Just nu pågår en skyddsjakt på en närgången varg i byn Linghed i Falu kommun. Där har jägarna fått rätt att jaga vargen dygnet runt. – Det är naturligtvis rätt. En skyddsjakt ska kunna genomföras så effektivt som möjligt, säger Jonny Persson, som läst skyddsjaktsbeslutet gällande Linghedsvargen.

Stövaren fick kopplas

Jonny Persson bor och jagar i Idre och har under årens lopp hjälpt Idre sameby vid flera skyddsjakter på olika slag av rovdjur. Han upplever att länsstyrelsens personal i Dalarna många gånger uppträtt stelbent och byråkratiskt och fattat beslut som försvårat jakternas genomföranden. Ett exempel är beslut om klockslag då jakten får bedrivas. – Vi hade drev på en varg med en stövare och vargen gick upp i ett berg där den gick under ett vindfälle. Det blev ståndskall. Vargen hade kunnat skjutas men istället fick hundföraren gå dit och koppla hunden, berättar Jonny Persson. Man ringde länsstyrelsen men fick inte tag i någon tjänsteman som över telefon kunde ge tillstånd att avliva vargen.

Förbud mot motorfordon

Ett annat problem har varit att länsstyrelsen begränsat användningen av motorfordon. Dels genom förbud mot körning med fyrhjuling eller skoter i naturreservat, dels genom förbud mot att genskjuta vilt under jakten. – Det handlar inte om att det ska vara någon vilda västern-jakt, där man jagar exempelvis vargen. Men när man ser på pejlarna att hundarna är på väg åt ett visst håll, vore det rimligt att man kunde genskjuta drevet, säger Jonny Persson. Allra helst tycker han att några lokala jägare borde få tillstånd att faktiskt åka ut och avliva vargen från motorfordon, om det finns ett skyddsjaktsbeslut och man vet var vargen är.

Ingen ersättning från samhället

– Skyddsjakterna måste göras så kostnadseffektiva som möjligt. Jag har räknat på saken och varje genomförd jakt här uppe kostar i genomsnitt 100 000 kronor i mantimmar. Sedan tillkommer kostnaden för helikopter, säger Jonny Persson. Precis som i fallet med jägarna i Linghed har Länsstyrelsen inte betalat en krona i ersättning till de jägare som deltar och hjälper samebyn. Därför har den absurda situationen uppstått, att det är jägarkåren som hjälper till och betalar skyddsjakterna. – 98 procent av älgägarna här i området har lagt 100 kronor var i ersättning för förlorad arbetsförtjänst och bil-, skoter- och släpvagnsersättning till skyddsjägarna. Det drog in cirka 18 000 kronor. Jonny Persson har reagerat på att några omtalade skyddsjakter, exempelvis på Kynnavargen i Småland och Skultunavargen i Västmanland, finansierades av länsstyrelserna. De kostade hundratusentals kronor som länsstyrelserna betalade till alla jägare som deltog. Vid andra länsstyrelser har man betalat jaktledarna lite ersättning och reseersättning till jägarna.

Efterlyser enhetlighet

– Hur djävla svårt kan det vara för länsstyrelserna att fatta beslut efter en mall som är gemensam för hela landet, frågar sig Jonny Persson. En gemensam mall för landet skulle också göra det lättare att få rättssäkra beslut om exempelvis användningen av motorfordon, menar Jonny Persson. – Det skulle också göra det lättare för nya handläggare som kommer till länsstyrelserna. Idag känns det som om vi först måste lära upp dem, för att de fatta beslut om rättssäkra och kostnadseffektiva skyddsjakter, säger Jonny Persson. Jaktjournalen söker en kommentar från personalen på länsstyrelsen i Dalarna.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21