– Det finns ingen särskild grupp poliser som utreder den här typen av ärenden utan det sköts regionalt. I Norrbottenhärvan tillsattes resurser och jag ser den utredningen som ett skolexempel på hur det borde skötas, men i den här utredningen har vi fått samsas med annat utredningsarbete, säger åklagare Åse Schoultz. Förundersökningen kring illegal vargjakt inleddes i januari när polis och naturbevakare upptäckte blodiga vargspår på en sjö i Hälsingland. – Naturbevakaren benämnde något som pipblödning, alltså den blodutgjutelse som en kula orsakar. Det var spår efter två vargar ut på sjön men bara ett blodigt spår ledde därifrån.

”Bärigt tips”

Någon död varg hittades inte men polisen fick in, något som Åse Schoultz kallar, ett bärigt tips. Utifrån det jobbade polisen vidare med utredningen som några veckor senare kom att innebära telefonavlyssning. – Det var bara ett par personer som angavs av tipsaren och det var dessa det sattes in avlyssning på, inte alla sex.

Kan endast ett tips leda till telefonavlyssning? – Nej, den person som ska avlyssnas elektroniskt måste vara skäligen misstänkt och dessutom måste åtgärden vara av synnerlig vikt för utredningen. Sedan måste dessutom en domstol pröva begäran. En rävjakt i februari kom att spela en stor roll i utredningsarbetet. Denna kände ni ju till via telefonavlyssningen. Varför ingrep polisen inte redan då? – I den bästa av världar hade polisen gjort det men nu fanns det inte resurser.

Önskar sig specialgrupp

Åse Schoultz hade velat att polismyndigheten upprättade en grupp med kompetenta poliser som skulle kunna utreda grov jaktbrottslighet. – Den skulle innehålla analytiker, IT-forensiker samt kriminaltekniker. I Hälsinglandfallet kom de sista analyssvaren nyligen. Jag som åklagare kan bara påminna och vädja om resurser till förundersökningar jag är inkopplad i, säger hon.