Då vargen kom

Att finna sin hund dödad och uppäten av varg, är en mardröm som fler och fler hundägara i Norden tvingas uppleva.
Det var en bit in i december. Snödjupet var bara 15–20 cm på marken i Trysil på gränsen mot Sverige och det hind­ra­de varken älg eller hund. Det visade jämt­hunds­tiken med någ­ra rejäla sökturer upp mot den myrdominerade fjällskogen.

Ett spår, som vid första ögonkastet liknade ett hundspår, hade en eller två dagar tidigare gått mot den översta delen av mar­ken. Då var det ingen av oss som hade jagat älg, men marken nyttjades flitigt av fågeljägare, och en del harjägare med stövare fanns det också. Men någon nyckfull fågelhund eller harsökande stövare var det inte, spåret gick för målmedvetet. Det var för stort för att vara räv och varken lo eller järv var aktuellt, men det var  ett hunddjur. Det såg ut som värsta tänkbara även om steglängden var något kort.

Några hundra meters spårning gav svaret. Tiken hade gått först och hannen hade följt i hennes spår. Vid en myr hade de delat på sig. Tiken hade legat i överkanten av myren i småbjörkskogen medan hannen lagt sig ute på myren, femtio meter därifrån. De hade sedan gått vidare västerut. Vid en myr hade hannen pissat långt upp på en tall. Revirmar­kering kallas det och som löshundsjägare är det som att få en kniv mot strupen. Man känner fasan i hela kroppen.

Via sms fick de andra två hundförarna besked om att älgmarken nu också innehöll ett revirmarkerande vargpar. Svaren från dem lämpar sig definitivt inte i tryck.

Gps-pejlen visade att jämttiken gick i sam­­ma riktning som vargspåren så spårningen fortsatte. Vargarna hade samma in­tresse som vi: de spårade älg men något jaktförsök hade de inte gjort.
Att spåra på snö, speciellt rovdjur, är som att läsa en spännande bok man inte vet slutet på. Men här var det mer en känsla av fasa. Det är helt okej att läsa om det eller se en sådan film men ingen vill ha monstret inne i sitt eget hus.

Efter en timme visade pejlen att tiken skäll­de ståndskall en kilometer bort. På vägen dit korsades vargspåret ett par gånger och även om det var ett par dagar gammalt skapade det en olustig stämning.
Hunden stod med en stor älgko och den skulle vi inte skjuta. Det var flera år sedan in­kallning fungerade på tiken. Det blev i stäl­­let till att stöta hårt med hopp om att älgen skulle skena, men efter någon kilometer stod det igen och detta upprepades ett par gånger.

Snabbt var den korta decemberdagen över och mörkret kom. Hunden hade inte jagat på en vecka så hon skulle i värsta fall stå och skälla hela natten. Det hade normalt inte varit något problem. Man kunde bara ha låtit henne vara och tagit sig till kojan. Få av sig svettiga kläder och äta middag. Pejlen ville ju visa när hunden gav sig och då var det bara att hämta henne. Det var innan vargen kom! Nu blev studsaren placerad i bilen och pannlam­pan tänd. Så gällde det att ta sig in nära ståndet, ropa på hunden och använda visselpipan. Inte för att hunden skulle komma men för att skrämma älgen, och ännu viktigare: skrämma vargen.
Så gick decemberkvällen. De andra hade fått tag på sina hundar och satt i kojan och åt medan man själv pustade runt i snön och förbannade sig själv för obefintlig dressyr, hunden som inte ville ge sig och älgen som inte drog i väg. Men framförallt vargarna som kunde dra ändå längre.

Under hösten 2013 var det många incidenter mellan jakthundar och varg i Sverige och Norge. Bilder av mer eller mindre uppätna hundar visades i medierna och många reagerade starkt. Men de flesta tror inte att det kommer att drabba dem. Det är svårt att få okunniga människor, speciellt beslutsfattare, att förstå problem med vargen innan de själva haft närkontakt med den.

/Dagh Bakka

AKTUELLT

Bokmärk hemsidan – JJ-appen försvinner

Kungsbacka (JJ) Från och med den 18 augusti är det www.jaktjournalen.se som gäller. Då släcker vi nämligen ner vår nyhetsapp. På vår hemsida kommer nyheter, filminslag och radiointervjuer till sin rätt på ett betydligt bättre sätt. Se till att bokmärka sajten och skapa en ikon på hemskärmen på din mobil.

Älgjaktsvinnarna klara

Kungsbacka (JJ) Varje höst lottar Jaktjournalen ut fem platser till tidningens älgjakt i Ströms Vattudal. Som vanligt är intresset mycket stort. Och de lyckliga vinnarna är…

Annonser