Anpassa jordbruket efter vildsvinen!

förvaltningsmodell som arbetats fram i området fungerar bra. Skadorna är än så länge små och intäktsbortfallet obetydligt. Foto: Holger NilssonNils-Erik Andersson ser vildsvinen som en resurs och inte ett hot mot hans jordbruk. I sex år har vildsvinsstammen i trakterna kring gården i Asige utanför Slöinge ökat kontinuerligt. Nils-Erik Andersson ser än så länge inga större problem. Det gäller bara att vara flexibel och anpassa sig efter utvecklingen menar han. Text och foto: Per Jonson

Det är snart skördetid och runt Nils-Erik Anderssons gård i Asige vajar axen på sädesfälten. Själv brukar han omkring 100 hektar egen mark och några större problem med sockersug­na vildsvin har han ännu inte fått.
– När vildsvinen dök upp gällde det att tänka om. Det finns ett kinesiskt ordspråk. Om det blåser kan man bygga ett vindskydd eller vindmölla. Jag bygger vindmöllor. Vildsvinet är en resurs och det är klart att man ska ta till vara detta, säger Nils-Erik.

förvaltningsmodell som arbetats fram i området fungerar bra. Skadorna är än så länge små och intäktsbortfallet obetydligt.Skyddsjakt i spannmålen
Under de senaste två veckorna har Nils-Erik tillsammans med ett gäng lokala jägare skjutit elva vildsvin i skyddsjaktsaktioner på åkrarna. Detta har gett resultat och de sista dagarna har det varit relativt lugnt på fälten.
– Ungefär en och en halv månad innan tröskningen börjar vildsvinen dyka upp i spann­målen. Havre och vete är populärast när det blir mjölkmoget och axen söta. Då gäller det att vara ute och passa.
Under skyddsjakten skjuts först och främst kultingar, oavsett storlek. Strategin är att få bort vildsvinen från fälten. Eventuellt kött kommer i andra hand.
För att underlätta skyddsjakten har höga torn placerats ut runtomkring på åkrarna, ofta flera torn på samma fält. I tillägg till tornen har skjutgator gjorts på fälten. Dessa underlättar skyttet markant. Det är inte lätt att upptäcka vildsvinen i det höga spannmålet, än svårare är det att få rena skottchanser.
– Jag har både lagt ner havren med lastmaskin och slått ner spannmål för att bala det till viltfoder. Spannmål som lagts ner blir lättare för kultingar att komma åt och gör att de stannar upp i skjutgatorna. Med andra ord får man lägen på de djur man vill skjuta. Man ska vara rädd om suggorna.

Nils-Erik Andersson går igenom kvällens jakt för de sex passkyttarna. Inga suggor är tillåtna men i övrigt är det fritt fram.Blir inte dyrare
Många lantbrukare ser den växande vildsvins­populationen som ett stort problem som drab­bar näringen ekonomiskt. Nils-Erik menar att detta inte stämmer.
– Vi har relativt mycket vildsvin här och problem uppstår, men det blir inte dyrare för mig att ha vildsvin på markerna så länge jag håller efter dem. Spannmål som måste tas bort för att skapa skjutgator återbetalas i form av vildsvinskött och rundbalar som säljs som vilt­foder.
Det handlar om att behöva tänka i nya banor och vara beredd på att anpassa sig efter de rådande omständigheterna. Nils-Eriks jakt­intresse spelar naturligtvis in i sammanhanget. För honom erbjuder vildsvinspopulationen många jakttillfällen. Men när det gäller skydds­jakten på de öppna markerna är det oftast andra jägare som står för insatserna.
– De som vill får komma hit och jaga. Det kostar ingenting. Om de skjuter ett vildsvin får de köpa djuret. Genom att skapa förutsättningar för jakt blir det dubbel effekt. Jag får mindre skador och jag får värdet av de vildsvin som fälls.

Foto: Holger NilssonSäg till i tid
Lantbrukare som inte är jägare kan göra samma sak. Det är lantbrukaren som har bollen i hand. Det är de som ser när skadorna uppkommer. Enligt Nils-Erik är det upp till lantbrukare att informera jägare så de snabbt kan göra insatser. Upptäcks det skador när man ska tröska är det redan för sent. Det gäller att inspektera eventuell vildsvinsnärvaro på fälten kontinuerligt under sommarmånaderna.
Nils-Eriks marker ingår i ett större förvaltningsområde för vildsvin. 2004 bildades Vildsvinsklubben. Klubben består av 14 jaktlag och området omfattar 11 000 hektar mark. Nils-Erik berättar att upprättandet av klubben var bra.
– Vi fick mycket råd. Vi visste ju inte så mycket om vildsvinen så vi lyssnade på de råd vi fick. Dessutom blev det vett och sans i debatten.
I dag förvaltas vildsvinen främst genom skyddsjakter på sommarhalvåret och drevjakter på hösten.
– I början vakade vi på vildsvinsåtlar, men det är mycket väntan för att fälla ett vildsvin. Nu använder vi åtlarna som foderplatser.

