp sig i onödan. En bra egenskap om man ska jobba med spetsar. Nallis första höst var fågelfattig, men hare, ren och älg dög gott som sysselsättning åt en jaktsugen finnspets. En ung orrtupp sköts, utan något egentligt fågelarbete. Andra hösten var lika dålig. Nalli skällde fågel men hade ännu inte fattat sin uppgift, samtidigt som klövviltsintresset var besvärande. Som längst jobbade hon med en älg i fem timmar innan den sköts på grannmarken! Men så kom tillfället. Nalli skällde en ung tjädertupp, hönan ockade en bit bort. Hunden höll ut och Anders sköt tuppen. Direkt tuppen föll rusade Nalli mot trädet där hönan satt. Den flög visserligen i väg men där och då hände något. Under den jaktturen sköt Anders två fåglar till. Det blev vändpunkten, fågelintresset började ta över. Anders anade tronskifte i hundgården. Visserligen fortsatte älg – och rendreven men återfallen blev färre. I dag tillhör Nalli toppen bland landets finnspetsar. Hos en okunnig förare hade hon förmodligen betraktats som hopplös.

Tjädertuppar i vägkanten

Nalli har också visat sina färdigheter för Jaktjournalen i norrbottniska senhöstmarker. På vägen ut till första släpp satt ett par tjädertuppar i vägkanten vilket födde förhoppningar. Så fort Nalli fått på sig Astron, verifikatet till dagens hundarbete, försvann hon som en påskjuten räv. Anders är ingen slav under vindriktningen utan går enklaste vägen. En injagad hund söker av marken ändamålsenligt oavsett vindriktning, och förr eller senare måste man ju tillbaka till bilen. På tjäder får hunden skälla i tio minuter innan ansmygning. Orrar kan dra när som helst, då är det bättre att snabba på. Denna dag skällde Nalli två tjädertuppar, som i sättet liknade sina mindre, men mer skärrade kusiner. Händelseförloppet var detsamma båda gångerna: Fågel funnen, ståndskall, tupp som flyttar, förnyat skall, tupp som drar. Vi gick i relativt fågelfattiga marker. Söket var med dagens utrustning idealiskt för praktisk jakt. Beroende på terrängen låg rundorna från några hundra meter upp till en dryg kilometer. I tätare skog kunde hon bli borta länge, men tekniken visade att hon höll koll på oss. Farten mattades en aning efter några timmar, men hon jagade hela tiden. Astron visade cirka 4 mil efter avslutad jakt. Nalli är en hund som inte kräver återkommande fågelvittring för att prestera.

Tjäderhönor i tät skog

Andra jakten som Jaktjournalen hängde med på ägde rum i en mycket tät, medelålders tallhed, där tjäderhönor flockas på senhösten. Nalli gick suveränt. Först skällde hon en gammeltupp, därefter flera tjäderhönor. Jaktprovsvärdet var ett förstapris väl över 80 poäng. Tyvärr träffade vi tjäderstammens plusvarianter, omöjliga att komma åt. Dock gavs tillfälle att studera hundens arbete. Mest imponerade hennes sätt att hantera tjäderflockar. Om en fågel hon skällt stöttes eller flyttade, och hon inte fick förnyat skall på den, återvände hon till området där fåglarna var från början och hittade nya. Hon lyssnade och spejade intensivt i träden, slog enstaka skall och förflyttade sig. Ett smart sätt att få fåglar att röja sig. * För att få starta på SM (Skallkungen) krävs högsta resultat i lokalklubben. De fyra först placerade i SM bildar landslaget som tävlar i Nordiska Mästerskapet året därpå