Att inventera eller inte

Många jägare har för länge sedan tappat tron på den rovdjursinventering som länsstyrelserna ska sköta. Vad är problemet, varför kan det inte bara fungera? Jag tror att mycket stavas varg. Den har högsta prioritet för myndigheten inom respektive län, där den finns, vilket går ut över lodjursförvaltningen.

Bara vi jägare tar fram underlaget så kommer förmodligen fler lodjur att bäras ur skogen! Foto: Tommy Östlund

Personalen hinner inte leta lodjur och följa upp dem i den omfattningen som skulle behövas. Men att inte rapportera som jägare är att spela bevarandesidan rätt i händerna! Låter vi jägare bli att inventera så kommer länsstyrelsen att ha mycket svårt att klara sitt åtagande och jägarkåren blir förlorarna.
Det är vi jägare som måste sköta rapporteringen så att spåren sedan kan bli kvalitetssäkrade av myndigheten. Det är alltför naivt att tro att fågelskådaren, naturfotografen, camparen, skidåkaren eller naturbevarande organisationer som påstår sig främja rovdjuren skulle gå man ur huse och helt plötsligt börja rapportera.
Många intressegrupper är fullt medvetna om att så länge inventeringen inte sköts så kommer det inte att bli någon jakt, tror ni då att motivationen för dem att rapportera finns? Såklart inte och just nu spelar vi jägare dem rätt i händerna med vårt ickearbete.

Ställ krav

Jag reser runt på jobb och träffar folk på mässor, under jakter och på nätet som samstämmigt konstaterar att länsstyrelsen i vissa fall inte hunnit ut innan spåren snöat över, kanske för att dagen är sen eller att spåren hittas en lördagsmorgon eller så är personalen upptagna med annat.
Vi måste börja ställa krav när vi ringer in spår. Det ska inte spela någon roll vilken tid eller veckodag det är, spår är färskvara! Följ upp vad som händer efter att ni rapporterat, ligg på länsstyrelsen att ni ska ha feedback, be dem kontakta er när spåret är kontrollerat. Sedan finns det andra invecklade kriterier som styr om en grupp får räknas till numerären eller inte, men det kan inte vi rapportörer påverka.

Ändra reglerna

Sedan tycker jag att vi inom varje län borde få ramar om jaktuttag. Om vi till exempel har sju föryngringar så får vi skjuta två lodjur, åtta grupper, fyra djur osv. Helt enkelt ett givet jaktuttag som direkt kan kopplas till vad som kvalitetssäkrats. En avstämning mellan länsstyrelsen och jägareförbunden en gång i månaden under inventeringsperioden borde också göras. Då vet förbunden i vilka områden som en extra kraftsamling behövs.
Når vi bara strax ovanför miniminivå bör man i stället införa jakt på ensamma individer. Djuret bakspåras tre kilometer innan jakten får starta. Då säkrar vi upp att ingen förande hona skjuts. Antalet familjegrupper är intakt men jakten fryser inte inne! Vi måste även få in några personer per län som timanställda kvalitetssäkrare, eldsjälar som struntar i om det är söndagsmorgon eller tisdagskväll.

Vi kan!

Ett annat problem är att oberoende av hur numerären av lodjur ser ut inom ett län så får inte vi bedriva jakt om inte hela rovdjursförvaltningsområdet uppfyller sina nivåer! Är det förvaltning det?
Att ha med län som knappt har tio dagar med spårsnö, där man omöjligt kan få in alla grupper med hjälp av snöspårning fungerar inte. Att inte få förvalta en överstor lostam i sydöstra Dalarna för att Uppsala och Örebro län inte kommer upp i rätt nivåer är lika dumt som att införa trängselskatt i hela landet. Så knyt näven nu och visa en gång för alla vilka som kan och vet vad som rör sig i skogen, för det är det bara vi jägare som gör!

AKTUELLT

Skarp kritik mot polisens hantering av vapenärenden

Linköping (JJ) Polisprofessor Stefan Holgersson riktar skarp kritik mot polisens myndighetsutövning i vapenärenden. I en forskningsrapport kommer han fram till att polisen klipper och klistrar i lagtexter och inte lägger fram uppgifter som talar till klagande personers fördel.

Annonser