Denna ledare publicerades först i Jaktjournalen nummer 12.

Det är någon form av jubileum när jag skriver detta. För tio år sedan – den 21 oktober 2009 – klubbade riks­dagen igenom den nu smått historiska rovdjursproposi­tionen med stor majoritet. Och i januari, året efter, fick vi för första gången på 45 år jaga varg.

Då lovades lokal och adaptiv förvaltning av vargstammen och 27 vargar skulle fällas. Det var en jättegrej! Jag minns hur hoppet tändes och som vi frös och kämpade under den där första, historiska vargjakten 2010.

Fram till 2018 fälldes samman­lagt 144 vargar under licensjakt. Sen dess har vi inte fått jaga varg.

144 vargar – så summeras varg­förvaltningen sedan 1965.

287 vargdödade hundar

I dagarna släppte norska Miljødirektoratet en rapport om vargskadade hundar i Skandinavien.

Mellan 1995 och 2018 attackerades 474 hundar av varg i Sverige. 287 av dessa dödades.

Fram till och med vintern 2018 dödades alltså fler hundar av vargar, än vargar dödade vid licensjakt. Och även om en och annan sällskapshund fallit offer är de vargdödade hundarna i allra högsta grad ett jägarproblem. 90 procent av de vargangripna hundarna är jakthundar.

Inte vår debatt

Vargfrågan är såklart mycket större än hun­dar och licensjakt. Att länsstyrelser tar till lapptyg, rovdjursstängsel eller skyddsjakt för att förhindra ett återkommande angrepp mot en får- eller renbesättning kostar natur­ligtvis enorma summor och ersätter inte de tamdjur som redan dött, men jag överlåter den debatten åt lantbrukarna.

Det som kan vara intressant är att 138 skyddsjaktdödade vargar registrerats de senaste tio åren.

”För få vargar för jakt”

2020 blir det ingen vargjakt. Det har Naturvårdsverket beslutat. Motiveringen är att det finns för lite varg. Enligt deras siffror finns det cirka 300 vargar i Sverige, eller 34 familjegrupper. För tio år sedan, när vi fick den första licensjakten, visade inventeringen 24 familjegrupper. Idag krävs helt andra siffror för att jägare ska kunna förvalta vargstammen på samma sätt som vi förvaltar allt annat vilt.

Tio år av havererad rovdjurspolitik

Det må vara tioårsjubileum av Sveriges nya rovdjurspolitik, men jag ser ingen anledning att fira något. Av det som riksdagen lovade den 21 oktober 2009, och som skapade beslutsamhet och förhoppningar i jägarkåren genom licensjakten 2010, finns inget kvar.

Kvar är bara bevisen för att beslutsfattare inte bryr sig om oss jägare.

Kvar är minnet av 287 vargdödade hundar, och det enda som förändrats hos mig är inställningen till de som själva löser problemen.

Idag firar jag minnet av den dag jag fortfarande trodde på en fungerande rovdjurspolitik.

Daniel Sanchez Chefredaktör daniel.sanchez@jaktjournalen.se 0300-306 21