Fuchswürger´s Barry af Clinton – En riktig allroundhund

Säsongen är snart slut. Det är bara någon vecka kvar innan rävjakten stängs och Barry får vila ut, men än finns det hopp om grytade rävar. – Men inte fan håller vi igen om räven kommer till oss på drev. Jag släpper ju inte ett läge, säger Mattias Johnsson och skrattar när vi krokat loss hans sexåriga schillerstövare Dragos. Och nog är det så. Tanken med jakten är ju att fälla räven. Man kan ju inte strunta i lägen bara för att få chans på ett grytjobb till Barry. Läget kommer dock lite senare på dagen, men mer om det lite senare.

Första tysken

Mattias var egentligen inte alls på jakt efter en tysk jaktterrier när han började klura på om han skulle utöka hundstallet för drygt fem år sedan. – Jag ville ha en östsibirisk laika, men så rannsakade jag mig och tittade på hur jakten såg ut här i Värmland med vikande älgstam och ökande vargstam. Det hade inte varit försvarbart att köpa en laika. I stället började jag blicka mot tysk jaktterrier. Mattias hade vid detta tillfälle en duktig finskstövare som jagade räv. En terrier hade ju naturligtvis ökat oddsen att komma till skott. Dessutom kunde en terrier också ge möjlighet till både rådjursjakt och älgjakt. – Det var i alla fall så jag tänkte. En viktig egenskap var att drevtiderna på föräldradjuren inte skulle vara för korta. Jag ville ha möjlighet att själv fälla drevdjuret och då måste det kunna bukta tillbaka.

Valde med omsorg

Mattias gjorde ett ordentligt researcharbete innan han bestämde sig. – Jag kollade runt på en massa kennlar, ringde runt och studerade stamtavlor. Till slut kom jag i kontakt med Patrik Isaksson, Aneby som jagade med både stövare och terrier. Han borde ju ha tyskar som fungerade bra som sprängare tänkte jag. Sagt och gjort. Mattias fick möjlighet att köpa sig en hanvalp från Patrik 2014. – Det här med valpar är dock inte min grej. Det var väl lite roligt de första två veckorna men sen kunde man gott snabbspolat fram de kommande tio månaderna. Fuchswürger’s Barry Af Clinton som hunden heter är som de flesta tyska jaktterriers, relativt mycket hund i en liten förpackning. Även om han i dag är soffliggare när han inte är i skogen krävdes en hel del uppfostran under valptiden.  

Meriterad

Barry är avelsgodkänd med godkänt anlagsprov fält samt grytdel. Dessutom har han ett förstapris på grytprov/sprängare men tiden och intresset har inte räckt till för att få till alla grytprov som krävs för championatet. I tillägg till jaktprovsmeriter har Barry också ställts ut. – Jag startade honom på tyskterrierklubbens egen utställning. Jag kommer ihåg det så väl. Det var en gubbe som stod och stirrade på Barry inledningsvis. Det var en tysk domare. Jag tänkte att det skulle gå åt helvete, men domaren var i stället lyrisk och gav kritiken juniorhane av rang, säger Mattias och skrattar.

Grannlaget ringer

Under tiden Mattias berättar om Barrys för- och nackdelar, börjar schillerstövaren gå på slag. För att vi ska ha så stora möjligheter till grytjakt har Mattias snackat med sina stövarkompisar och det är i dag flera hundar lösa. Någon räv borde ju gryta. Lagom till dess schillern tar upp kommer så samtalet. – Några grabbar ett par kilometer här i från hade drev på en räv som grytade. De har varit där och testat med sin terrier men den blev skadad och avbröt. Så nu kan vi göra ett försök med Barry. Räven var tydligen grinig.

