Lyckad prenumerationsjakt i snöfall

Under tre dagar fick Tomas Berlin, Habo, en av fem vinnare av Jaktjournalens älgjaktdagar i Jämtland, vara med om mer älg och älgjakt än vad han upplevt tidigare under sitt jägarliv. Första dagen fick han skjuta sitt livs första älg och under resten av jaktdagarna hade han puls ”över det normala” vid flera tillfällen.

Tomas Berlin, Habo, log med hela ansiktet efter att han skjutit sitt livs första älg.

Jaktjournalens älgjakt för prenumeranter på marker i nordvästra Jämtland fortsätter att vara en succé. De senaste åren har många vinnare fått skjuta älg, till och med en oxe med guldtroféer sköts av en vinnare 2013. Inför förra höstens jakt hade 2 800 prenumeranter anmält sitt intresse till älgjakt i magiska Ströms Vattudal.
Även i år sköts älg och samtliga deltagare var mer än nöjda med jakten och upplevelserna i skogarna från norra gränsen vid Gullöberget till Strömberget mellan byarna Lidsjöberg och Svaningen.

Älgjakt i fullt vinterväder

Kvällen före jakten bjöd på fullt vinterväder med kraftigt snöfall och en temperatur kring noll. Med erfarenhet om hur stillastående älgar brukar vara första dygnen efter höstens första snöfall var det med viss skepsis som planeringen skedde inför första jaktdagen.
Jaktlagets ständige kock Klas Staffas lottades att gå första såten med sin lånehund Vilda och undertecknad fick den andra lotten med jämthunden Hästmons Atos.
Snön hade fallit hela natten och det fortsatte att snöa på morgonen. En bra beskrivning är ”tidvis snöstorm”.
Det dröjde inte länge innan Klas kunde rapportera att hans tik tagit upp och att hon skällde i gångstånd upp mot östra delen av Gullöberget.
Tomas Berlin satt vid Gullötjärnarna, ett pass som flera gånger tidigare levererat vilt framför pipmynningarna.

Team Jaktjournalen med årets första älg, en elvataggare med vacker krona. Fr v: Jörgen Wallgren, Askersund, Peter Gerhardsson, Nässjö, chefredaktör Holger Nilsson, Emil Grip, Hällefors, Tomas Berlin, Habo, Arvid Åström, Piteå, och Henrik Klasson, Tenhult.

Team Jaktjournalen med årets första älg, en elvataggare med vacker krona. Fr v: Jörgen Wallgren, Askersund, Peter Gerhardsson, Nässjö, chefredaktör Holger Nilsson, Emil Grip, Hällefors, Tomas Berlin, Habo, Arvid Åström, Piteå, och Henrik Klasson, Tenhult.

Tomas första älg!

Klas meddelade via radio att hund och älg var på väg upp mot Tomas pass.
Tomas som satt högt i berget vid en skogs­väg hade hört upptaget och var mer än beredd.
Tomas spejade till höger från passet där hunden skällde när plötsligt en tjur bröt ut ur den täta gammelskogen samtidigt som ståndskallet fortsatte längre österut.
– Trots att tjuren kom på fel sida blev jag aldrig stressad, berättar Tomas. När tjuren steg upp på vägen på cirka 40 meters avstånd sköt Tomas ett skott mot bredsidan och när tjuren gick över vägen och in i skogen på andra sidan sköt han ytterligare ett.
– Tjuren försvann men jag var inte helt säker på hur det hade gått, berättar Tomas.
När Jaktjournalens chefredaktör och jakt­ledare Holger Nilsson anlände och spårade med en av sina jämthundar hittade man älgen cirka 50 meter från vägen.
– Häftigt, vilken grej, utropade Tomas efter att det stod klart att han skjutit sitt livs första älg. En 11-taggare med en vacker krona.

Favoritjakt

Tomas Berlin tog jägarexamen för tio år sedan men har trivts att vara i skogen i hela sitt liv. De senaste åren har han inte haft nå­gon egen jaktmark utan varit med på olika jakter som gästjägare. Tomas har en wachtelhund som han jagar vildsvin med på marker i Heby. Favoritjakten är annars rådjursjakt med stötande hund eller drevjakt med tax. Tomas jagar sedan en tid älg i ett jaktlag, men det var på Jaktjournalens vinnarjakt han kunde skjuta sin första älg.

– En helt otrolig upplevelse, konstaterade Henrik Klasson, efter att han fått en fin 13-taggare i pass och gjort personbästa med sin .308:a.

