Debatt: Genomförandet av EU-direktiv i vapenlagstiftningen

Kungsbacka (JJ) Den 3 april 2017 beslutade dåvarande statsrådet Anders Ygeman (S) att uppdra åt hovrättsrådet Kazimir Åberg att utreda vissa frågor på vapenlagstiftningens område. I Åbergs utredning föreslås hur EU:s nya vapendirektiv ska implementeras i svensk lagstiftning. Dagens debattör är kritisk till denna utredning och ger egna förslag.

Arkivfoto: Per Jonson

Kazimir Åberg hade möjlighet att konstatera att vår vapenlagstiftning redan uppfyller de krav som ställs, och att endast en marginell justering behövs. När det förra direktivet implementerades valde Sverige att gå den vägen. En väg som för övrigt även har använts gällande andra EU direktiv. På samma sätt borde saken ha hanterats även denna gång. Nu valde utredaren att gå längre än de minimikrav som direktivet ställer i sitt lagförslag.

Ingen konsekvensanalys gjordes

I det gamla EU direktivet reglerades halvautomatiska skjutvapen på ett tillfredsställande sätt. Genom att införa ett tillägg i kategori A för halvautomatiska skjutvapen utan att först göra en konsekvensanalys, eller ens kvalitetssäkra den engelska original texten skapades negativa konsekvenser. Tydligast framgår det av exemplet nedan.

Halvautomatiska skjutvapens funktion beskrivs olika i förslaget till ny vapenförordning för kategorierna A och B. I bilagan till vapenförordningen definieras ett halvautomatiskt skjutvapen som:

”Ett skjutvapen som laddar om automatiskt varje gång ett skott avfyras och som bara kan avfyra ett skott med ett tryck på avtryckaren”.

Halvautomatiska skjutvapen beskrivs i kategori A genom det antal patroner som kan avfyras i en följd utan omladdning.

Under kategori B beskriver man halvautomatiska skjutvapen på annat sätt. I stället för att använda antal patroner som kan avlossas utan omladdning, använder man sig av det antal patroner som kan fyllas på i vapnet. En beskrivning som logiskt följer vapnets konstruktionsprincip.

Inget halvautomatiskt skjutvapen kan – enligt EU:s definition – avfyra mer än en patron utan omladdning.

Felaktigt ordval

Det är rimligt att anta att det är magasinsbyte som åsyftas i originaltexten, men då ordet omladdning felaktigt använts får texten en annan innebörd. Detta är ett förslag till en ny lagtext och det är därför av mycket stor betydelse att de begrepp och definitioner som används är klara och tydliga och inte kan missförstås.

I direktivet framgår att ”Möjligheten att montera på en laddanordning med en kapacitet som överstiger 10 patroner för långa skjutvapen och 20 patroner för korta skjutvapen avgör inte i sig klassningen av ett skjutvapen i en viss kategori”.

Alla halvautomatiska skjutvapen bör därför ligga kvar i kategori B som tidigare. Vapentekniska begränsningar omöjliggör en placering i kategori A.

Samma som för ammunition

Utredaren föreslår att laddanordningar och avfyringsanordningar ska beläggas med tillstånd för innehav. Samtidigt föreslår han att hanteringen ska ske på samma sätt som med ammunition.

Har man licens på ett vapen ska man även kunna köpa och inneha dessa delar – om de passar till vapnet – mot uppvisande av vapenlicens. I likhet med ammunition ska ingen annan tillståndshantering krävas i normalfallet. ”Stora” magasin kräver däremot tillstånd.

Anmärkningsvärt är att direktivet inte ställer några krav på att laddanordningar och avfyringsanordningar ska beläggas med tillstånd. Det har tillkommit genom utredarens initiativ.

Definitioner på vad som är laddanordningar och avfyringsanordningar saknas i förslaget.

Det kan antas att det med begreppet laddningsanordning menas magasin, men varför då inte skriva magasin?

Konsekvensen blir att tolkningen av lagens innebörd kommer att blir föremål för både kostsamma och resurskrävande rättsprocesser. I ett tillståndsärende riskerar kostnaden att bli oförsvarligt stor för den enskilde, medan den för tillståndsmyndigheten finansieras av skattemedel. Olikheten inför lagen är ett faktum om processens utgång styrs av ekonomiska faktorer och inte ett rättviseperspektiv.

Undantag för sportskyttar

För sportskyttar ges möjlighet att omfattas av undantag, men inte för jägare.

Undantaget föreslås gälla vapnet som då flyttas över till klass A och med 5 årslicens, och då även jämställs med krigsmateriel med allt som det medför för en privatperson.

För jägaren som inte är sportskytt men vill träna avfyring och målfångning på en skjutbana – inte magasinsbyte – uppstår andra problem.

Har magasinet plats för mer än 10 patroner riskerar jägaren att misstänkas för vapenbrott. Ett magasin kan användas till flera kalibrar, eller efter slitage rymma fler patroner. I det fallet bedöms inte i vilken typ av vapen magasinet används. Brottet består i att 11 patroner får plats i magasinet.

Förslag till lösning

Tillstånd för magasin måste behandlas för att följa direktivet.

Följande lösning innebär minsta olägenhet för legala vapenägare, följer direktivets krav och försvårar inköp för personer som saknar vapenlicens. Det är även en tolkning i linje med den som EU parlamentets förhandlare föreslår.

Begreppen laddningsanordningar och avfyringsanordningar slopas.

Förslagets krav att man ska ha licens på det vapen som magasinet passar till kvarstår. I annat fall krävs tillstånd för innehav av magasin. Övergångsregler krävs för att hantera retroaktiv lagstiftning.

För inhav av ”stora” magasin ska undantaget kopplas till en person i stället för vapnet. Ett medlemskap i en förening som bedriver målskjutning med det aktuella vapnet täcker direktivets krav. Målskjutning är både jaktskytte och sportskytte. Föreningsintyg om medlemskap, medlemskort, tävlingslicens e.d. styrker att undantaget ska gälla.

Avskaffa alla 5 årslicenser

Sveriges licensregister samkörs varje dygn mot ett flertal register, däribland belastningsregistret, vilket innebär att en kontinuerlig kontroll av vapenägare redan i dag utförs med tätare intervall än vad vapendirektivet föreskriver.

5 årslicenser ökar arbetsbördan på landets polismyndigheter. Kritiken att dessa inte klarar att hålla den handläggningstid som anses skälig är omfattande.

Avstå från att införa nya 5 årslicenser och omvandla de befintliga 5 årslicenserna till löpande licenser, enligt det system som användes innan systemet med 5 årslicenser började att tillämpades.

En valfråga?

Implementeringen av vapendirektivet kan genomföras på ett sätt som innebär en minimal förändring för landets cirka 620 000 legala vapenägare. Detta är möjligt om en enig riksdagsmajoritet beslutar det. Frågan är för viktig för att bli föremål för strider mellan våra politiska partier om väljarna. Fokus i debatten måste i stället ligga på att öka tryggheten i samhället genom åtgärder som har faktisk påverkan på terrorism, grov organiserad brottslighet och de parallellsamhällen som växer fram med egna lagar.

För mig är det en valfråga. Hur partierna ställer sig till lagförslaget avgör var min röst hamnar till hösten. Hur är det för din del?

Leif Hagberg

Jägare och Sportskytt

ANNONS ▼
ANNONS ▼
AKTUELLT
ANNONS ▼