Bockjakt med bulvan

Espen placerade sig alldeles bakom bulvanen och lockade.Många bockjägare har lyckats bra med att locka in råbockar med hjälp av lockpipor. Vi ville gå ett steg längre och tillverkade en bulvan.

Det sägs att den egentliga avsikten med all kultur är att män skall föra sina gener vidare. Antagligen är det inte bara kultur detta gäller och ser man hur det är bland djuren är det inte mycket bättre.
Råbocken börjar redan på våren att markera revir och när brunsten är på topp tolereras inga andra könsmogna bockar inom området. Inte för att bocken generellt har någonting emot andra bockar, men det är han som skall para geten och föra sina gener vidare. Inte en eller annan påträngande rival. Denna skall jagas bort och lämnar den inte området frivilligt, blir det kamp. Genom sig själv känner man andra, tänkte vi, och tillverkade en bockbulvan.

Gör det självDet var inte lätt att tillverka bulvanen...

Av alla ”gör det själv” grejor som presenterats i Jaktjournalen genom åren, måste detta vara en av de enklaste. En förstorad bild av en råbock som används som måltavla klipptes ut. Konturerna ritades in på en masonitskiva. När denna var tillskuren, fästes figuren och ett handtag anbringades för att bära bulvanen i och för att fästa den i vid blåst.
Morgonen den 10 augusti var vi på plats. Jo, det är sant, bockjakten börjar redan den 10 augusti i Norge. Markägaren, Petter Hægstad hade välvilligt gett oss tillstånd att fälla några bockar på sin egendom, som ligger väster om sjön Eikern i Øvre Eiker kommun, 50 kilometer sydväst om Oslo. Espen Lysaker, som jagar älg och rådjur, tillsammans med Petter på denna egendom, skulle prova bulvanen under praktisk jakt, medan undertecknad var utrustad med kamera.

Färska fejningar... en rådjursfigur klipptes ut och fästes på en masoniteskiva.

Som debutplats hade Espen valt ett litet, igenvuxet gärde omgivet av skog. Trots autentiska locktoner från hans Buttolo, kom det ingen bock på ett par timmar. Vi flyttade längre in i skogen och det första området, som bestod av gammal granskog, var fullt av färska fejningar och uppsparkad mark. Här var det för mörkt för att fotografera, så vi drog oss ut till kanten av en något öppnare tall- och granskog. Espen ställde bockbulvanen mot en gran femtio meter vid sidan om oss och började locka. Efter en kvart kom en liten bock försiktigt smygande och blev stående under en gran tjugo meter ifrån oss. Om han var på väg mot bulvanen eller inte, blev så småningom endast av teoretiskt intresse, för Espen höjde sakta sin gamla Husqvarna och skickade iväg en 6,5 mm kula mot bogen på bocken. Bocken snodde runt, gick ner med framkroppen, men klarade tre långa språng innan den åter föll över ända och blev liggande. Skottet hade träffat något lågt i bogen, slagit av ena frambenet och igenom framkanten av bröstkorgen.

Solen värmde

Espen släpade upp bocken till bulvanen och skulle ta ur den när vi fick höra brunstläten från en bock femtio meter framför oss. Med gevär och kamera klara satt vi stilla, men ingenting hände under tjugo minuter, trots att Espen också försökte locka.
Vi försökte igen på en ny plats, i kanten av ett delvis igenvuxet hygge. Espen placerade sig alldeles bakom bulvanen och jag bakom honom i min tur. Härifrån flöt det var tionde minut ut lockande ljud från Buttolon, men ingen brydde sig om det, med undantag av några småfåglar som försökte att imitera oss. Frampå förmiddagen blev solen varm i nacken, så vi gav upp och begav oss till stugan.

För mörkt

På kvällen gjorde Espen och jag nya försök, men fick inte kontakt med någon bock. När det inte längre var fotoljus gick jag till ett annat hygge som ledde ner i en bäckravin och lockade. I skymningen dök det upp en liten spetsbock på lockandet, men det blev ingen chans till skott i det tilltagande mörkret.
Dagen därpå fortsatte med varmt och vackert väder. Nya försök genomfördes med bulvan och Buttolo men ingen bock lät sig luras.

