Il Vulcanos testamente

Pappa Guiseppe med sonen Paulos personliga hagelgevär. 
Vapnet är ett sidolåsvapen, sida-vid-sida i kaliber 20. 
Ett verkligt konstverk med mästargravyr, föreställande 
Guiseppe och Paulo på jaktDjupt in i antikens okända dimmor söker släkten sitt ursprung. På 1490-talet dyker den första dokumentationen om familjen Zolis engagemang i vapentillverkning upp men först så sent som 1945, den 1 oktober, startade Antonio Zoli i blygsam skala sin egen jaktvapentillverkning. Sedan dess har Zolivapnen blivit kända över hela världen.


 Gardone Valtrompia, den lilla staden med 2 000 innevånare, norr om Brescia i Italien, är Europas jaktvapencentrum. Här ligger fabrikerna Zoli, Beretta, Fabarm, Perazzi och ett flertal mindre tillverkare oftast på gångavstånd från varandra. Här produceras cirka 800 000 vapen årligen. Därmed är man näst störst i världen, endast överträffade av USA. 10 000 av dessa svarar Antonio Zoli för. JJ besökte fabriken en junidag i somras. Det är från Antonio Zoli som Husqvarna hämtar sina jaktvapen.

Dynastin
I dag är det Paulo Zoli som är chef för verksamheten. Han är en högskoleutbildad företagsledare, en man i 35 års åldern. Fabriken sysselsätter ett femtiotal anställda. På de mest oväntade ställen i fabriken, kan man möta en stillsam man i 70-årsåldern. Likt en tomte tassar han omkring, rättar till än det ena än det andra, granskar en elegant dubbelstudsare, lägger samman några överblivna vapendelar, flyttar om några kartonger. Han är Paulo´s far Guiseppe, en man av den gamla, hårda stammen, för vilken fabriken är hela hans liv. Han kallas för ”Il Vulcano”, men det är länge sedan han hade något utbrott.Fem meter från fabriken, i ett fönster med god utsikt från andra våningen, sitter en kanariefågel och sjunger i en bur. Där sitter också Paulo´s farmor, 93 år gammal, och har full kontroll över in- och utfart. Hon vinkar vänligt när hon ser att jag har sällskap av sonen och sonsonen. Så är det inom den traditionella jaktvapentillverkningen. Ett jaktvapens historia är dess familjs. Detta är dynasti, och fjärde generationen väntas för övrigt anlända när som helst.

3 000 operationer
Även den billigaste bössa är värd respekt. Inte så att man som kund skall acceptera dålig passning, släpiga tryck eller ge avkall på säkerheten. Men vet man att även den enklaste hagelbock kräver cirka 3 000 olika arbetsmoment är det förvånande att man kan sälja den över disk för strax över 5 000 kronor. ”Spillet” av metall är stort. Sedan fräsar, borrar och filar gjort sitt återstår av kanske 8 kg metall 2,6 kg färdiga pipor och låda med mekanism. Mer än 6 kg återgår till omsmältning.Det mesta av det komplicerade fräsningsarbetet av lådans alla vinklar och vrår är datoriserat. Med precisionskrav på hundradels millimetrar griper chuckar tag i verktyg efter verktyg och förvandlar metallklumpen till platsen där mekanismen skall inrymmas.Hos Zoli har man dock inte drivit automatiken lika långt som hos vissa andra vapentillverkare. Inpassning mellan pipor, framstock och låda sker manuellt. Inget vapen är det andra exakt likt. Önskar man ett extra pipset till ett Zolivapen måste det passas in av fackman.

Största bredden
Zolifabriken är ensamma i Italien om att tillverka såväl hagelvapen, studsare som kombivapen. Vapnen har en tydlig lågprisprofil men precis som andra fabriker i Gardone kan en kund beställa ett helt skräddarsytt vapen med utvald gravyr. Pris därefter.När jag frågade Paulo om man tillverkade hagelautomater tittade han sig skyggt om och meddelade att i fabrikens vapenarkiv finns faktiskt en hagelautomat. Under en kort men mörk period tillverkades ett fåtal exemplar. Nej, Paulo talar hellre om en stolt vapentradition där inga genvägar till förenkling tas. Han talar hellre om bössor med lödning längs hela spången, klart överlägset punktlödningen och en nödvändighet på kombivapnen, eller om att det från Zoli inte kommer några dubbelstudsare med friliggande pipor. Solitt skall det vara . . .

