Herrar Wright´s och Skinner´s jaktresa till Sverige

jaktresa.jpgISverige lägger jägarna ner mycket tid på sin jakt men skjuter lite vilt. Understundom lossas inte ett enda skott under en jaktdag men jägarna anser ändå jaktdagen som synnerligen framgångsrik, särskilt om de under ett antal timmar fått höra en hund skälla i skogen.


Herrar Ron Wright och Garry Skinner, från grevskapet Warwick-shire i England, besökte Sverige hösten 1996 i avsikt att bedriva jakt. Därmed anslöt de sig till en snart 200-årig tradition. Det var deras föregångare under förra seklet som introducerade jakten med stående fågelhund och laxfiske med fluga i vårt land. För Ron och Garry framstod förstås älgjakt som det mest exotiska.

Mjuk start
I planerna ingick en stegvis tillvänjning vid svenska jaktformer. Hare kunde vara lämplig storlek att börja med. Därtill i unik, svensk skärgårdsmiljö. Vissa år kryllar det av hare på västkustens öar. Andra år finns det knappt någon hare. 1996 var ett sådant år. På den första ön fick hundarna inte ens upp. Det enda skott som small kom från en larmmina, som kvarglömts efter någon militär övning. Tråden blev påsprungen av sällskapets beagle och ett stort, blått rökmoln drev bort med vinden efter smällen. Herrar Wright och Skinner fann emellertid stort behag i båtfärden och det vackra skärgårdslandskapet, samtidigt som värdarna i allt månade om deras trivsel. En förflyttning till en mindre ö visade sig vara strategiskt riktig. Här fanns det hare och efter ett kortare drev fick herr Wright skjuta en vacker hare. Sällskapet samlades, gratulationer framfördes och betydelsen av att en hare fällts av en jaktgäst, fick bli anledning att stärka de internationella förbindelserna genom att avbryta jakten till förmån för en gemensam smörgås- och kaffepaus. Herr Wright började inse betydelsen av sin bedrift och även om hans erfarenheter begränsades till att räkna skjutna, vita skotska och bruna, engelska harar i jämna dussin, så började han ana i djupet av sin jägarsjäl, vilken utomordentligt exklusiv jakt, harjakt för drivande hund är.

Rådjur och vildsvin
Det var nu dags att ta steget upp från hare till rådjur. Dessutom hade herr Skinner uttryckt en önskan att få uppleva vildsvinsjakt. Jag förklarade för honom att vildsvinsjakt var förunnat endast ett fåtal svenska jägare och att det kunde bli mycket svårt att villfara hans önskan. En försiktig förfrågan hos en yrkesjägare i Mellansverige, varvid även framfördes herr Skinners villighet att i gengäld bjuda på dovhjortsjakt i England, avvisades tämligen bryskt, samtidigt med ett föraktfullt uttalande om dovhjortsjakt. Desto mer välkomnande blev svaret från vildsvinsmarker nära Hallandsåsen.
– Herrarna får ta det som det är. Vi jagar rådjur, vildsvin och älg, det senare om vi har någon älg kvar på tilldelningen. Därtill sopades erbjudandet om dovhjortsjakt in under mattan på ett mycket klädsamt sätt. Herrarna var välkomna under alla omständigheter och utan vederlag. Dagen innan vår ankomst sköts en tiotaggad älgtjur och en kalv. Därmed föll älgjakten bort. Jakten bedrevs i pastoralt vacker natur. Vilttätheten var stor. De små, kortdrivande hundarna hördes hela dagen. En av ungdomarna i sällskapet sköt en 25 kilos gris och därtill fälldes ett rådjur. Jakten avbröts för en gemensam lunch där god mat och jägargemyt serverades. Herrar Wright och Skinner trivdes förträffligt i Sverige. I skymningen inträffade det otroliga. Garry Skinner fick uppleva hur sex vildsvin vandrade ut på en mindre åker. Med ett mycket välplacerat skott fällde han en 50 kilos galt. Herr Skinner var mycket lycklig. – Visserligen saknar en såpass liten galt nästan betar, påpekade värden, som emellertid lovade att hugfästa händelsen genom någon form av tandmontage på sköld.