Glad gråhund

Morgonen därpå befann jag mig på samma plats som vi hade provat premiärmorgonen och satte upp bulvanen i kanten av gärdet. En bock svarade på locken, men så satte den plötsligt igång att skälla som rådjur gör när de blir störda och inte är säkra på vad det är. Vindriktningen kontrollerades på nytt, den låg stadigt i riktning från där bocken hade hörts och mot bulvanen och snåret bakom vilket jag stod. Så med ens hördes en häftig flåsning och genom det höga gräset kom det en varm men glad gråhund. Obekymrad om koppeltvång och bockjakt, njöt den uppenbarligen av sin frihet.

Hörde bocken

Nästa försök med bulvanen gjordes tillsammans med Hans Disserud, som hade tillgång till en mindre jaktmark i Feiring väster om sjön Mjøsa. Där hade Hans sett en fin sextaggare kvällen innan.
Morgonen därpå var vi där medan det fortfarande var ganska mörkt. En råget med ett kid var ute på gräsvallen när vi kom, men de drog sig så småningom in i skogen. Vi satte upp bulvanen i norra ändan av vallen och gömde oss i ett snår. För att rädda resterna av mina hörselceller hade jag utrustat mig med elektroniska hörselskydd, där jag satt bakom Hans, som skulle ta sig an eventuellt skjutande. Jag började locka och efter en kvart hörde jag en bocks brunstläten dryga femtio meter upp i skogen. Jag lockade på nytt och fem minuter senare hörde jag, vad som måste vara bocken, som gick runt oss utom synhåll i de täta snåren. Det var torrt på marken så varje steg hördes tydligt. När den hunnit så långt runt oss att den fick vind av oss, försvann den lugnt norrut.

Högbrunsten var över

Vi satt kvar ännu en timma. Innan vi gav oss av frågade jag Hans, som också har nedsatt hörsel, om han hade hört något men det enda han hade hört var vågorna på Mjösa som slog mot stranden. Tack vare elektroniken som förbättrat mitt hörande fick vi klart för oss att bocken hade kommit på lock, men fått vind av oss.

Fungerar bulvanen?När Espen skulle ta ur bocken fick vi höra brunstläten 50 meter framför oss.

Efter flera försök utan resultat, fick vi en kväll äntligen respons på bulvanen. En råget kom gående och skvatt plötsligt till när den fick syn på bulvanen. Så följde en märklig reaktion. Geten hoppade högt upp i vädret, sprang några rundor och fnös irriterat. Så några nya hopp och springrundor. Det såg ut som hon helt enkelt inte gillade bulvanbocken. Efter tio minuter slutade hon, men då var det också beckmörkt.
Sedan var all brunstaktivitet över och bockjakten avslutad. Fungerade bulvanen? Lät bockarna sig lockas fram? Ja, säg det. Det vet vi inte, men en sak vet vi. När detta läses är bockjakten åter igång och då är vi ute på nytt. Med bulvan!

Text och foto: DAGH BAKKA
Jaktjournalen Augusti 2004

AKTUELLT

Nu ska Sveriges bästa harhund koras

Vrigstad (JJ) Nu är det snart dags för årets stora Stövarmästerskap, Stövar-SM för harhundar. Imorgon invigs arrangemanget i Vrigstad och Jaktjournalen finns naturligtvis på plats.

Bra jaktår för tjäder och vildsvin i Dalarna

Dalarna (JJ) Det är goda tider för skogsfågeljägarna och vildsvinsjägarna i Dalarna. Under senaste jaktåret sköts nästan dubbelt så många tjädrar som året innan – och antalet fällda vildsvin fortsätter öka.

Skadades när hjort attackerade

Linköping (JJ) Eftersöket på en skadad hjort blev dramatiskt när eftersöksjägaren plötsligt blev attackerad och landade så illa att räddningstjänst och ambulans fick inkallas. Olyckan inträffade utanför Sturefors i Linköpings kommun.

Debatt: Riksjaktvårdskonsulent rasar över älgrapport

Kungsbacka (JJ) Skogsstyrelsens föreslår en kraftig sänkning av älgstammen. I diskussioner kring hur mycket älgstammen skulle sänkas nämns en halvering. En hållning och målsättning som givetvis är helt oacceptabel för Svenska Jägareförbundet, landets jägare och högst sannolikt även för den breda allmänheten, skriver riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné i ett debattinlägg.

Skogsstyrelsen vill halvera älgstammen

Kungsbacka (JJ) I en ny rapport föreslår Skogsstyrelsen att man ska halvera älgstammen för att öka tillväxten i skogen. Dessutom föreslår myndigheten att man ska gå från älgförvaltningsområden till klövviltförvaltningsområden.

Annonser