Crut – en ståndhund av rang

Att Crut hamnade i Transtrand hos Robin Helgesson var mer eller mindre en slump. Kompisar skulle till Mangskog i Värmland och titta på valp. Robin, som även han var i valptankar, hängde på. En hanvalp var ledig och sedan gick det som det gick.

– Det var egentligen inte tanken att jag skulle ha en valp ur den kullen men jag gillade vad jag såg. Det var en hanne kvar så jag blev erbjuden att ta den och i dag är det absolut inget jag ångrar, säger Robin med ett leende.

Ingen stress

Robin har filosofin att man inte ska stressa med att släppa en valp. Den ska få lov att växa till sig och mogna innan det blir allvar.

– Det är säkert olika men jag tror man riskerar mer än man vinner på att släppa unga hundar på älg. Här är säsongen dessutom ofta ganska kort och kommer vi in i december brukar inte snödjupet tillåta någon jakt, konstaterar Robin.

– Crut är född i slutet av maj så någon jakt första säsongen var inte aktuell. Det blev några korta rundor för att träna lite skogsvana men inte mer.

Drömstart

Tanken var i stället att Crut skulle jagas in hösten 2013 så fort septemberjakten var avklarad. Veckan innan jakten började fick Robin sin andra hund skadad och plötsligt var läget helt annorlunda.

– Med den rutinerade hunden skadad och enbart en oprövad unghund att gå med så var väl inte förhoppningarna stora men det fanns en som ville annorlunda, säger Robin med ett skratt.

Första såten, första dagen på septemberjakten. Robin släpper Crut för allra första gången med syfte att jaga. En kort runda för att klara av morgonbestyren sedan drog han iväg. På första sökturen, några hundra meter ut, blev det upptag och fast ståndskall.

– Det blev en drömstart för honom. Det var en liten oxe han skällde och jag lyckades ta mig in på ståndet och fälla den. Sen kan man nog säga att injagningen var klar, konstaterar Robin.

Crut hade helt klart förstått vad det var som gällde. På de tre första jaktdagarna fällde sedan Robin ytterligare fyra älgar på ståndskall.

– Ja, den starten blir svårslagen, fem älgar på stånd på tre dagar med en oprövad unghund på septemberjakten i ett jaktlag med många passkyttar, tveksamt om jag någonsin får uppleva det igen, säger Robin.

Robin Helgesson tillsammans med sin stjärna Älgtjärnets Crut.

Imponerande skottlista

Någon favorit för passkyttarna är inte Crut. Mer än att han bjuder på underhållning i form av fina ståndskall att lyssna på.

Crut har fortsatt i samma anda som han började och producerat skottchanser för sin förare. Med tanke på att jakten i huvudsak varit i jaktlag med både fler hundförare och ett antal passare så blir Cruts facit än mer imponerande.

– I början höll jag ordning på hur mycket jag sköt för honom. Det var lite speciellt att jag lyckades skjuta de 34 första älgarna för honom på stånd eller gångstånd innan någon annan fick chansen, berättar Robin.

Fantastisk provkarriär

Att en hund av Cruts rang ska bedömas på jaktprov är förstås en självklarhet och där har denna jämthundshanne visat en jämnhet som är unik. Han är startad på totalt tio jaktprov hittills och det har aldrig slutat med annat än förstapris.

På nio dagar i början av december 2013 klarade Crut av tre raka förstapris och var därmed klar svensk jaktchampion vid en ålder av ett år och sju månader. Hösten efter var det dags att prova färdigheterna utanför landets gränser. Ett tvådagarprov i Norge med två förstapris så var det norska championatet klart. Dessutom blev det prov i Finland och även där ett förstapris och finskt jaktchampionat. Crut kunde i och med detta kvittera ut titeln nordisk jaktchampion, endast två och ett halvt år gammal.

Därefter är Crut startad fyra gånger, samtliga med förstapris och det senaste med fina 86 poäng.

