"}}

Samarbete kräver att parterna håller vad de lovar. Särskilt gäller detta i ”tighta” lägen, där opinionstrycket är hårt. Rovdjursfrågan är en sådan fråga. Där försöker vi jägare kämpa tillsammans, för att nå framgång just eftersom trycket är så hårt. Men i Östergötland har ledningen för Jägareförbundet hittat ett nytt sätt att hantera svåra frågor. Man uteblir.

Föreningen Sveriges Jägare (FSJ) har under sin årslånga levnad hunnit upprätta många bra kontakter med både Jägarnas Riksförbund och Jägareförbundet. Vi har också öppet manat till samarbete och vi upplever att responsen varit mycket god. Stämningen mellan oss är bra och konstruktiv.

Därför är det sorgligt, rentav beklämmande, när enskilda representanter för någondera parten fallerar. Den nysmidda kedjan är inte starkare än sin svagaste länk, men i rovdjursfrågan har vi inte råd att misslyckas. Länkarna måste stå pall och löften kring samarbeten måste hållas.

”Efterlyste i högtalarna”

Under Vretadagen utanför Linköping förra helgen, skulle ett antal landsbygdsföreningar manifestera mot den förda rovdjurspolitiken. Var och en av oss skulle hålla tal och redogöra för våra respektive organisationers syn på saken. En av de fyra talarna var självklart den högste representanten för Jägareförbundet Östergötland. När det var dags att äntra podiet var representanten inte där.

Ingen, allra minst hans ovetande kollegor i samma förbund, visste var han var. Vi efterlyste i högtalarna, ingenting hände. Mannen uteblev. Det var tomt. Efter att vi alla försökt kolla så att ingenting hade hänt (man kan ju råka ut för olyckor), konstaterades bara att representanten uteblivit.

Inte heller hade han hört av sig till någon av oss, eller till arrangören. Det förlägna tomrum som uppstod i samband med detta drabbade främst det förbundets medlemmar, framför allt hans kollegor på plats, men också själva frågan. Var närvaro inte så viktig? Vi vet inte.

”Jag förstår såklart…”

Storm i ett vattenglas, kan tyckas, men här handlar det om en förtroendevald i Sveriges största jägareförbund som i en fråga av mycket stor betydelse för oss alla väljer att helt sonika utebli. Någon avanmälan eller någon förklaring bestods inte, varken förr eller senare.

I mobiltelefonen tidevarv ansåg sig denne företrädare inte skyldig att varken avanmäla sig, eller att förklara sig. Inte till oss, inte till sina kollegor. Tre dagar senare, hade vi ett samtal på mitt initiativ. Inte heller den gången fick jag en förklaring till det inträffade. Det dåliga samvetets förlägna flin hördes däremot tydligt, genom alla fyra G:na.

Jag förstår såklart att detta inte är något som Jägareförbundet försvarar. Föreningen Sveriges Jägare anser dock att Svenska Jägareförbundet allvarligt bör ompröva beslutet att låta en företrädare som tar så lätt på ingångna löften sitta kvar. Ett samarbete värt namnet måste bygga på gemensamma mål, ordhållighet och lite ryggrad. I samtliga exempel har denne företrädare fallerat.

Thomas Ekberg
Ordförande, Föreningen Sveriges Jägare