Skötseln av den svenska älgstammen
Att jaga älg i Sverige är mycket komplicerat, fann herrar Wright och Skinner. Reglerna varierar mycket mellan jaktlagen och inpräntas av jaktledaren, med skärpa jaktdagens morgon, men ändras ofta under dagens lopp, beroende på omständigheterna. I vissa jaktlag skall ko och ensam kalv sparas. I andra skall både ko och kalv skjutas, medan vad gäller ko med dubbelkalvar, hela sällskapet sparas. I vissa jaktlag får endast en av två kalvar fällas, då helst den sist anländande, för att därmed förhoppningsvis fälla en tjurkalv. I andra lag skall den första kalven av två fällas eftersom den, i dessa tjurbristens tider, kan förmodas vara en kvigkalv. I en del jaktlag får inte liten kalv fällas eftersom den skall växa till sig. I andra jaktlag skall liten kalv fällas eftersom den har sämre förutsättningar att bli en livsduglig älg. Mycket vanligt, vid svensk älgjakt, är att tjurar mellan fyra och åtta taggar skall sparas. Denna regel kan dock sättas ur spel om det blivit känt att grannlaget fällt ett antal sådana tjurar eller att det är en unghund som skäller på älgen. Ja, herrar Wright och Skinner fick t.o.m. uppleva hur ett totalt hondjursförbud upphävdes via komradio, sedan kalven skjutits. Under älgjakt var det förbjudet att lossa skott mot rådjur och under rådjursjakt förbjudet att skjuta älg. Med stort intresse insöp de all denna visdom om skötseln av den svenska älgstammen och anpassade sig lydigt till alla regler. Ingen av dem sköt någon älg.

Löshundsjakt
Herrar Wright och Skinner fann att vid älgjakt, med en bra löshund, är passkyttarnas viktigaste utrustningsdetalj – hundkopplet. Ett älgjaktlag består nämligen av en hundförare, som skjuter älgarna, och sju till åtta passkyttar, som är till för att fånga in hundförarens hund. Hundföraren har ungefär sex chanser av sju att fälla älgen vilket ger varje passkytt ett odds att skjuta älg på ungefär 1:42. En annan viktig funktion för passkyttarna är att vara behjälpliga vid utforslandet av älgar ur skogen. Herrar Wright och Skinner fann jaktformen mycket intressant och bereddes även tillfälle att, utan studsare, smyga ända inpå 15 meter från ett älgstånd, samt delta i utsläpandet av flera älgar.

Bom på kalv
Det närmaste att fälla en älg blev en bom på en kalv. Vid tillfället bedrevs älgjakt med löshund och värdarna önskade inget hellre än att någon av gästerna skulle få skjuta. Ko med enkelkalv var fredad men spänningen steg åtskilligt när hundföraren kunde meddela att hunden skällde ko med dubbelkalv. Med beundransvärd skicklighet, försiktigt knäckande någon kvist emellanåt, vallades hela älgståndet i pass hos herr Wright. Spänningen var obeskrivlig när det blev fast stånd högst tio meter in i en granplantering. När älgarna till slut bröt ut täckte kalvarna varandra och omöjliggjorde skott. De vände därefter bortåt men just när de skulle ut i terrängen erbjöds det en skottchans. Det blev en ren bom. Uppenbarligen sköt Ron framför kalven. Utländska jaktgäster är sällan vana att skjuta kula på djur i rörelse och tar framförhållningen på alldeles för stort allvar och överdriver den. Uppskjutning på älgbana kan ge vederbörande en fullständigt felaktig uppfattning om kravet på framförhållning vid praktisk jakt och kan vara till mer skada än nytta. Vårt värdfolk, som är jägare av det rätta slaget, lade ner mer än två timmars arbete efter skottet innan de godkände skottet som en bom.

Tax ska du ha!
Herrar Wright och Skinner fann sin vistelse i Sverige mycket givande och uttryckte i varma ordalag sin tacksamhet för alla upplevelser och allt vänligt mottagande. Särskilt hade rådjursjakterna med en liten strävhårig taxtik gjort djupa intryck på dem. Garry skulle efter hemkomsten genast börja söka efter en taxvalp att så småningom använda vid den egna jakten. Ron fann att taxen . . . ”did work so very well, and had such a lovely nature”. . – arbetade utmärkt och hade ett förtjusande sätt. Det var faktiskt vår egen tax han talade om.
Text och foto: JOHN DUFF

AKTUELLT

Skarp kritik mot polisens hantering av vapenärenden

Linköping (JJ) Polisprofessor Stefan Holgersson riktar skarp kritik mot polisens myndighetsutövning i vapenärenden. I en forskningsrapport kommer han fram till att polisen klipper och klistrar i lagtexter och inte lägger fram uppgifter som talar till klagande personers fördel.

Annonser