– En helt otrolig upplevelse, konstaterade Henrik Klasson, efter att han fått en fin 13-taggare i pass och gjort personbästa med sin .308:a.

Tjur i snörök

Samtidigt som Holger hittat Tomas tjur började Atos första gången söka ut i rejäla svängar. Efter en stund stod det klart att han var en älg på spåren, men inget upptag hade hörts.
Atos gick snabbt utför berget ner mot Hen­rik Klassons pass innan det vände uppåt igen. Ibland ställs man inför uppgiften att fatta snabba beslut och när en mindre älgtjur dök upp som en vålnad i dimman, snöröken och den helt vita ungskogen gick det snabbt att bestämma sig.
Jag sköt och älgen föll i skottet.
Min första tanke präglades inte direkt av glädje över det lyckade skottet eller det faktum att Atos anlände en halvminut senare.
Tankarna gick mer åt det faktum att det var närmare två kilometer enkel väg att hämta älgen. Terrängen var stenig och brant och jag förstod att det skulle komma att ta tid att få älgen till en körbar väg.

Massor av jaktkunskap bland deltagarna

Emil Grip, Hällefors, har jagat i tio år och har tillgång till 120 000 hektar småviltsmarker kring Hällefors. Emil bor som han utrycker det själv, mitt i vargsmeten. I samband med att han tog jägarexamen fick han skjuta en älg och har sedan dess varit med på älgjakterna. Emil såg en ko med kalv första dagen, men hade för långt skotthåll. Däremot hann han med att filma älgarna när de passerade en myr med Vilda i hasorna.
Andra dagen såg han en ko med två kalvar på 250 meter, mätt med avståndsmätare i en kraftledningsgata.
– Jätteroligt att få vara med, säger Emil som har en plats i jaktlaget söder om Jaktjournalens mark och därför var nyfiken på hur vi jagade.

Älghämtningseftermiddag

Jaktjournalens prenumeranter håller ofta väldigt hög jaktlig klass. Så även det här gänget som följde med när tjuren skulle bär­gas och utan att klaga fick slita rejält med att hjälpa till att få järnhästen över stock och sten fram till älgen.
Efter många om och men kom tjuren fram till körbar väg och då var jaktdagen slut. I mitten av oktober är jaktdagarna korta och det återstod inget annat än att återvända till Lidsjöberg för bastubad och en stärkande och utsökt middag signerad Klas Staffas.

Vargflykting från Askersund

Jörgen Wallgren, Askersund, betecknar sig själv som vargflykting. Han jagade under 1980-talet mycket rådjur med egna taxar. För några år sedan fick han vara med om att vakna upp till nyheten om att Naturvårdsverket i all hast och utan att någon jägare fått veta något flyttat två vargar från Norrbotten till området.
– Under 1990-talet kunde vi skjuta ett 30-tal rådjur på markerna varje år, numera skjuts det ett till tre djur årligen, berättar Jörgen.
Jörgen jagar numera dovhjort och gris på marker i Östergötland.

Trots att det var första gången gänget jagade tillsammans blev de snabbt kompisar och ett fungerande jaktlag.

Trots att det var första gången gänget jagade tillsammans blev de snabbt kompisar och ett fungerande jaktlag.

Massor med ståndskall i bergen

Andra dagen gick Klas och Holger med sina hundar i markerna upp mot Strömberget. Klas tik Vilda tog upp och passerade Peter Gerhardsson, Nässjö, utom skotthåll med ko och kalv på markens generalpass och gick sedan ut ur såten och jaktmarken.
Under tiden hade Henrik Klasson, Tenhult, fått korn på sitt livs älg.
– Älgen visade sig på 100 meters avstånd och var på väg från mig när jag fick syn på den, berättar Henrik. Tjuren rotade runt i en tät ungskog innan den klev fram på en liten kulle och visade upp hela bredsidan.
Henrik sköt ett skott med sin 308:a och sedan ett till innan tjuren försvann.
– Jag såg när den försvann in i en granplantering, men jag såg aldrig att den föll, berättar Henrik.
Klas som var i närheten kunde spåra utan hund och kunde efter en stund lugna Henrik.
– Du har skjutit en riktig jämtlandstjur var det glädjande besked som Henrik fick.
– Det var min sjätte älg och den största som jag skjutit. Den ska monteras och placeras på hedersplats ovanför tv:n hemma i Nässjö, förklarade en mycket nöjd skytt.

