Sveaskog, Holmen Skog och Svenska Jägareförbundet försvarar genusforskning finansierat av jaktkortet. Daniel Sanchez, chefredaktör på Jaktjournalen, säger att han förstått det bättre om konflikten handlat om älgförvaltningen men är förvånad över frågans proportioner. Se filmen från mötet med Holmencheferna.
Efter Jaktjournalens ledartext om genusforskning på jägarnas bekostnad tar skogsbolagen avstånd. Sveaskog skriver på sin web att ”tidningens chefredaktör framför åsikter som Sveaskog tar avstånd från”. De går inte in på om det är någon speciell åsikt (som ”alla vid sina sinnens fulla bruk är för jämställdhet”), eller samtliga åsikter, utan använder ledartexten som en ursäkt för att etablera sin image som ett medvetet och modernt bolag.
Sveaskog hänger alltså ut Jaktjournalen för en varumärkeskampanj.
Äventyrar jaktmark
Holmen Skog tar det ett steg längre. I texten: ”Vi tar ställning för en inkluderande jaktmiljö” skriver man att ledartexten signalerar sexism, härskarteknik och machokultur och att man sökt Jaktjournalen för en ”dialog”.
Kort efter publiceringen av Holmens varumärkeskampanj kommer också inbjudan där själva VD:n Sören Petersson skriver att han ”reagerar starkt” på Jaktjournalens ledare.
”För mig signalerar den värderingar som inte ligger i linje med våra. Min förhoppning är att detta beror på okunskap i frågan kring genus och jämställdhet och inte på Jaktjournalens värdegrund.”
Han vill därför bjuda in mig till en ”dialog” och påminner i sista stycket om vad som ligger i potten.
”Du får gärna ta kontakt med min medarbetare Mathias Westerlund för att avtala om en tid. Han är regionchef och ansvarar för våra marker i norra Sverige, som för övrigt omfattar ett område där ni jagar.”
Älgkonflikt är ok, men inte genus
Jaktjournalen har sedan tidningen grundades för 50 år sedan haft en jaktmark i Ströms Vattudal där vi bjudit in prenumeranter och frilansare. Skilda åsikter i älgavskjutning, älgbetesskador och tallplanteringar går bra, men menar man att genusforskning inte ska bekostas av jaktkortet kan det kosta en jakten.
Mathias Westerlund, regionchef nord och Anna Baglioni, regionchef syd är artiga under ”dialogen” och kanske lite besvärade av situationen. Westerlund ser problemet med att verkställande direktören lyft jaktmarken i sitt mail när vår lämplighet som jaktlag borde utvärderas av hur vi agerar på marken. Men säger samtidigt att han har ett tryck på sig att fundera.
– Vi vill känna att vi har samma värderingar och samma grundsyn för att kunna ha en relation.
Rekryteringskampanj för unga akademiker
Innan helgen publicerar tidningen Fokus en artikel om wokekapitalism. De beskriver en rörelse från USA där företag uppfostrar både anställda och kunder.
”Vad är det som gör att företag, som tidigare drog sig för politiska konflikter, nu snarare underblåser dem?” frågar journalisten Johan Hakelius.
Och frågan är synnerligen aktuell i det här ärendet. Vad får skogsbolagen, vars näring inte nämnts i ledartexten och därför inte är tvingade till gensvar, att ta initiativ till en politiska konflikt?
Fokus och Johan Hakelius kan ha svaret:
”Ett skäl till att vilja markera politisk medvetenhet har att göra med rekrytering. Högutbildade, unga akademiker har förväntningar på att deras arbetsgivare ska tillfredsställa fler behov än de materiella. De vill kunna känna att deras arbete är meningsfullt och översätter det gärna i politiska termer.”
Texten är sexistisk – men inte till innehållet
Mathias Westerlund bekräftar att det varit interna påtryckningar inom Holmen Skog. Han har aldrig tidigare fått några kommentarer på Jaktjournalens texter, men nu är det många som hört av sig, ”fler män än kvinnor faktiskt”.
Men det blir problem för Holmencheferna att sätta fingret på hur ledartexten kan klassas som sexistisk med inslag av härskarteknik och machokultur. Westerlund har invändningar mot den bild som porträtterat mina ledare i två års tid, där jag står med armarna i kors.
– Vi reagerar starkt på den här ledaren. Inte kanske på innehållet, utan mer på hur uttrycket var och hur vi tolkar in att det har en koppling till jämställdhet, mångfaldsfrågor och kultur och jargong inom jägarkåren. Men det är vår tolkning och det är upp till oss hur vi kopplar det till våra värderingar, säger Westerlund.
