"}}

Av dessa pengar skall 3 250 000 kronor gå till projektet ” Mot en jämställd och hållbar viltförvaltning”.

Jägareförbundet står bakom Naturvårdsverkets beslut.

Kritik har dock framförts mot beslutet, bland annat av Daniel Sanchez på Jaktjournalen.

Sanchez skriver bland annat att ”Forskningsgruppen som fått 3,2 miljoner av jaktkortspengarna forskar alltså inom den yttersta, radikala falangen av humaniora och deras ramverk är socialkonstruktivism, ”doing gender” och feminism. Ett kvasivetenskapligt ramverk helt friskrivet från naturvetenskapliga överenskommelser.”

Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete, är även hon kritisk, och säger bland annat:

”Svagheten i projektet är att man redan har en klar bild av vad som är problemet: det man etiketterar som maskulinitet och maskulina normer. Man är också väldigt tydlig med på vad sätt man vill förändra jägarna och samhället. Det här är ett politiskt projekt.”

Vår uppfattning är att kritiken är välgrundad. Vår känsla är att Sveriges jägare, om de fick möjlighet att sätta sig in i frågan, skulle känna likadant. Som Sanchez säger: “”Jägarnas pengar ska inte gå till feministisk kvasivetenskap”.

I ett uttalande från Jägareförbundet, undertecknat av både ordförande och generalsekreterare, avvisas däremot kritiken i generella termer och förbundet bekräftar sitt stöd för projektet.

Vad man däremot inte gör är att bemöta de argument som framförts mot finansiering av projektet. Ironiskt, eftersom man i samma uttalande säger sig ha en ”värdegrund” som säger att ”alla” (intressant ordval, men vi utgår från att det inkluderar såväl undertecknade som representanter från Jaktjournalen) skall känna sig välkomna till förbundet. Man säger vidare att ”Det är inte endast de matematiska beräkningarna eller jaktmetoderna som avgör hur viltförvaltningen fungerar. Det är också hur väl människorna förstår, interagerar och känner sig delaktiga i beslut och beslutens genomförande. Detta kräver dialog och samverkan mellan människor.”

Att byråkrater generöst fördelar andras pengar är tyvärr inte ovanligt. Inte heller taktiken att undvika att bemöta obehagliga argument genom att insinuera att avsändaren fiskar i grumliga vatten. Men när detta händer i Jägareförbundet, där vi är medlemmar, måste vi protestera.

Därför vill vi uppmana Jägareförbundet till att visa er ”öppna för dialog och samverkan mellan människor”, genom att bemöta Daniel Sanchez argument på ett sakligt sätt, ett för ett.

Förutom att detta vore ett rakryggat sätt att interagera med Sveriges jägare skulle det också kunna bidraga till att fler medlemmar känner sig ”delaktiga i beslut och beslutens genomförande”. Det skulle absolut hjälpa oss att ”förstå”.

Tack for ordet!
Petter och Fredrik Ljunggren