"}}

Efter flera månader med metervis av snö är bäverjakten efterlängtad och ett tydligt tecken på att våren är här på riktigt.

Mattias Hiding har på ett av sina jaktområden en bäck som trots sin lilla storlek har en mycket stark bäverstam. Där är det verkligen ingen slump att det finns gott om bäver. Mattias har nämligen förvaltat stammen väl under många år och är mycket noga med avskjutningen. Resultatet av det är att bäcken levererar en bra jakt varje år.

Högt flöde

Kvällssolen skiner och det är i slutet av april. Med ovanligt lite snö den här tiden på året i Lycksele så är det ganska höga flöden i vattendragen. Äntligen är det dags för årets första bäverjakt!

Mattias stänger försiktigt igen dörren på Volvon innan han smyger ner längs bäcken för att ta sig fram till sitt tilltänkta pass.

På vägen dit syns tydliga spår av bäver – fällda träd och matplatser i uppvuxen sly.

– Jag satt här i går och kikade en längre stund på två mindre och en större bäver. Jag var lite sugen på att skjuta en av de mindre, men jag var ju tvungen att spara den till ikväll, viskar Mattias och ler brett.

Genomtänkt förvaltning

Passet ligger uppe på en liten höjd och ger en bra överblick över bäcken och intilliggande område. Från passet syns även hydda, damm och matplats.

Platsen är med andra ord snudd på optimal och det råder inga tvivel om att bäver kommer vistas i området. Det enda som skulle kunna sätta stopp för en lyckad jakt är utifall mörkret har hunnit lägga sig när bävern har tänkt visa sig.

Denna bäverbäck har inte alltid varit ett säkert kort. För 15 år sedan när Mattias började jaga bäver sköt han de första bävrarna som visade sig framför pipan. Det fanns sällan någon större tanke på hur avskjutningen kunde anpassas för att skapa en stark bäverstam.

Detta kom att ändras efter några säsongers jakt när han en kväll sköt en rätt så stor hona på cirka 20 kilo. Kort efter den kvällen noterade han att alla bävrar försvann från bäcken.

Mattias tog lärdom av missödet och förstod att husmodern är viktig för de andra individerna och hon dessutom mest troligt har foster i sig under vårjakten. Det är inte bra att skjuta stora honor om man vill har en stark stam som tål lite jakttryck.

– Ha tålamod och studera bävrarna så att du lär dig att avgöra deras storlek. Se även till att alltid skjuta de små bävrarna och spara de stora. Det är den absolut viktigaste regeln. Om du har en liten stam ska du bara skjuta en bäver per säsong de första åren. På så sätt skapas ett kapital så du senare kan plocka ut några fler ur, säger Mattias.

De kommer i skymningen

Mattias tar fram bullpåsen och häller upp en rykande kopp kaffe medan han inväntar det gyllene klockslaget.

– De brukar komma ungefär samma tid på kvällarna så om cirka tjugo minuter kommer dom att visa sig, berättar Mattias med glimten i ögat.

Tjugo minuter har passerat och det börjar bli lite skumt ute. Hoppet om att de ska visa sig, innan mörkret ligger svart som natten, börjar försvinna.

Plötsligt skymtar Mattias en bäver som sitter halvt ner i vattnet och gnager precis utanför hyddan. Han tar upp handkikaren för att göra en bedömning om det är ett skjutbart djur.

– Den här var inte lätt att bedöma storleken på. Det kan vara honan men jag kan inte avgöra det nu. Hoppas den rör på sig lite så kanske det blir lite lättare att avgöra om den är skjutbar eller inte.

Bävern har nu suttit på exakt samma ställe i närmare femton minuter innan den hoppar ner i vattnet för att försvinna simmandes uppströms.

I sista stund

Nu är det ont om tid. Mattias fäster blicken upp mot strömmen där bävern försvann och hoppas på att få syn på den snart igen innan chansen är helt borta.

Plötsligt hörs ett svagt klickljud när bössan osäkras. Mattias har upptäckt bävern ett stycke uppströms på land. Där sitter bävern nu och gnager.

Smällen från hans 6,5:a rullar ut över bäcken. Därefter blir allt stilla och lugnt. Om det verkligen var samma bäver som satt utanför hyddan strax innan får Mattias nog aldrig något svar på. Men en hane på tretton kilo är en perfekt avskjutningsbäver. Premiären blev lyckad även denna vår.

Text & Foto: Robin Myrestam