På våren 2011 föddes idén om en omfattande databas om frilevande varg och människor. Upprinnelsen var vargangreppet i Riala där en kvinna promenerade med hund och barnvagn i ett skogsområde. Två vargar dyker upp och tar helt sonika hunden framför kvinnan. Angreppet i sig skapade stor uppståndelse men det var den efterföljande debatten och ”häxjakten” mot kvinnan som fick mig att reagera. I stora drag anklagades kvinnan för att ha gjort fel när hon beträdda vargens revir. Att det till alldeles nyligen var ett helt vanligt skogsområde räckte inte som argument. I princip räckte inga argument alls på den tiden. Media i stort och många tongivande människor var mer eller mindre förälskade i vargen. Och samtidigt blinda för dess skadeverkningar. Förföljelsen av kvinnan i Riala berörde mig mycket djupt. Ett tankearbete påbörjades och parallellt läste jag kopiösa mängder av artiklar från alla världens hörn om hur det var att leva med varg. Bilden som växte fram stämde illa med den som torgfördes av svenska media. Vart jag än vände mig i världen var bilden den att skadorna var oacceptabla och att människorna och tamdjuren som skulle ”samexistera” med vargen alltid drog det kortaste strået. Med en bakgrund som Art Director och en viss förmåga att uttrycka mig i text tog det inte lång tid innan jag fann mig själv lägga de första stenarna till bygget av Vargfakta.se. Min gode vän Jan Särnesjö anslöt sig till projektet tidigt och tog sig an det digra arbetet med att sammanställa historiska data. Idén var alltså att sammanställa och katalogisera händelser i dåtid och nutid samt dra vissa slutsatser av detta i lite längre artiklar med jämna mellanrum. Idag representerar Vargfakta Europas och förmodligen även världens mest omfattande databas med artiklar och referat om ”människor och varg”. Utgångspunkten rent ideologiskt var att människan är en del av naturen, en brukare och inte en betraktare. Den väl spridda myten om att ”naturen sköter sig bäst själv” saknar som bekant praktiskt och verklig grund mer än som upptakt till något NewAge-seminarium. Vid lanseringen sommaren 2011 uppstod visst rabalder hos de som helst av allt ser obegränsat med varg i Sverige och världen. Faktum är att en företrädare för en av de då mest prominenta föreningarna försökte få sidan nedstängd. Vår fakta, alltid med källhänvisning, stämde inte med deras ”fakta” och man menade på att vi ”for med osanningar” och ”propaganda” kring vargen. Vad dessa bestod i framgick aldrig. Från 2011 och fram till årsskiftet 2015 arbetade jag i stort sett varje dag med sidan. När jag inte skrev referat och artiklar höll jag föredrag, svarade på mail, pratade med drabbade och andra engagerade i telefon. En mycket intensiv och i mångt och mycket givande tid. Anledningar till att känna frustration och stark sorg fanns det naturligtvis gott om men det jag kommer minnas allra mest från den här tiden är alla fantastiska människor som finns runt om i världen. Det har blivit många nya vänner. Någon gång under slutet av 2014 började jag dock känna en viss uppgivenhet inför frågan. Att som ensam eller åtminstone minoritet kämpa mot ekonomiskt starka miljöorganisationer och försöka mäta sig med deras lobbyapparat tar på krafterna. Nog för att jag ser att de inte lika otvunget ljuger om vargen längre men det är fortfarande så att de, utan vetenskaplig grund, påstår att vargen är nödvändig för den biologiska mångfalden. Och det kommer de undan med det bara för att media och politiker i stort inte är intresserad av att stöta sig med miljöorganisationerna. Hur vargfrågan slutligen kommer att lösa sig vet jag inte. Jag har dock inga stora förhoppningar om att det skall gå till på ett vis där så få som möjligt kommer till skada. Många har redan lidit enorma förluster till vargen. Bläddra igenom arkivet och ta del av tusentals tragedier. Var och en är en riktig händelse. Många av dem hade kunnat förhindras med en proaktiv vargpolitik där människans väl och ve (enligt Art- och Habitatdirektivet) hade satts i första rummet. Det är möjligt att ha varg i Sverige. Det är dock inte avgörande eller ens relevant för vargen som art. Vargen som art är inte utrotningshotad. Vargen är jorden mest framgångsrika stora rovdjur. Glöm aldrig bort det. Och som jag brukar inleda mina föredrag – att bli jorden mest framgångsrika stora rovdjur kräver en viss förmåga, den förmågan gör vargen till ett ovanligt svårt djur att leva med. Jag och många med mig som engagerat oss i frågan kommer nog aldrig riktigt förstå hur det ligger till politiskt när det kommer till vargen. Karl Hedin redogör för det politiska ointresset när han berättar om den vargbok han, Anders Runnerus och Sten Bergh gav ut 2010. En kopia skickades till var och en av de 349 riksdagsledamöterna. Två eller kanske tre läste boken trots påminnelser. Utifrån detta politiska och förvaltningsmässiga ointresse är det svårt att se att fortsatt skrivande och informerande har någon avgörande betydelse. Vargfakta har uppnått sitt syfte i att utbilda i frågan. Lögnerna kring vargen som ”oskygg”, ”tar bara vad den behöver”, ”angriper inte människor” och så vidare har alla avslöjats som just lögner. Alla de 1 870 artiklarna och referaten ligger kvar i databasen och finns tillgängliga för allmänheten att läsa. Alla är lika relevanta nu som när de skrevs. Och de kommer att vara relevanta lika länge som det finns varg av den enkla anledningen att vargen, ja den kommer alltid att vara precis lika förslagen som förr. Min slutliga uppmaning till mina läsare är att fortsätta sprida sidor från Vargfakta. Gå till arkivet och leta fram något som du tycker är intressant, posta det på sociala medier eller sprid på annat vis. Trafik till sidorna är nödvändigt för att bibehålla förstaplatsen på sökmotorerna. Gör mig den tjänsten är ni snälla. Slutligen vill jag tacka för allt stöd under åren och för alla uppmuntrande kommentarer. Till de som bidragit ekonomiskt riktas ett särskilt stort tack. Det hade inte varit genomförbart utan någon av er. Jag lämnar således mitt självpåtagna uppdrag med dessa rader.