"}}

Vid sin sida under förhöret via videolänk hade kvinnan sin advokat, Thomas Jönsson, men det var hon som stod för svaren på de många frågorna från åklagare Lars Magnusson.

Kvinnan berättade bland annat det var hon som hade hittat gift, karbofuran, i ett gammalt hus och sedan hällde upp det i plastpåsar. Hon svarade även på frågor om hennes och 52-åringens möte med Karl Hedin. Hon bad om ett möte för att Hedin skulle prata om den dåliga rovdjurspolitiken.

Hon angav 52-åringen för jaktbrott ”för att köpa tid” sedan hon tagit pengar från honom. Summan, eller varför hon tog pengar är en nu en privatsak som de rett ut, anser hon. Kvinnan uppger att hon inte har varit rädd för 52-åringen-

Att 52-åringen nyligen polisanmäl henne igen för att hon planerat att mörda honom vägrar hon kommentera.

Vändning

När åklagaren vill spela upp förhören, där hon berättar om illegal jakt på lodjur och varg, vänder hela rättegången.

Efter en stunds paus meddelar rätten att inget som sagts i polisförhören innan hon delgavs misstanke för medhjälp till försök att förgifta varg får återges under rättegången.

– Det skulle strida mot de mänskliga rättigheterna i Europakonventionen om att få en rättvis rättegång, förklarar rättens ordförande, David Viktorsson Harrby.

Därefter hörs 52-åringen som förklarar att han är oskyldig och aldrig har hanterat giftet.

Att han vid förhör i häktet påstod att han tagit hand om karbofuran berodde på att han sa det polisen ville höra för att bli frigiven och få träffa kvinnan, som påstått att hon var allvarligt sjuk, hävdar 52-åringen. Men sedan visade det sig att det inte var sant att hon hade en tumör.

Köttklumpar för rävjakt

52-åringen berättar även om Hedins besök och att Hedin bara pratade om vargfrågan, inte om hur det skulle användas gift mot vargar. Han har använt köttklumpar för att locka räv som skulle jagas, men aldrig använt gift.

– Jag har aldrig befattat mig med köttklumpen med gift som hittades i garaget, bedyrar han.

Att han tittade i brevlådan efter Hedins besök berodde på att kvinnan sagt att de skulle levereras något. Det var hon som sedan lagt fram en påse med något som såg ut som tvättmedel, förklarar 52-åringen.

När Karl Hedin hörs efter lunchuppehållet framgår att mötet med 50- och 52-åringen skedde i november 2012. Han kanske pratade om gift för att det kunde ha skett förgiftningar i Finland sedan vargstammen halverats, säger Hedin.

Åklagaren frågar om Hedin kände till att hans egen skogvaktare hörts av polis, sedan det 2012 hittats cyanid och en död varg på Hedins mark.

– Inte då, svarar Karl Hedin.

Vittnen får höras

Dagens förhandling avslutas sedan. Enligt tingsrätten finns inga hindar att höra de vittnen som åklagaren kallat till onsdagen. Det handlar om en Noa-polis, som ska berätta om sina kontakter med kvinnan under utredningen, och en expert som ska förklara undersökningarna av lodjursblod.

Till Jaktjournalen säger Karl Hedin att det är helt uppenbart varför kvinnan åtalats för att ha tillhandahållit påsar till giftet.

– Det var enbart för att tvinga henne att vittna i rättegången, säger han.

Att det pratas om lodjursblod utan att ha någon som åtalats för illegal jakt på lodjur är också bara taktik, anser Karl Hedin.

– Du har väl läst min bok De jagade jägarna? undrar han.

Boken skildrar vad som hände i det så kallade Lillhärdalfallet, där samtliga som misstänktes för illegal vargjakt friades i Svea hovrätt.

Karl Hedin är helt övertygad om att det blir en friande dom även i det här fallet.

– Möjligtvis kan åklagaren överklaga för att få en prövning om kvinnans förhör kan spelas upp, funderar han.