"}}

Just nu pågår en statlig utredning som kan ge ett fåtal personer bestämmanderätten över jakten och fisket på upp till 30 procent av Sveriges totala landareal.

Sammansättningen och arbetsordningen, i utredningen om Rennäringslagen, är snedfördelad och odemokratisk.

Samernas intressen är rättmätigt väl tillgodosedda. Övriga samhällsintressen saknar reellt inflytande.

Målet verkar vara att kopiera Girjasdomen och till fjällsamebyarna snabbast möjligt överföra rätten till jakten och fisket inom stora delar av området ovanför lappmarksgränsen i Norrbotten och Västerbotten och på renbetesfjällen i Jämtland.

Samer och samebyar

I Sverige finns troligen mellan 20 000 och 40 000 samer och på sametingets röstlista cirka 9000 personer. Antalet samebymedlemmar anges vara cirka 2500. Antalet är osäkert eftersom dessa uppgifter är sekretessbelagda.

Samebyn är en sluten församling, ekonomisk förening, som själv väljer in och kan utesluta medlemmar. Rösträtten är proportionell till antalet renar varje medlem äger.

Sekretessen gör också att det är okänt hur många personer som, i kraft av sitt renägande, i praktiken styr samebyarna.

Det är dock ställt utom allt tvivel att en överväldigande majoritet av medlemmarna har ”vanliga” jobb och ett fåtal renar som oftast sköts av andra. Men renmärket innebär skattemässiga fördelar och en biljett till unika rättigheter. Hen drabbas varken av avlysningar av jakt, fiske eller skoterförbud utan kan köra skoter, jaga och fiska och inom för allmänheten förbjudna områden, även i naturreservat och nationalparker.

Snedfördelat inflytande

Utredningen består av tre parter:

En kommitté: åtta politiker ledda av en ordförande, ett justitieråd i Högsta Domstolen, och hans sekretariat.

En sakkunniggrupp: tio personer som representerar samerna.

En expertgrupp: tjugosex personer som representerar, samiska intressen, forskning, folkrätt och övriga samhällsintressen.

De sakkunniga (företrädarna för samerna) närvarar på kommitténs (politikernas) möten, deltar i överläggningarna och har tillgång till kommitténs handlingar.

Expertgruppen har tillgång till kommitténs handlingar, men mycket begränsad möjlighet att påverka dess innehåll. Ordföranden och kommittén avgör om och när experterna ska tillfrågas.

Kommitténs ordförande (justitierådet) väljer tillsammans med sitt sekretariat ut de handlingar politikerna ska ha som underlag för beslutet.

När utredningen lägger fram betänkanden kan samernas representanter (de sakkunniga) foga egna särskilda yttranden till kommitténs betänkande. Det får inte expertgruppen.

I klartext: endast samerna har ett garanterat inflytande.

Upplägget är stötande

Utredningens slutbetänkande ska lämnas 20 maj 2025. Ett första delbetänkande dock redan 21 november 2022. Även om det skulle krävs generaliseringar, och senare korrigeringar av eventuella missar, måste den viktigaste och svåraste punkten – överföringen av rättigheterna – nödvändigtvis bli klar redan nästa år.

Det tog domstolsväsendet nio år att komma fram till vad som ska gälla inom Girjas sameby. Utredningen ska klara av samma resa för en tredjedel av Sveriges yta på in praktiken nio månader!

Varför får inte denna viktiga och svåra utredning ta den tid som krävs?

Våra riksdagspolitiker ska nu bedriva valrörelse och samtidigt sätta sig in i ett mycket komplicerat ärende, vilket kommer att ge rådgivarna stort inflytande.

Hur ska ett välgrundat, rättvist beslut kunna uppnås utifrån dessa förutsättningar?

Hela upplägget är stötande och hör inte hemma i en demokrati.

Snabbspår mot avgrunden?

Till sist ett exempel av många på var vi kan hamna om snabbspåret mot samebyarnas ensamrätt blir verklighet.

En fjällbo ansökte om snartillstånd för ripa. Snarfångsten är en del av ett kulturarv, lika viktigt som det samiska.

Med hänsyn till störning av renskötseln yrkade samebyn på avslag. Det handlade om åtta snaror inom ett begränsat område.

Trots att både jägaren och Länsstyrelsen visste att snarområdet var tomt på ren – renarna hade med bil fraktats till ett vinterbetesområde närmare kusten – gick Länsstyrelsen på samebyns linje och avslog ansökan.

Inte förrän jägaren hotade med anmälan till Förvaltningsdomstolen biföll Länsstyrelsen snartillståndet.

Inför 2022 skulle tillståndet förnyas. Samebyn yrkade åter på avslag med samma motivering. Länsstyrelsen biföll denna gång utan hot om anmälan.

Detta ställer frågan på sin spets: Är svenska staten beredd att lämna över hanteringen av dessa, för ortsbefolkningen så viktiga frågor, till en ålderdomlig, odemokratisk förvaltningsform som lämnar fältet fritt för detta godtycke?

Till att börja med måste datumet för delbetänkandet, 21 november 2022, stoppas.

Någon som vågar dra i nödbromsen?