Efterlyser tydligare lagstiftning             

Vadstena (JJ) Jan Engholm, ordförande i Tåkerns jaktvårdskrets anser att nuvarande jaktlagstiftning är för luddig när det kommer till eftersök på fågel. Något som drabbar först och främst viltet.

Meningarna går i sär om hundens närvaro under fågeljakt. Arkivfoto: Per Jonson

Förra året anmälde Jan Engholm två jägare , som gästjagade på en angränsade mark och letat efter en vingad gås långt inne på Engholms marker. Anmälan bestod av två delar dels för olovlig jakt och dels för brott mot § 17 i jaktförordningen.

Förundersökningen lades ner, men efter att en fällande dom från ett snarlikt fall i Skåne hittats återupptogs utredningen. I domstolen frikändes dock jaktledaren eftersom det inte denne inte agerat fel enligt lag.

I jaktförordningen paragraf 17 står det att: ”Vid jakt efter ringduva, gäss eller änder ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras. Vid jakt efter övrig fågel ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång.”

Det som Jan Engholm tycker det är anmärkningsvärt är att rättegångens utslag visar att man inte behöver ha tillgång till hund ute på fältet under fågeljakt. Jakthunden kan vara placerad i en bil och plockas fram först vid behov.

– Jag har jagat mycket fågel och vet att om en gås vingas och landar på en åker kan den springa långt om man inte har en hund stoppar den direkt. En hund som finns på plats på åkern registrerar allt och har bättre förutsättningar för att lyckas med sin uppgift, säger han.

Med anledning av rättegången och domen har bland Svenska Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa uttalat sig. Han menar att paragraf 27 och 28 i jaktlagen räcker och att skrivningar i jaktförordningen egentligen är onödiga detaljregleringar.

–  I jaktlagens paragraf 27 står att jakt ska bedrivas så att djuret inte tillfogas onödigt lidande. I paragraf 28 sägs att om vilt har skadats vid jakt ska jägaren vidta de åtgärder som behövs för att spåra och avliva djuret. De båda paragraferna som är hårt skrivna innehåller allt vi behöver veta. Jägaren får inte tillfoga onödigt lidande, och jägaren ska göra allt som krävs för att spåra och avliva ett skadat villebråd. Där finns inte utrymme för tolkningar, säger han i Svensk Jakt.

Enligt Christer Pettersson, vilthandläggare på Naturvårdverket lämnar paragraf 27 och 28 av jaktlagen utrymme för jägarens egna värderingar, ansvar och möjligheter.

– En mer långsiktig precisering kan ge upphov till att jägaren tänker sig för mer innan denne går ut på jakt, säger han.

Camilla Frisch, sekreterare på näringsdepartementet meddelar att det inte kommit in någon hemställan eller propåor från politiskt håll för att förtydliga jaktförordningen i de här frågorna efter domen nu i våras.

Den förra Regeringen påbörjade ett arbete med en ny jaktlagsutredning. Arbetet blåstes dock av när den nya Regeringen lade ner utredningen. Någon generell översyn av den svenska jaktlagstiftningen är därför inte aktuell.

AKTUELLT

Skarp kritik mot polisens hantering av vapenärenden

Linköping (JJ) Polisprofessor Stefan Holgersson riktar skarp kritik mot polisens myndighetsutövning i vapenärenden. I en forskningsrapport kommer han fram till att polisen klipper och klistrar i lagtexter och inte lägger fram uppgifter som talar till klagande personers fördel.

Annonser