Jörgen Forsgren var i januari i år med om det som för många jakthundsägare är en mardröm. Hans Basset Nora sprang ut på vägen när hon drev räv och blev påkörd. Föraren som körde över henne lämnade platsen utan att höra av sig till polisen. Hemma satt Jörgen och hans familj och var oroliga utan att veta vad som hänt.

Nora var en snart tvåårig Basset Griffon Vendéeen. En mycket lovande jakthund som hade två raka förstapriser på jaktprov. Ett tredje prov var planerat men det fick Nora och hennes familj aldrig uppleva.

”Jag hade velat veta vad som hänt”

Någon gång på kvällen den 20:e eller natten den 21 januari springer Nora ut på E4:an. Ett fordon hinner inte stanna och Noras liv tar slut på den kalla vägbanan den där januarinatten för drygt två veckor sedan, alldeles för tidigt. Men om det här fick inte familjen Forsgren veta något förens dagen efter.

– Varför anmäler man inte och varför reagerar ingen på att det ligger en död hund på vägbanan? Hon låg helt öppet vid mitträcket på en av norra Sveriges mest trafikerade vägar. Kanske var det en långtradare som körde på henne och inget märkte. Det kan jag kanske förstå, men att ingen reagerar på att hon ligger där på så lång tid. Jag hade velat veta vad som hänt, säger Jörgen.

Men vi backar bandet lite, till fredagseftermiddagen den 20 januari.

Utanför familjens hus i Håknäs i Nordmalings kommun är det hård skare på snön. Av någon anledning har en dörr i huset hamnat på glänt och Nora lyckas smita ut. Hon har alltså ingen pejl på sig och när familjen upptäcker att hon saknas är det svårt att spåra henne på den hårda skaren även om de kan konstatera att det finns rävspår bakom huset som hon troligen plockat upp.

– Vi letade fram till klockan ett på natten när vi på grund av mörkret och den hårda skaren fick avbryta. Vi beslutades oss då för att ge upp och försöka på morgonen efter igen.

Gick och lade sig oroliga

Oroliga och utan att veta vad som hänt med Nora gick familjen och lade sig. En bit in på lördagen får så Jörgen ett sms. Det är från en kvinna som sett något ”konstigt” på E4:an, sex kilometer från familjens hus.

–  Jag tror hon förstod vad det var men inte vågade säga. Jag satte mig i bilen och känslan när det stod klart vad som hänt var fruktansvärd. Jag tog på mig varseljacka och gick för att hämta henne men ändå var det knappt någon som saktade ned farten, än mindre stannade för att fråga om vad som hänt eller om de kunde hjälpa till.

Nu börjar det riktigt obehagliga för Jörgen. Natten har varit kall och Nora har frusit fast på vägbanan. Bilarna stormar fram bredvid honom.

–  Jag var tvungen att sparka på henne för att få loss henne så snabbt som möjligt. Det var en mardröm naturligtvis. Om folk hade stannat och anmält olyckan tidigare kunde jag kanske fått hem henne medan hon fortfarande var mjuk och lite varm. Det hade känts betydligt bättre. Hur tänker folk som inte stannar?

Investerat mycket känslomässigt

Nora jagade framför allt rådjur och kronhjort men hennes sista drev blev alltså på en räv när hon var på rymmen och det slutade på sämsta tänkbara sätt. Familjen har ytterligare två jakthundar, en pointer och en finnstövare. Den sistnämnda har fått gå kopplad sedan olyckan.

– Jag har inte velat släppa efter det, men jag hoppas att viljan att göra det kommer tillbaka. Att förlora en fin jakthund som Nora innebär både en ekonomisk och en jaktlig förlust men det de är känslan av att ha förlorat en familjemedlem som är absolut värst, man investerar ju så mycket känslomässigt i en hund.