Äventyrlig säljakt på våris

Jakten kräver skytte med precision När skyddsjakten på gråsäl inleds den 16 april ligger Bottenviken mer eller mindre istäckt. En och en halv månad senare återstår bara enstaka rester av smältande drivis. Det innebär att förutsättningarna för jakten skiftar snabbt. Isen är nyckeln till framgång och svårberäkneliga isar sätter en extra krydda på jakten. Text och foto: Ulf Lindroth

Väckaren är den norrländska säljägarens universalverktyg. En rejäl ispik med en vass hulling som kan använas till lite av varje.

Det är den 16 april och premiär för årets gråsälsjakt. Havet ligger nästan blankt under en blå himmel och vårsolen steker. Men det är ingen riktig värme i luften. Det brukar inte vara det ute i sälisen vid den här tidpunkten.Temperaturen spelar ingen roll nu. För en liten stund sedan upptäckte min far Eric dagens första gråsäl i en sträng med drivis några hundra meter bort. Vi har nu rott lite närmare. Gösta Marklund sitter vid årorna och håller båtens för mot isen.
– Jag försöker ta mig till den brutna isen där framme, säger Eric och pekar mot en ojämn trave hopfrusna isflak ett femtiotal meter fram.
Med studsaren i ena handen och väckaren i den andra lämnar han båten. Isen lyser så vit i solen att det nästan gör ont i ögonen, som en vårdag på kalfjället. Bara flackare. Och 30–40 meter djupare om man trampar igenom skaren.
Kikarspaning är alltid en viktig del av säljakten i isen, både tidigt och sent på våren. Från vänster Roland Marklund, Eric Lindroth och skytten av den säl som lämnat blodet på isen, Gösta Marklund.
Vi ser de första små flaken gunga under Erics vikt. Sedan når han ett större flak med riktigt grov is. Isen har brutits och packats otaliga gånger under vintern och är flera me­ter tjock på sina ställen. Men här och var är det öppna hål rakt ner i djupet. Väckaren kommer väl till pass.
Ett högre isflak döljer jägaren från sälen, men när han närmat sig tillräckligt vinklar han mot en tänkbar skjutplats ute till höger och börjar gå i sidled. Gråsälen ligger kvar, vänd snett ifrån oss.
Jag och Gösta ser Eric lägga sig till rätta och vänta. Men han behöver inte vänta länge. En kort stund senare lyfter sälen på huvudet igen. Ett par ögonblick, sedan smäller skottet. Sälen bara sjunker ihop.

Roland Marklund ror och Kjell Wilund jobbar med båtshaken på väg fram mot en skjuten gråsäl.
Snabba ryck

Även om det är stilla där framme är det fullt pådrag hos oss. Sälen ligger med stor säkerhet alldeles vid iskanten och det kan räcka med en minimal rörelse för att den ska börja glida och sedan sjunka.
Eric är snabbt tillbaka vid båten. Gösta startar utombordaren och kör runt flaket Eric smugit över, men när vi närmar oss sänker han farten för att undvika svallvågor. De sista 30 metrarna måste vi staka oss in mellan flaken.
Men fram kommer vi. Och ett par timmar senare skjuter Gösta nästa säl. Det blir en fin premiärdag.
Vi utgick från Grundskatan, Västerbottens östligaste udde. Den är en klassisk startpunkt för säljägare. Strömmar och vindar brukar bryta upp en råk i isen där varje vår. Det här året var råken någon mil bred redan vid säl­premiären 16 april. Vi fick visserligen dra båten en kilometer över isen för att nå öppet vatten, men det blev ändå en lätt jakt med säljaktsmått mätt.
– Det är lite skillnad mot i fjol, konstaterar Eric belåtet medan vi fikar intill den nyskjutna sälen.
Då drog vi en båt för hand utför berget mellan Jungfrugraven och Bjuröklubb för att utnyttja den absolut enda chansen till jakt under premiärdagen, en smal råk i ett landskap där isen dominerade totalt. Vi sköt visser­ligen en ungsäl, men som vanligt rörde sig isen och bitvis fick vi släpa båten över isflak som stängt vägen när vi skulle tillbaka in mot land.
Ett äventyr förvisso, men inte mer beroendeframkallande än att vi njuter av den här dagens sol och öppna vatten.

