"}}

Jakten i Sverige är på ett sluttande plan när jakttider lämnas till att bli politiska kompromisser. Att lämna beslut som jakttider och jaktbara arter till politiker är dömt att misslyckas då dagens politiker enbart är ute efter att idka symbolpolitik och vända kappan efter vinden. Detta gör att små högljudda minoriteter får helt orimligt inflytande över jakten och viltförvaltningen i Sverige drivet av känslomässiga argument istället för forskning.

Det som förglöms i debatten är att jakt är starkt knutet till äganderätten genom att det är markinnehavarens enskilda rätt att förvalta och beskatta viltet på sin mark, en rätt som denne kan delegera genom arrendeavtal. Tillika är inte jakten, som många politiker tycks tro, en hobby som skall betraktas som ett särintresse utan tvärtom ett primärintresse i svenskt naturbruk och en hörnsten i jordbruk såväl som skogsbruk. Likaså en otrolig värdeskapare på landsbygden genom att skapa möjligheter för ”riktig” naturturism.

Därför ter det sig otroligt märkvärdigt att organisationer som inte är kopplade till naturbrukande utan enbart observerande får talerätt i frågor som berör jakttider och jaktbara arter. Vi behöver istället en förenklad modell som tar avstamp i äganderätten för hur jakttider skall ändras och justeras i samförstånd mellan markägare och jägare med fokus på regional adaptiv förvaltning. Vi skulle därför föreslå följande modell: Allt vilt bör i grunden vara lovligt och därifrån bör frågan kring förvaltning av arter ta avstamp i en enkel beslutsmodell där indata skall baseras på forskning och beslut tas på regional nivå av regionala viltförvaltningskommittéer med representanter för markägarintressen, jägarintressen, SVA och Trafikverket. Om en viltart inte når upp till gynnsam bevarandestatus skall denna temporärt fredas till så är fallet och den därmed kan förvaltas.

1. Jakttiderna skall därefter beslutas regionalt av samma regionala viltförvaltningskommittéer där avstamp tas i forskningen och därefter anpassar jakttiderna efter regionala förutsättningar för att gynna viltet, jakten och lokala näringslivet. Ledordet skall vara lokalt och regionalt inflytande för att tillgodose den viktiga jaktturismen såväl som markägarnas och jägarnas intressen.

Någonting måste förändras och makten över viltet måste flyttas tillbaka till markägarna och jägarna som faktiskt både huserar, förvaltar och beskattar viltet. Det vi sett nu är bara en försmak av vad som komma skall när olika extremorganisationer och politiker utan kompetens eller kunskap får (tar sig) inflytande.

Fredrik Alström, Jägmästare

Viktor Ånöstam, Agronom