Henrik gillar rovdjursjakt

Henrik Klasson, Tenhult, jobbar på en bygg­varuhandel och jagar det mesta. Han har en drever i lag med sin pappa och de har gott om rådjur på markerna.
Henrik satsar en hel del tid på rävjakt och har skjutit 70 rävar de senaste åren.
Henrik såg en ko som passerade i sken tredje dagen. När han satt och njöt av solen och utsikten i passet började han tänka på vilken fantastisk upplevelse han fått vara med om.
– Först vinna en plats i laget och sedan få skjuta en fin tjur, dessutom har jag träffat och fått flera nya vänner, det kan inte bli bättre, säger Henrik.

Trafikproblem i djupsnön

Nu återstod bara att hämta tjuren och det visade sig snabbt vara betydligt svårare än väntat. Det ymniga snöandet i kombination med mildväder förvandlade vissa delar av skogsvägarna till isbanor.
Den avgörande backen upp visade sig vara omöjlig att överlista med Hilux och släp med älgdragare. Vi lastade av dragaren och körde endast med bil och släp. Inte ens Klas Staffas fyrhjulsdrivna lätta lastbil klarade uppgiften.
Långt värre pinsamt blev det när Holger lyckades dra upp släpen med sin XC70. Det var bara att erkänna sig besegrad. Emil Grip tog sig an uppgiften att köra järnhästen upp till skogsvägens slut, en resa på dryga kilometern. På grund av strul med bilar, släpar och äldragning hanns det inte med någon fler såt den dagen.

Solsken och ståndskall

Tredje dagen bjöd på ett strålande vinterväder med plusgrader och solsken.
Atos tog upp älg och en älg bröt sig ur och stannade inom skotthåll för undertecknad. Det var omöjligt att se vad det var för älg och när sanningen till sist avslöjades var skottchansen förlorad.
Atos snirklade sig ut mellan passen och försvann med sina älgar ur marken. Jakten avbröts och jag väntade på att hunden skulle komma tillbaka.
När Atos var 400 meter bort blåste jag i jakthornet. I samma stund kom de första skallen.
Det blev inledningen på ett närmare fyra timmar långt gångstånd och ståndskall där många av passarna var nära att få skjuta.
Peter Gerhardsson, Nässjö, hade lämnat passet när jakten bröts men fick kontraorder av jaktledaren och var på väg tillbaka när han förstod att han inte skulle hinna fram.
Atos kom allt närmare med älgarna i gångstånd och till sist ställde Peter sin pejl framför sig i snön och väntade på att få skjuta. Som närmast var älgarna 48 meter från Peter när de kom fram till hans gamla spår och vinklade bort från honom.
– Det var riktigt nära, jag såg benen på älgarna och hörde hur kon lockade på sin kalv, berättar han.
Peter bor i Nässjö, jobbar i skogen och har jagat med sin pappa sedan barnsben.
– Jag har jagat mycket rådjur, eftersom pappa har en griffon, och en farbror har en tax.
Största intresset är dock älgjakt men även vildsvinen har lockat de senaste åren.
Undertecknad smög fram till ståndskallet som förflyttat sig från Peters pass och lyck­ades komma in på 84 meter innan Atos hörde mig och kom på besök. Då passade kon och kalven på att smita och ställa sig cirka 60 meter från Tomas Berlins pass där han skällde ståndskall i 40 minuter.
– Jag hade tummen på säkringen och hög puls hela tiden, berättar Tomas.
Tills sist gick kon och kalven loss och läm­nade såten utan att exponera sig för någon passkytt.
När älgarna lämnat området och när Atos till sist såg ut att bryta och återvända bröts jakten och Peter fick i uppdrag att ställa sig på bakspåret och om möjligt koppla Atos.
– Jakten var slut och när jag stod på spåret kom en kviga och en pinntjur över hygget med hunden efter sig. Peter kunde dock koppla och jakten avslutades.
– En suverän upplevelse, ett bra gäng, god mat och välorganiserad jakt, var Peters smickrande omdöme om 2014 års vinnarjakt för Jaktjournalens prenumeranter.

AKTUELLT

Skarp kritik mot polisens hantering av vapenärenden

Linköping (JJ) Polisprofessor Stefan Holgersson riktar skarp kritik mot polisens myndighetsutövning i vapenärenden. I en forskningsrapport kommer han fram till att polisen klipper och klistrar i lagtexter och inte lägger fram uppgifter som talar till klagande personers fördel.

Annonser