Släpbåten används för den praktiska jakten när man väl når sälisen, men kan också underlätta transporter av skjutna sälar. Eric Lindroth säkrar båten inför bogseringen hem.
Längre ut till havs

Senare på säsongen blir jakten helt annorlunda. Då söker man inte öppet vatten i isen, utan is ute på öppet hav.
På småtimmarna en av de sista dagarna i maj något år senare lämnar vi Bjurön i Väster­botten med Erics Albin-25:a. Därifrån går vi norrut i nio timmar. Det lär nämligen finnas ett sista parti med grov drivis på svenskt vatten strax utanför Norrbottens skärgård.
Det är fortfarande inte direkt varmt i skarven mellan vår och sommar ute på Bottenviken, men dagen är solig och fin. I alla fall tills vi hittat drivisen, börjat spana och mot alla odds faktiskt fått syn på sälar i fjärran.
Just då kommer en dimbank österifrån. Det luktar verkligen Murphys lag. En kort stund senare är sikten nere på dryga 50 meter och det är med viss tvekan vi lindar årtullarna med tyg, tar kompasskurs mot sälarna och ror i väg från Albinbåten som vi förtöjt vid ett rejält isflak.
Eric ror tyst och försiktigt.
– Vi får lyssna. Vi kanske kan höra något, säger han.
Så här års ömsar gråsälarna hår och då vill de ligga på is. På stadig is. Sådan is är det inte gott om i skarven mellan maj och juni, så gråsälarna som är sociala djur samlas gärna i stora bullriga flockar. Varken jag eller Eric har sett ett riktigt stort sälläger, men vi har hört desto mer från gamla säljägare.

Ljudet av säl

Efter en stunds rodd hörs ett dovt ljud någon­stans till höger. Eric håller årorna så att spetsarna vilar tyst i vattnet. Vi lyssnar och väntar.
Sälarna är inte alldeles nära. De hörs bara då och då. Men vi hör tillräckligt för att kunna välja en ny väg in mellan flaken.
Till sist är vi överens om att vi måste vara väldigt nära, närmare än vi någonsin kunnat komma i klart väder. Vi sticker in fören mot isen. Eric skarvar ett extra rep på fånglinan och tar det i handen. När vi kryper in över flaket har han kontakt med båten i ett tjugotal meter. Han har ytterligare en reprulle till hands, men den behövs aldrig.
Plötsligt anar vi sälflocken i dimman, bara 60–70 meter från oss. En lång mörk skugga i allt det grå. Enskilda djur rör sig och huvuden höjs och sänks, men de ser ut som en enorm levande massa. Ton efter ton av stora tunga djur. En primitiv syn, som något ur en grå forn­tid. Precis som ljuden: morranden, vrål, fräsanden.
Erics gamla mausergevär känns mer rätt än någonsin. Detta känns som något som bara hände förr. Och Eric har väntat längst på att uppleva det, så han ska skjuta först.
Den första sälen han skjuter på slår bara huvudet i isen och blir liggande. Hela flocken reagerar på smällen, vissa genom att vräka sig mot närmaste hål i isen, andra genom att lyfta huvudena och spana.
Eric skjuter igen men jag ser inte resultatet, för jag tittar genom kikarsiktet nu. Vad jag faktiskt ser är en stor gråsäl som lyfter huvudet över massan av sälar, men just som mitt hårkors ligger stadigt rycker det till och försvinner. Jag var för långsam. Rasslet av mausermekanismen och en tomhylsa i ryggen blir ett extra kvitto på den saken.
Men det råder ingen brist på mål. Nästa chans kommer direkt. Känslan är under några oändliga sekunder lätt surrealistisk, men den är lika fort över. Plötsligt är isen tom. Åtminstone på levande sälar.
Jag sätter mig upp på knä. Framför oss ligger fem sälar kvar på isen, återstoden av försommarens sälkvot i Norrbotten. Det blir tyst ett ögonblick. Vi tittar på hylsorna och på varandra och skrattar lite för oss själva. Det här blev en snabb jakt. Men å andra sidan blev det några sekunder som ingen lär glömma.  Sälarna ligger ofta mycket nära iskanten och huvudskott är i normalfallet det enda bra alternativet.
Papperen i ordning

