Opinion

I Hårkorset

Jakt är en källa till diskussion och Jaktjournalens klassiska I Hårskorset är platsen där våra skribenter är lite vassare och reflekterar över både jakten och jägarna, idag, igår och imorgon.

Krönika: TV:s I rovdjurens spår – ”riktig göggelmögga”

Fagersta (JJ) Hos Sveriges Television ska medarbetarna vara opartiska. Det gäller dock inte rovdjur i allmänhet och varg i synnerhet. På bästa sändningstid serveras nu svenska folket superpartisk "göggelmögga-journalistik" när Anders Lundin åker runt I rovdjurens spår, skriver Jaktjournalens Mikael Moilanen i den här krönikan.

Ängslighet och modern jaktfientlighet

Jaktjournalen finns ju som bekant inte bara som en papperstidning. Vi har också en hemsida och profiler på de sociala medieplattformarna Facebook och Instagram. För en tid sedan uppmärksammades redaktionen på en märklig skogsfågel som några grabbar fällt i Norrbotten. Olämpligt bildinnehåll Intresset bland våra läsare var också stort och många gissade hej vilt i

Tidig jakt kan förstöra din jakthund

Det är dags att vi hejdar oss i ivern att få våra hundar att jaga i tidig ålder. Det snackas vitt och brett om sex-, sjumånaders valpar som jagar för fullt – men det är tyst om alla hundar som blivit förstörda av för tidiga möten med vilt.

Masslakt under havsytan

En tidig morgon i maj överraskades jag av att ett stort antal mellanskarvar (Carbo Sinensis) flög förbi i formation när jag arbetade med att ställa min båt i ordning för sommaren. Skarvar har tidigare varit synliga i området, men nu passerade gäng på gäng mot Åbyälvens mynning.

Om stormar i vattenglas och jakthundar

Ju mer och oftare jag jagar, desto färre bekymmer har jag! Att tillbringa tid i skog och mark med bössan i nävarna och en god jakthund som sällskap skingrar tankarna och sätter saker och ting i perspektiv. Den avskalade närheten till naturen, glädjen över hundens arbete, eller lättnaden och vördnaden som infinner sig efter ett lyckat skott bidrar alltsammans till att få vardagens bekymmer att verka små och fjärran.

Kan ett jakttillbehör ha med jaktetik att göra?

Det har länge förbryllat mig lite varför man så sällan ser en handkikare runt halsen på jägare i Sverige. Just handkikaren är ett sådant där tillbehör som faktiskt kan ha en jaktetisk funktion. Det finns siffror som pekar på att jägare i norden köper färre kikare än i Europa och övriga världen. I Norge har en del jägare kikare medan det verkar vara mycket ovanligt i Sverige och Finland.

Resurser devalveras

Det finns ett inbyggt bekymmer och en underliggande föraktfull ton i att se vilt som skadedjur snarare än som resurs. Länsstyrelser har under flera år beståndsreglerat rovdjursstammarna i norr i smyg via frikostiga skyddsjaktsbeslut. Nu verkar det dock som om myndigheter och politiker gått för långt.

Lider svenska jägaren av restviktsneuros eller…?

Vi har nog alla suttit i den där jaktstugan eller vad det nu är, när kalibrar och kulor kommit på tal. Ni vet, helt plötsligt är alla experter och vet exakt vad som biter bäst på älgar, vildsvin och björnar. I bland kanske med en rätt ringa erfarenhet?

Annonser