Lyckan när jaktinstinkten förs vidare

Jakten på impalabocken innehöll det mesta.
I Jaktjournalens juninummer 1993 fanns en krönika
på Norgesidorna som hette ”Till en jägare” där far och son var ute på sin sista gemensamma tur till jaktkojan och sonen ville tacka för att han fått vara med och jaga så mycket, men faderen ville inte ha några tack. ”Du skall se till att du får en son, sade han. En som ärver samma instinkter när det gäller jakt. Det måste vara det bästa en jägare får uppleva.”
Det har gått 19 år sedan dess och många unga jägare har följt med på jakt men jag förstod inte vad fadern menade, inte förrän i somras. När grabben smög efter sin PH (Professional Hunter) mot en ensam impalahind började känslan att gry.
Jaktivern låg utanpå den camou­flagefärgade T-shirten. Greppet om gevärsremmen var så hårt att knogarna vitnade. Stegen var långa för att följa den dubbelt så stora guiden, ryggen var krum och huvudet nerböjt på samma sätt, trots att törnbusken som användes som skydd var mer än tillräckligt hög.
De försvann bakom några täta buskar och från där vi stod med kikarna kunde vi se att impalahin­den trippade nervöst och slog med svan­sen.
Plötsligt sprang hinden i väg tio meter men vände tillbaka och då small det. Hon spratt till och rusade men efter 30 meter föll hon över ända i ett dammoln.

Grabbens första vilt
Det var ett speciellt ögonblick då vi stod samlade runt en ung jäga­res första vilt. Efter de sedvanliga gratulationerna fick skytten berät­ta den spännande historien och vi tog oss gott om tid. Det var mycket som skulle smältas. Hållet hade varit 60 meter och skottet med hjälp av trebensstativet hade känts bra för det hade han tränat mycket på hemma.
Han hade siktat som på rådjurs­figuren, mitt i bogen och tryckt av. Där satt också ingångshålet me­dan utgången satt lite längre bak i och med att den hade stått lite snett.
Men det var detaljer, hon låg  död
i den torra sanden och blev nog­grant obducerad av en stolt tolv­åring. Sedan bar det av till slakte­riet och en jägares första möte med jaktritualer. Blod i ansiktet och en bit rå lever att tugga på. Det smakade inte gott men hade det varit en bock så hade en bit av en testikel varit obligatorisk.

Far och son på jakt
Vi hade köpt en så kallad ”father and son hunt” hos Thorndale Safari som låg någon mil utanför Port Elizabeth längst söderut i Sydafrika. Som de flesta jaktfarmer i det landet hade denna hägnat in den nästan 6 000 hektar stora egendomen. Vissa arter kryper under, andra hoppar över men hägnet gör det lovligt för en tolvåring att jaga där. Så länge vederbörande kan skjuta.
När grabben hade bevisat sina kunskaper med farmens Sauer 90 i kaliber .243 Winchester bar det i väg på jakt. De flesta gånger tillsammans men ibland enbart med sin PH och spårare.
Under fågeljakten satt vi bägge två i gåsgropen. Huttrande i den kalla morgongryningen, men med solen kom värmen och även de kacklande gässen.
Glädjen med ett fint flyktskott följt av den tunga dunsen av gåsen som träffar marken. Svordomar med krånglande laddning av halvautomaten. Ivern i språnget efter en vingad gås. Och det fantastiska ögonblicket då två egyptiska gäss kom snabbt bakifrån i medvind och vi reste oss på kommando och sköt båda två med var sitt skott som lät som ett.

Förstår nu
Troféimpalan var överförd från senior till junior och stod överst på dagordningen då vi sista morgo­nen fick ögonen på en liten flock som stod uppe på en sandhög i soluppgången. Det var bara bockar, åtta djur totalt och den största var aktuell att fälla. För en gångs skull var det en höjd att krypa upp på men de betade sig från oss ut över den buskbeväxta slätten och försvann ur synhåll. Efter en spännande ansmygning var vi inne på 50 meters håll men vegetationen var tät och det var endast små luckor att skjuta i samtidigt som bockarna hela tiden bytte position.
Då det small föll den stora bock­en rakt ner, träffad högt i bogen och det krävdes ett avlivningsskott i halsen. Glädjen hos alla involverade var självklart stor men det här­ligaste av allt var att en ung jägare fick se en del av den fascinerande jakten i verklighet. De små marginalerna mellan succé och fiasko, hur snabbt det vänder och chansen som kommer bara man håller på.
Man behöver inget tack när man upplevt det!
Text och foto: Dagh Bakka

AKTUELLT

Bokmärk hemsidan – JJ-appen försvinner

Kungsbacka (JJ) Från och med den 18 augusti är det www.jaktjournalen.se som gäller. Då släcker vi nämligen ner vår nyhetsapp. På vår hemsida kommer nyheter, filminslag och radiointervjuer till sin rätt på ett betydligt bättre sätt. Se till att bokmärka sajten och skapa en ikon på hemskärmen på din mobil.

Björnjakten 2018 – Robert Salomonsson tror på Lillen

Dorotea (JJ) Den 21 augusti är det dags för björnjaktspremiär. I år får totalt 284 björnar fällas under licensjakten som får pågå som längst fram tills den 15 oktober. Jaktjournalen har checkat av hur några av Sveriges mer namnkunniga björnjägare förberett sig.

Annonser