Vapenvärldens divor
Världens kanske skickligaste gravörer finns i Italien. Man finner dem emellertid alltmer sällan verksamma under fabrikstaket.­ Gravörerna är konstnärer, berättade Paulo. Deras arbete är oerhört koncentrationskrävande. Misshugg i metall och hela delen måste kasseras. En gravör kan inte arbeta efter stämpelur. Ibland är ljuset fel. Ibland saknas inspirationen eller så är känslorna i uppror av andra orsaker.Gravörer är lika känsliga som operasångare.Därför arbetar de flesta numera som egna företagare och fabrikerna skickar över de beställningsvapen som skall specialgraveras.

Zolivapnen i Sverige
I Sverige finner vi tre hagelbockar från Zoli i kaliber 12, sålda i Husqvarnas namn. De två billigaste, med beteckningen ”300 Jakt” och ”300 Jakt C”, ligger på mellan fem- och sextusen kronor. ”Jakt C” levereras med fem utbytbara choker. Båda saknar ejektor men har enkeltryck. Den tredje, dyrare modellen ”Prestige”, är utrustad med ejektor och graverade sidoplattor. Den finns även i kaliber 20. Alla tre modellerna är försedda med 76 mm patronlägen, en anpassning till krav på järnhagelpatroner. Samtliga vapen har dubbla hanuppfång och automatsäkring.”Kombi”, kula/hagel, i kalibrarna 12/6,5×55 eller 12/7x57R, är ett intressant vapen i den svenska rådjursjakten. Priset, cirka 8 675 kr, är svårt att matcha. Drillingen ”300 Prestige” rusar upp till cirka 23 000 kr och finns liksom kombin i kaliber 12 med alternativt 6,5×55 eller 7x57R i kula. Automatsäkring finns på båda vapnen. Drillingen är förberedd för Husqvarnas speciella vridmontage för kikarsikte. Sin största marknad för kombivapen har Zoli emellertid i Tyskland.

Framtidens jaktvapen
Hur spår en ung jaktvapentillverkare som Paulo att framtidens jaktvapen kommer att se ut?­ Det blir inga stora förändringar, tror Paulo. Vi följer den tekniska utvecklingen noga och även om man kan göra jaktvapnen effektivare så kommer detta inte att ske. Detta beror dels på att jägarna är konservativa men framför allt på att myndigheterna i olika länder skapar regler som begränsar effektiviteten. Jaktvård innebär måttliga uttag av vilt, inte utdödande av vilt.På Zoli ligger det vapendelar nog att tillverka cirka tusen hagelvapen med yttre hanar. Det händer, om än sällan, att man får en beställning på ett sådant vapen. Även traditionella sida-vid-sida hagelvapen tillverkas i mycket litet antal.­ Förklaringen är enkel, säger Paulo. Det är mycket billigare att tillverka en bockbössa där piporna vrider sig kring sina tappar. Tänk bara på vilka ytor mellan pipor och baskyl som skall mötas i ett precisionsarbete på en sida-vid-sida. Den tillpassningen kräver många timmar!Förkromade lopp på hagelvapnen har kommit för att stanna på alla standardvapen. Kromskiktet utgör ett utmärkt korrosionsskydd, säger Paulo. Många jägare slarvar med vapenvården och skulle få gravrost i sina pipor om det inte var för förkromningen.Mycket exklusiva beställningsvapen, byggda efter kundens personliga mått och önskningar, förkromas normalt inte eftersom dessa kunder sällan önskar det.
Text: JOHN DUFF Foto: JOHN DUFF och ZOLIARKIVET

AKTUELLT

Skarp kritik mot polisens hantering av vapenärenden

Linköping (JJ) Polisprofessor Stefan Holgersson riktar skarp kritik mot polisens myndighetsutövning i vapenärenden. I en forskningsrapport kommer han fram till att polisen klipper och klistrar i lagtexter och inte lägger fram uppgifter som talar till klagande personers fördel.

Annonser