När jag ber Westerlund och Baglioni att peka på delar i ledartexten där de ser uttryck för sexism, härskarteknik och machokultur kan de inte peka på några sådana delar.
När jag då ber dem ta ner bolagets text från webben, svarar Westerlund att de ska fundera på det. Kort efter mötet lägger de till ett nytt stycke som lyder: ” Holmen Skog vill förtydliga att vi vill se en skogsnäring fri från sexism, machokultur och härskartekniker i allmänhet. Holmen Skog har inte för avsikt att tillskriva ledarskribenten dessa omdömen.”
Så med anledning av att min text inte innehåller sexism, härskartekniker eller machokultur, vill Holmen Skog ta avstånd från den. Glasklart.
När skogsnäringen övergav konsensus
Forskningsgruppen, som nu fått 3,2 miljoner i anslag från viltvårdsfonden, kommer just från en mission i skogsnäringen där de under fem års tid fokuserat på att förändra den gröna sektorn. Forskarna har använt sig av metoden Feminist participatory action research (FPAR), något som det feminstiska nätverket Asia Pacific forum on women, law and development beskriver som ett ”politiskt val” där målet är ”strukturella förändringar” och att ”skifta makten”. Dr. Naomi Godden, vid Australiens största universitet – Monash, är en förespråkare av FPAR och beskriver att metoden förenar forskning med ”gender justice” och aktivism.
Så man kan förstå att skogsbolagen inte var helt bekväma när forskningsgruppen började sätta press. En anonymiserad HR-chef citeras i avhandlingen om skogsnäringen.
”Jag vet inte, det blir plötsligt så politiskt när du säger det sådär”, invänder chefen.
För forskaren var det där en perfekt illustration om vilka hinder hon fått möta. Hon skriver:
”Organisationen värderade allmän konsensus och motståndet till att vara ”politisk” var uppenbar. I processen kunde jag utforska vad den här rädslan för att vara politisk bestod av, och jag kunde stötta dem i att undersöka andra angreppssätt än den konsensusdrivna de vanligtvis använde.”
Jag måste säga att forskargruppen lyckats utomordentligt med den aktivism de tagit sig an.
Jägareförbundet
Under helgen galopperade också riddarna från Jägareförbundet in i debatten på höga, könsneutrala käpphästar. ”Vi har en värdegrund som bland annat säger att alla ska känna sig välkomna inom förbundet”, skriver ordförande Torbjörn Larsson och generalsekreterare Bo Sköld, som om det motiverade att jägarna ska stå för notan.
Förbundet skriver också att de är nyfikna på hur en viltförvaltning kan bli mer inkluderande, och det är jag med!
Problemet är att projektet inte kommer ge svar på hur vi inkluderar utan endast tvinga igenom förändringar i maktposition genom att kringgå konsensus – en metod som Jägareförbundet redan är bekant med.
En lektion de får bekosta själva
Ledartexten som skapat dessa mothugg handlade om ekonomi. Att jägarna inte ska betala, att det är bortkastade pengar. Några läsare har svarat att det är bra att fler kvinnor jagar, men projektet handlar inte om att jaga. Det handlar inte om enskilda jaktlag eller härskartekniker eller sexistisk jargong ute i skogen. Projektet ska förändra maktstrukturer inom Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Naturvårdsverket och det kvinnliga nätverket JAQT.
Naturvårdsverket har just fått ett regeringsuppdrag att utveckla jämställdhetsarbetet och ska få stöd av Jämställdhetsmyndigheten. Det där arbetet bekostas redan av ett annat genuskonto och behöver inte jägarnas tillskott.
JAQT är såvitt jag vet Jägareförbundets nätverk enbart för kvinnor, där förändrar man ingen mossig machokultur. Och vill jägarorganisationerna ha en lektion i wokekapitalism får de faktiskt vara så goda att finansiera den själva istället för att skicka fakturan till jägarna.
Vad gäller Jaktjournalens jaktmark hos Holmens Skog är framtiden ännu oklar. Men kan man bli utkastad för en åsiktstext som innehållsmässigt inte är kontroversiell, behöver man trimma sina demokratiska principer och gå tillbaka till de ”konsensusdrivna angreppssätt” man hade innan FPAR kom in i bilden.
Och visst är det intressant att man kan skriva om allmän jakttid på ekorre, björnförvaltning och samerättigheter utan att någon rycker på ögonbrynet. Men nämn för guds skull inte genus.
Nedan kan ni se delar av dialogen mellan Holmen och Jaktjournalen.
