"}}

– Det känns makalöst. Det är min första start på riksprovet och dessutom med en ung hund (två och ett halvt år), säger Mia Kempe.

– Jag är oerhört stolt, det är det finaste man kan vinna om man äger en vorsteh. Det mest prestigefulla priset och ett kvitto på träning, engagemang och hundavel, säger Per Jonson.

Riksprovet som är ett så kallat odelat fältprov arrangerades i år av Västsvenska Vorstehklubben. Till skillnad mot de delade proven kräver riksprovet att hunden klarar alla delarna under de två tävlingsdagarna för att få ett godkänt prov.

För sex år sedan…

Vinnarna Mia Kempe och Per Jonson har mer än hundras och respektive seger gemensamt. De började båda med fågelhundar för cirka sex år sedan.

– Då köpte jag och min man en korthårig vorsteh men kunde i princip inget. Under åren har vi hållet på en del och lärt oss massor, men vi är fortfarande väldigt nya, säger Mia Kempe.

Lovis är familjens andra korthåriga vorsteh och när en ny hund skulle in i familjen hade Mia lärt sig att hon ville ha en mer följsam hund med lättare typ än föregångaren.

– Vi hade förstått vilken jakt vi tycker är roligast och att det var en annan typ av vorsteh vi sökte. Lovis är lite mindre, ärtigare i sin framfart, elegant och smidig, säger Mia Kempe.

Eftersökgrenarna är tuffa i elitklassen. Släpspår på räv är 200 meter och det är ett tungt vilt att apportera. Vattenarbetet är ett dirigeringsmoment som inte kommer av sig själv.

– Vi har tränat med måtta, det måste fortfarande vara roligt för hunden. Vad det gäller vattnet måste man ut i olika typer av vatten, medvind och motvind och dirigera runt vassruggar och få hunden att ta sig ut. Men hunden är ju ganska ung så hon har egentligen bara den här sommaren som erfarenhet, säger Mia Kempe.

Villig apportör

Kempe menar att riksprovsvinnarens signum är en stark hund som klarar både fält och eftersöksgrenarna. Och Lovis är en stark apportör som tycker uppgiften är rolig.

– Hon har många förtjänster. Lovis är en väldigt lättsam hund som är förig. Hon håller fin kontakt med mig och har stor arbetslust. Och så är hon en fågelfinnare, hon är en av dem som i stort sett alltid hittar fågel, säger Mia Kempe.

Närmast för Lovis väntar fjälljakt efter ripa och skogsfågel. Vid nästa löp är en parning planerad.

– Förhoppningsvis blir det valpar till våren, men inga fler prov på ett tag, säger Mia Kempe.

”En elithund”

Per Jonson (som också arbetar på Jaktjournalen) har precis som Mia haft en korthårig vorsteh innan han fick fram unghundsklassens segare, Knallapportens Jaako.

– Jag är en amatör som fortfarande lär mig. Jag känner mig superpriviligierad att framöver få jaga med en sån här bra hund, säger Per Jonson.

Han beskriver Jaako som följsam och jaktklok med ”ett jävla driv”. Hunden vill göra rätt och under hösten har Per jobbat mycket med att bygga upp Jaakos jaktliga erfarenhet.

– Jag tror det var en framgångsfaktor på provet, Jaako visste vad vi gjorde; att vi jagade och han skulle hitta fågel. Under hösten har han fått apportera varmt nyskjutet vilt. Han hittade fåglar som andra inte hittat, kanske för att han kom till provet med fokus och erfarenhet, säger Per Jonson.

Domarens kritik lyfter fram en hund som ”stått sig väl i Elitklass”.

– Det känns jättefint och bra! Jag har fått en förfrågan om att sälja honom, men han är inte till salu! säger Per Jonson och skrattar.