Gott nytt år, önskar vi på Jaktjournalen.Dela gärna årets bästa jaktminne med oss.Foto: Josefine Julén

Gott nytt år!

Vi på Jaktjournalen vill önska alla våra läsare och annonsörer gott nytt år! Vi hoppas ni vill dela årets bästa jaktminne med oss?

"}}

Att jaktåret inte överstämmer med kalenderåret är inget nytt. Men när året 2021 ska summerar har vi ändå frågat oss själva vilken jaktlig stund som vi helst minns från i år.

Dela gärna erat bästa minne med oss på vår Facebooksida. Där kan du posta din bild i kommentarsfältet och skriva några rader.

Bästa jaktminnet 2021?

Lunchjakt på hemmamarken med kötthunden Jórunn och ”kvasten” (namnet på min hagelbock) gav varierat resultat.
”Alla vilt som jag fällt i år har varit det första i respektive slag. Därmed har det också känts som enorma upplevelser för mig som färsk jägare. Vildsvin, rådjur och hjort i alla ära, men inget kändes mäktigare än att få skjuta sin första älg. Efter en veckas älgjakt i Jämtland där alla i jaktlaget sköt minst en älg var och jag inte ens fick så mycket som en klöv i pass, fick jag gång på gång påminna mig själv om att många jagar i väldigt många år innan de får skjuta sin första älg. Men jag hann bara hem till Västsverige igen, när den ena kalven av de två vi hade i tilldelning ställde sig med en perfekt bredsida framför mig, samtidigt som jämthunden som skällt ståndskall i timmar närmade sig. Kalven gick fint i backen och älglaget som jag var helt ny i, kom med varma gratulationer. En känsla jag sent kommer att glömma. ”
2021 har bjudit på många minnesvärda jaktsituationer. De allra flesta tillsammans med mina jakthundar. Den elvaåriga tyska jaktterriern som borde blivit pensionär för längesen producerar fortfarande vildsvin, dovhjortar och sprängrävar på löpande band. Den gamla vorstehen är trofast och en säker apportör som hämtat hem fåglar husse trott sig bomma. Årets mest minnesvärda jaktögonblick har dock den unga vorstehhanen Knallapportens Jaako stått för. Han har gått som ett spjut från första släppet uppe i Västerbottensfjällen i augusti. Att få fälla första ripan för honom och dessutom uppleva hur han skötte sig enligt skolboken utan en massa tjat från mig var grymt. Sen dess har hösten med honom verkligen bjudit på guldkorn, allt från gammeltjädrar till morkullor och jaktprovsmeriter.