Jaktjournalens medarbetare har under många år arbetat ideellt för Jägareförbundet och tycker det är dags att förbundet tar strid för älgjakt, fjälljakt och att yngre jägare engagerar sig. Annars är jaktens framtid hotad, skriver Kjell Brännström och Roger C Åström.
Jägarkåren lider brist på jaktpolitiskt engagerade unga jägare. Det verkar som om den framväxande generationen tycks tro att dagens jaktliga regelverk som förra generationens jägare kämpande fram ska räcka i evinnerlig tid.
Så är definitivt inte fallet och det är en farlig väg för all jaktutövningen i framtiden.
Under många år har landets jaktmotståndare engagerat sig politiskt och i flera frågor lyckats begränsa vår jaktutövning. Listan kan göras lång, allt från stoppad jakt på morkulla till lyckosamma överklaganden i skyddsjaktsfrågor. Senaste dråpslaget var blyhagelförbudet som definitivt är en framgång för jaktmotståndarna.
Vår miljöminister konstaterade att frågan var så nischad att utfallet saknade betydelse. Det är precis så okunniga politiker ser på landets jägare.
Kämpade för fjälljakten
En utredning pågår för tillfället där resultatet kan innebära att landets jägare och fiskare förlorar möjligheten att jaga i fjällen på statens marker ovan odlingsgränsen. Den jaktformen kämpade jaktpolitiskt engagerade jägare till sig i början av 1990-talet. Var finns dagens fjälljägare som ska försvara våra rättigheter?
Samtidigt som landets älgstam av olika anledningar befinner sig i fritt fall hör man aldrig ett ord från djurskyddsföreningar att de tänker ta strid för den numera snart rödlistade älgen.
Läs också: Storskalig betesinventering på gång – forskare och myndighet oeniga om biologisk mångfald
Därför måste jägarna ta strid för att vi ska få behålla rimliga stammar av Europas främsta högvilt. Samtidigt som jägarnas motståndare blir allt mer högljudda sprider Jägareförbundet uppfattningen att läget är under kontroll. Inget kan vara mer felaktigt. Stillastående tappar man alltid ledningen.
Älgförvaltning
Jägarna har förlorat inflytandet över förvaltningen. Den dag Björn Sprängare, dåvarande ordförande för Jägareförbundet, i samband med det så kallade handslaget överlät förvaltningen av landets älgstam till skogsbruket minskade jägarnas intresse för ideellt arbete i kretsarna.
Många av dagens jägare offrar en stor del av sin fritid på sina jakthundar och hundklubbar med att diskutera om de olika älghundsrasernas fördelar och förtjänster gentemot andra raser.
Under tiden minskar älgstammen, kanske till sådana nivåer att det helt enkelt inte finns någon anledning att skaffa en valp för älgjakt i framtiden.
I ett land där alltfler bor i städer och kunskapen om jakt, viltvård rovdjursjakt, vapen och skytte är helt obefintlig, krävs det krafter för att sprida dessa kunskaper och rädda den svenska jakten. Det är inte svårt att försvara den svenska jakten som bedrivs på ett sätt som är definitionen på ett miljövänligt och förnyelsebart användande av våra fantastiska viltstammar.
Återvänd till jaktvårdskretsarna, ta strid för jakten, informera lokala politiker, kalla till stormöten och visa att landets närmare 400 000 jägare som tillsammans med familjer, vänner och stödjande arbetskamrater omfattar mer är var femte medborgare. Visa att vi inte är en nischad företeelse och att vi menar allvar med vår passion!
Kjell Brännström
Roger C Åström
Var med i debatten
Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare.
Skicka din insändare till: redaktionen@jaktjournalen.se
Skriv under med ditt namn eller önskad signatur.