Orädd sprängare

Grytet ligger 500 meter in i skogen och vi pulsar genom snön fram till det. Det är rätt så mycket snö och vi kan väl där bara se en grytingång. Men det borde finnas fler. Grytet ligger intill en ås och det rör sig sannolikt om både storsten och jord under snötäcket. Barry släpps in och Mattias hinner knappt komma på plats ett par meter ovanför ingången innan ett rävhuvud syns i snön tio meter till vänster från ingången. Räven ser naturligtvis oss. Mattias har ännu inte stoppat plugg i bössan och räven försvinner tillbaka in lika snabbt som den tittade ut. – Typiskt. Jag hade inte väntat mig att det bara skulle ta 20 sekunder, säger Mattias samtidigt som vi hör hur Barry lokaliserat räven där nere under jorden.

Bryter och frontar

Under grytjobbet som efter första incidenten drar ut på tiden kommer Barry ut ett par gånger. Efter sista brytningen säger Mattias att han nästa gång kopplar upp hunden och avvaktar. Det brukar oftast vara en god idé att bida sin tid i tysthet en stund efter att hunden lämnat grytet. När det blir stilla sticker gärna räven. Det blir dock ingen mer brytning. I stället hör vi hur räv och hund far runt där nere. Grytet är rätt stort och löper säkert 15–20 meter längs med bergsåsen. Det hörs hur Barry frontar räven och vi förstår att räven ogärna vill lämna underjorden.

Ännu ett hål

Det är tyst en stund och så händer det som brukar hända när man jagar gryt. Räven tittar ut på ett helt nytt ställe. Mattias är beredd och skjuter när räven lämnar öppningen men då kastar räven tillbaka in. – Jag får lära att behärska mig. Hade jag släppt den några meter till hade jag hunnit med en extra smäll även om den kastat tillbaka. Men jag tror det tog. Vi går bort till hålet och Mattias lyssnar. Han hör Barry morra inte alls långt från grytöppningen och när han sträcker in armen får han tag på rävens svans. – Barry apporterar inte ut rävarna själv så nu hade vi lite tur, säger han när han drar fram den döda räven.

Inga värre skavanker

Barry är lortig och några blessyrer på nosen har han. Å andra sidan visste Mattias redan innan han släppte ner Barry att denna räven var av det surare slaget. Dessutom hade den kunnat fällas direkt om Mattias varit med på noterna, så det är bara att gilla läget. Dessvärre verkar det inte bli läge för ett nytt grytsläpp. Schillern har kopplats upp ute på den trafikerade riksväg 62.

Bra drivare

Barry har enligt Mattias ett bra arbetssätt i gryt. Han använder honom bara till räv och ligger räven inne brukar åtta av tio gå ut. Är gryten elaka med mycket sten släpper han aldrig in Barry. Under klövsäsongen alternerar Mattias grytuppdragen med älgjakt och rådjursjakt. – Han drev redan när han var 3,5 månad gammal så jaktlusten utvecklades tidigt. Drevtiderna i dag ligger omkring en halvtimme eller strax där över. Jag har lyckats skjuta fyra rådjur själv för honom på drev denna säsong. Älgar jagar Barry gärna lite längre och där kan arbetena bli uppåt två timmar, lite beroende på om älgen skenar eller om hunden kan bibehålla kontakten.

Oprovat vildsvinskort

Eftersom vildsvin inte tillhör det naturliga inslaget i skogarna runt Torsby har heller inte Mattias någon aning om hur Barry skulle uppföra sig. – Jag har testat honom i hägn ett par gånger, men aldrig på frilevande vildsvin. Jag tror han hade fungerat. Hittills har Barry gått i avel fyra gånger, en kull i Norge och tre i Sverige. Avkommorna är dock fortfarande relativt unga och provintresset bland tyskjaktterrierägare är rätt så svalt. – Några har gått anlagsprov så vitt jag vet. Däremot vet jag att de allra flesta jagar, både över och under mark. Det märks att Mattias är nöjd med sin lilla krigare. – Ja, jag gillar honom. Han är halvkass på det mesta. Precis som jag vill ha det, säger han och ett pillemariskt leende breder ut sig.