Rasmus Boström summerar 20 år som björnjägare och 50 år som människa. Foto: Privat

Rasmus Boström sätter punkt

Rasmus Boström är en av landets mest profilerade björnjägare, som i år firar 20-årsjubiléum som björnjägare och som dessutom har fyllt 50 år. I Jaktjournalen nummer 11-2020 ställde vi honom 7 snabba frågor under vinjetten "Sätter Punkt".

Ålder:50 år
Bor:Brunnsberg i Älvdalen
Jagat sedan:Började vara med på bland annat fällfångst i tioårsåldern
Antal jaktdagar per år:Jag ser det som ett heltidsjobb eftersom jag är ute så mycket som möjligt för att utveckla produkter och filma för Bearskin. Det kan bli sju dagar i veckan så här års.
Favoritjakt:Rävjakt med stövare och terrier.
Hundar:Två plottar, en finnstövare, en smålandsstövare och två foxterriers, plus att sambon har en finnspets.
Bössa på axeln:Tre stycken – min Blazer R93. I år har jag bytt drillingen mot en hagelbock, Beretta Ultra Light, och en grytrevolver.

"}}

1 Vad är det viktigaste du lärt dig under dina 20 år som björnjägare?

– Med bra hundar kan man lyckas djävligt ofta, om man aldrig ger sig. Och så har jag kommit fram till att alla björnar är personligheter och att man inte kan ta någonting för givet. En del 70-kilosbjörnar kan bete sig som om de vägde 270 kilo. Det är egentligen ingenting revolutionerande, men jag är jäkligt glad att jag fått vara med om den här resan.

2 Vad är den största skillnaden mellan björnjakten idag och för 20 år sedan?

– Det finns flera skillnader. Idag har vi extremt förfinade hjälpmedel, teknik där vi ser exakt vad hundarna gör. Skulle vi gå tillbaka till den gamla tidens pejlar, så skulle alla former av jakt vara mycket svårare. Idag kan man genskjuta en hund som följer ett spår och konstatera, och bli glad, att det är björn som den jobbar med. En annan sak är hur många björnar man kan få för sin hund. Runt år 2000 tyckte man att det var jättebra om man lyckades med en björn av tio. Idag vet vi att det finns hundar som snarare har kapacitet för nio av tio björnar.

3 Västerbotten har redan infört att en del av björnjakten startar samtidigt som älgjakten. Det höjs också sådana krav i andra län – hur ser du på saken?

– Jag skulle kunna leva med att björnjakten startar samtidigt som älgjakten. Det är framförallt mycket bättre temperatur vid älgjakten. Ser man på statistiken så är det inte så många björnar som fälls av älgjägare. På minussidan kan jag se att björnjakt och älgjakt kolliderar och att en del älgjägare inte vill ha björnjakt, vilket jag respekterar. Men jag har ingenting emot att prova björnjakt från septemberjakten på älg ett år.

4 Hur firade du din 50 års-dag?

– Jag försökte jaga björn.

5 Vilket är ditt största jaktminne?

– I min värld är det ointressant hur stor eller liten björnen är, om det är ett bra hundjobb. Men ett fint minne är när jag sköt en 265-kilosbjörn för min plott Blaser och Stefan Lindströms finnstövare Lynx. Det var en så stor och fin björn, och hundarna jobbade så lugnt och bra. Det var ingen stress, bara vackert. Det lever man för som björnjägare.

6 Hur många björnar har du fällt?

– Det börjar på att bli uppåt 75-80 stycken. Jag står inte skriven för så många, men räknar man alla eftersök så hamnar det kring den siffran.

7 Hur tror du björnjakten i Sverige ser ut om ytterligare 20 år?

– Oj… Jag hoppas att den ser ut som idag. Men jag hoppas också att myndigheterna och polisen lugnar ned sig lite och inte utgår ifrån att björnjägarna är kriminella vilda västern-människor.