Jakten på gråsäl i isen sker i princip alltid på allmänt vatten. Tillstånd att jaga där söks hos respektive länsstyrelse.Jakten på drivis är främst aktuell i Norrbotten och Västerbotten, men det kan ges till­fällen så långt ner som i Gävlebukten. Möjlig­heten att få tillstånd till jakt på allmänt vatten varierar mellan olika län. Får man tillstånd gäller det normalt i tre år och kostar 1 200 kronor.
Skyddsjakt på gråsäl kräver inga andra särskilda tillstånd. Både jakten och miljön är krävande och nybörjaren rekommenderas att gå Jägareförbundets säljaktskurs som anordnas då och då i berörda län.
Jakten på gråsäl bedrivs som skyddsjakt och tilldelningen ges som regel länsvis. För att försvåra jakten brukar Naturvårdsverket ange att bara en del av tilldelningen får skjutas under vårens ismånader, men detta är ett beslut som tas för ett år i taget.
På en särskild telefonsvarare kan man kon­trollera hur många sälar som skjutits i respek­tive län och om jakten avlysts. Man rapporterar också in skjutna sälar per telefon. Även reglerna för detta kan ändras år från år och måste kontrolleras i Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på gråsäl.
Från skjutna sälar ska vissa prover samlas in och skickas till Naturhistoriska riksmuseet. Instruktioner för det finns också i skyddsjaktsbeslutet.
Kulvapen i klass 1 krävs. Precisionskraven är höga eftersom det som regel krävs huvudskott och samtidigt är svårt att komma verkligt nära sälarna. En gråsäl som hamnar i vattnet sjunker vanligtvis inom 30 sekunder, så sälar på is måste bli stilla i skottet.
Avståndsmätare och en god kunskap om kulbanan är till stor hjälp. Att vara duktig på att hantera vind är inte lika viktigt, eftersom säljakt i isen är mycket svår att bedriva när det blåser. 

Räkna med isen

I april gäller jakten oftast ensamma gråsälar runt råkar i fast is. I maj gäller den både ensamma sälar och grupper av sälar i drivisen ute i Bottenviken. Då är SMHI:s iskartor för sjöfarten till stor hjälp.
De anger var isen ligger och vilken karaktär den har. Generellt sett är grov sammanhängande is eller tät drivis bäst för gråsäl.
När man söker sig in i drivisområden ska man vara uppmärksam på hur isen rör sig. Det kan öppna sig nya vägar, men de man använt för att ta sig in kan också stängas.
Undvik att alla i ett sällskap lämnar båten sam­tidigt. Det finns alltid en risk att det inte går att ta sig tillbaka till en lämnad båt. Ha stor respekt för isen vid förflyttningar till fots. Använd väckare eller ispik samt isdubbar.                                             n

AKTUELLT

Bokmärk hemsidan – JJ-appen försvinner

Kungsbacka (JJ) Från och med den 18 augusti är det www.jaktjournalen.se som gäller. Då släcker vi nämligen ner vår nyhetsapp. På vår hemsida kommer nyheter, filminslag och radiointervjuer till sin rätt på ett betydligt bättre sätt. Se till att bokmärka sajten och skapa en ikon på hemskärmen på din mobil.

Annonser