Debatt: ”En björnjakt som börjar spåra ur”

Jaktjournalen bjöd in Svenska Jägareförbundets rovdjursansvarige tjänsteman, Gunnar Glöersen, att skriva en debattartikel om björnjakten. Här är den – en syrlig salva både mot oetisk jakt och myndigheternas märkliga regler kring björnåtlar.

Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig tjänsteman vid Svenska Jägareförbundet, tycker till om björnjakten. Foto: Gettyimages och Mikael Moilanen, montage

Ett av de mest spännande jaktögonblicket på senare år var när jag på 25 meters håll siktade på en fin björn som kom på gångstånd. Något skott blev det aldrig eftersom jag inte säkert visste att den inte hade ungar. Det visade sig sen att den var ensam, men någon mer skottchans blev det inte.

Jag är inte ensam om att finna spänning i björnjakt och idag är 21 augusti minst lika het som älgjaktstarten i många län. Problemet är att det ökande intresset också har fört med sig avarter och oetisk jakt. Inte heller myndigheterna, med Naturvårdsverket i spetsen, verkar klara av att hitta ett vettigt regelverk som är anpassat till ett nytt karismatiskt vilt, nya jaktformer och tekniska hjälpmedel.

Rapporteras om berg av limpor

Det rapporteras om åtlar med berg av limpor och annat material som inte får användas. Dessutom är åtlarna vare sig anmälda till eller godkända av länsstyrelsen. Det är vidare uppenbart att viltkameror används på ett sätt som är både juridiskt och etiskt tveksamt. Tyvärr berättas det även om omfattande bilanvändning i jakten på vissa platser.

Nu senast har ett stort viltvårdsområde helt avlyst jakten för att några få personer inte kan följa lagen. Samtidigt finns starka röster inom jägarleden som helt vill flytta björnjaktspremiären till att starta samtidigt som älgjakten. Allt för att stävja en björnjakt som till delar har spårat ur. För alla renodlade björnjägare som investerat i specialtränade hundar vore det säkert en katastrof, men just nu är det allt mer som pekar på att det kan bli så.

Regel som måste strykas

Jägarna måste ta sitt ansvar och följa det regelverk som finns för jakten, annars kommer inskränkningar som ett brev på posten. Samtidigt måste Naturvårdsverket skyndsamt plocka bort onödiga regler som bara krånglar till det. Jag tänker framför allt på den idiotiska regeln att man inte får släppa sin hund i anslutning till en åtel. Det måste vara en av de mest korkade reglerna som finns eftersom det finns gott om andra åtlar, för till exempel rävjakt.

Dessutom börjar vildsvinen sprida sig till björnområdena vilket gör det helt omöjligt för den enskilde jägaren att veta var det finns åtlar. Det enda vettiga vore att ge ett generellt tillstånd till björnåtlar med givna villkor för att få skjuta björn på dem. Regeln att det inte är tillåtet med ”upptag av björnspår med hjälp av hund vid åtel” måste strykas snarast. Den fyller ingen som helst funktion, men riskerar att göra jägare som vill följa lagen till lagbrytare.

Hur hanterar vi åtelkameror?

Björnjägarna själva måste också ställa sig frågan om hur vi vill ha björnjakten i framtiden. Är det till exempel okey att sätta upp viltkameror och så fort man får en bild kasta sig i bilen för att släppa en hund på björnen? Är det en sådan utveckling vi vill ha, oavsett om det är lagligt eller inte? Jag använder själv viltkameror för älg. Men använder dem inte för att underlätta jakten. Samtidigt ska man vara ärlig och säga att många använder kamerorna i samma syfte för att snabbt komma tillrätta med vildsvinsskador på gröda.

Så i slutändan är det en etisk diskussion oss jägare emellan om vad jakt är. För mig är jakt med löshund nummer ett. I det ingår att hunden själv får söka upp viltet, utan att jag sätter den på spåret.

Björnens återkomst har gett oss ett nytt fantastiskt vilt att jaga i Sverige som innan Svenska Jägareförbundet bildades var på väg att försvinna på grund av hårt jakttryck. Den risken finns inte idag, men vill vi behålla själva jakten måste vi sköta den på bästa sätt. Så min uppmaning till alla som nu ska jaga björn, sköt den snyggt och ge björnen en chans att undkomma en hund på fritt sök och en jägare som svettas för att komma ikapp, när hunden väl funnit den!

Gunnar Glöersen
Jaktvårdskonsulent och ansvarig för rovdjursfrågor på Svenska Jägareförbundet

Var med i debatten!

Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare.
Skicka din insändare till redaktionen@jaktjournalen.se

 

ANNONS ▼
ANNONS ▼
AKTUELLT
ANNONS ▼

Annonser