– Dels vill jag visa att han fortsätter att fungera som ståndhund, dels hägrar förstås att få vara med och kvala till älghund-SM och vi får se om det räcker hela vägen till kvalet denna gång, säger Robin.

Smart jaktidiot

Crut är ingen som ger sig de första timmarna. Står älgen så skäller Crut om det så blir mörkt.

– Han verkar inte ha någon tanke på att släppa de första 10–15 timmarna och det är mer än en kväll man fått tillbringa i bilen, säger Robin.

­– Däremot om det skenar hårt och han inte har någon kontakt så hänger han inte på i dumhet. Ofta ser jag på pejlen att han vänder efter tre, fyra kilometer om han inte har kontakt. För min del så tycker jag det är bra och ibland har det också varit räddningen att man fått tag på honom genom att stöta hårt, säger Robin med ett skratt.

Snabbt upptag

När JJ är på besök har det varit stillestånd i jakten några veckor på grund av snödjupet men ett rejält mildväder har gjort det jaktbart igen.

– Det är väl långt från idealiska förhållanden men vi gör ett försök så hoppas jag att han hittar någon älg så han får visa vad han går för, säger Robin samtidigt som han löser kopplet på Crut.

I ren glädjeyra gör Crut ett par varv runt vändplanen innan han drar iväg upp i en plantering. När han varit utom synhåll några minuter tittar Robin till på pejlen och Crut är redan några hundra meter bort. Några minuter senare hörs hans fina jämthundskall från en höjd en bit bort. På pejlen står det still, fast i upptaget på första sökturen.

Älgarna Crut skäller på, passerar vägen.

Skrapigt före

Ståndarbetet är dock lite oroligt och sakta flyttar sig ståndet från oss. Vi beger oss efter och kan ganska snart konstatera att det är en ko med kalv som Crut fått tag på.

Crut jobbar på bra och mestadels står det fast men att smyga sig in på ståndet i det skrapiga föret är inte att tänka på.

Taktiken blir i stället att avvakta på en strategisk plats och hoppas på att de korta förflyttningarna kommer att gå åt rätt håll. Efter några timmar ser det ut som vår plan är på väg att lyckas. Ståndskallet är nu bara något hundratal meter bort och Crut jobbar på bra med älgarna. Hoppet om bilder med ståndskall ökar i takt med att meterantalet minskar och plötsligt skymtar vi kalven i den gallrade ungskogen.

Inte helt ovanligt när man är så nära så kommer det en liten vindil som hamnar i kons känsliga näsa och i samma ögonblick kastar både kon och kalven för att fly. I raska språng passerar de skogsvägen framför oss med Crut tätt i hasorna.

– Det blir nog svårt för honom att få stopp på de älgarna efter den stöten, konstaterar Robin medan han följer Crut på pejlen.

Cirka tre kilometer bort passerar älgarna över en större plogad väg och Crut visar nu det Robin sagt tidigare, han bryter och med tanke på trafiken på vägen så tar vi oss dit och kopplar upp en ganska nöjd hund.

– Det får räcka för i dag, dagarna är korta och snön här uppe på höjderna bromsar ganska hårt.

Provad i avel

Att inte Crut är provad mer i avel än vad han är kan upplevas lite konstigt och kanske har inte husse varit så flitig att marknadsföra sin stjärna.

– Visst hade det varit kul med några fler kullar på honom och vi får väl se vad det blir framöver. Det har varit några förfrågningar på att para med honom och jag brukar stämma av med klubbens avelsråd hur det ser ut med de olika kombinationerna och framtiden får utvisa vad det blir.

I skrivande stund är det två kullar efter Crut där båda är alltför unga för att kunna utvärdera. Dessutom är en tik parad i början av året.

Avel är inte någon lätt sak att förutspå men man kan ändå önska att Crut nedärver en del av sina goda sidor för då kommer många valpköpare framöver att få fina jakter i älgskogen.