Vargen konstaterades på myren Kaartivuoma ett par mil norr om Haparanda i slutet av juli. Företrädare för samebyn i området misstänker att den livnärt sig på renkalvar, för endast en av 30 vajor hade sin kalv kvar.
Nu visar DNA att det sannolikt rör sig om en varg som vandrat in från öster.
– Den har ett DNA som inte är påträffat bland de skandinaviska vargarna. Men vi vet inte vad den har för kön eller var den befinner sig, säger Kjell Sundvall, chef för länsstyrelsens fältpersonal.
Hans förhoppning är att vargen lämnar Norrbotten och går till den skandinaviska vargpopulationen i den södra halvan av Sverige.
Hoppas att älgjägare rapporterar
Länsstyrelsens taktik i nuläget är att försöka lokalisera var vargen håller hus.
– På måndag startar älgjakten och då hoppas jag att vi får rapporter från jägarna om var den befinner sig. När spårsnön väl kommer, i slutet av oktober kanske, får vi inrikta oss på att hålla koll på den, säger Kjell Sundvall.
I praktikten tillåts inte vargar slå sig ned och bli bofasta i renskötselområdet, som utgör cirka 54 procent av landets yta. Det blir ofta skyddsjakt, men de senaste åren har också vargar flyttats från renskötselområdet till Mellansverige.
En hanvarg som var avkomma till en invandrad varg flyttades 2011 från trakterna av Gällivare till sydöstra Dalarna. Han gick tillbaka till renarna och sköts bara kilometer från den plats där han sövdes inför flytten.
Tillstånd krävs
Junseletiken flyttades fyra gånger och gick tillbaka till renskötselområdet varje gång. Till slut försvann hon spårlöst på senvintern 2014.
Ett vargpar har också flyttats från Norrbotten till Tivedens nationalpark våren 2013. I det fallet löpte tiken och vargarna blev kvar i området.
För att genomföra sövning och flytt krävs ordentligt med snö, för att spåra och jaga ikapp vargen med helikopter.
Dessutom krävs en plats att släppa ut vargen på, samt tillstånd från markägare och jakträttsinnehavare.