Utsikten från tornet. Kommer väl vildsvinen ut på fältet måste de förr eller senare korsa någon av skjutgatorna.Ger resultat
När Jaktjournalen träffar Nils-Erik ska han och ett gäng kamrater och lokala jägare passa på de närliggande fälten. Skyddsjakten har gett resultat och det är mindre vildsvin ute i fälten nu än tidigare.
När klockan närmar sig nio på kvällen är det dags att smyga ut. Alexander Bengtsson som bor ett stenkast från Nils-Erik har varit med och byggt flera av de utplacerade tornen. De är rejält tilltagna i höjd, cirka fem meter höga, och gör så att skytten kan upptäcka vildsvinen bättre när de går ut i fälten och äter.
– Ofta hör man dem bara. Det smackar ordentligt när de tuggar på axen. Då gäller det att smyga försiktigt till passet, säger han.
I skymningen är det lugnt. Inga vildsvin dyker upp på Alexanders pass. Även de övriga sex skyttarnas pass är lugna. Men när det nästan är helmörkt hörs ett skott från grannpasset. En sugga med ett gäng små randiga kultingar har dykt upp och kommit trippande i en av skjutgatorna. Skytten har skjutit på en av kultingarna men skottplatsundersökning med eftersökshund visar att skottet inte träffade.
– Även en bom skrämmer vildsvinen, säger Nils-Erik när jägarna åter samlas.

Nils-Erik Andersson gratulerar Alexander Bengtsson. Foto: CHRISTINA ”PIPPI” ANDERSSONLäget dyker upp
Ett par dagar senare görs nästa skyddsjaktsinsats. Ett av tornen har flyttats sedan vildsvin observerats i ett område det tidigare varit svårt att nå från det närmaste tornets position.
Det är kvällspass som gäller och Alexander tar plats i det nya tornet. En liten extra skjutgata har skapats för att ge bättre möjligheter till skottchans.
När det bara återstår en kort stund av skjut­ljus ser Alexander ett vildsvin inne i en angrän­sande granplantering. Han får inget läge och vildsvinet tar sig osett ut i havren. Under flera minuter hör Alexander tydligt hur vildsvinet smackar och äter i havren. Det är först när vildsvinet ska passera den helt nyanlagda skjut­gatan som skottläge uppstår.
Vildsvinet kommer ut och stannar upp bara 30 meter från tornet. Alexander kan lugnt avfyra ett säkert skott. Vildsvinet far i väg men kommer bara drygt 50 meter innan orken tar slut.
Nils-Erik dyker upp efter ett tag och hjälper Alexander att ta hand om vildsvinet. Det är en galt på drygt 80 kilo.
– Vildsvinen verkar ha lärt sig. De är mycket försiktigare nu och kommer ut först när det nästan är kolsvart. Skyddsjakten gör en del nytta, säger Alexander.
Vildsvinet forslas hem till Nils-Eriks gård innan dagens jakt är helt slut. Det dröjer ytterligare ett par veckor tills spannmålen ska tröskas så Nils-Erik, Alexander och de andra jägarna har många vakpass framför sig innan de kan lägga årets skyddsjakt bakom sig.

Räkneexempel:
Skjutgator i havre

• 4 skjutgator à 2,5×50 m per hektar motsvarar knappt 500 kvm.

• 5 ton tröskat spannmål per hektar à 2 kr per kg ger 10 000 kr.

• Bortfallet för skjutgatorna blir då cirka 500 kr.

• 1 vildsvin à 30 kg slaktvikt (35 kr per kg) ger 1 000 kr i intäkt.

Skjuts ett vildsvin i någon av de fyra skjut­gatorna är med andra ord avkastningen bättre än om spannmålen i stället hade tröskats.

AKTUELLT

Bokmärk hemsidan – JJ-appen försvinner

Kungsbacka (JJ) Från och med den 18 augusti är det www.jaktjournalen.se som gäller. Då släcker vi nämligen ner vår nyhetsapp. På vår hemsida kommer nyheter, filminslag och radiointervjuer till sin rätt på ett betydligt bättre sätt. Se till att bokmärka sajten och skapa en ikon på hemskärmen på din mobil.

Björnjakten 2018 – Robert Salomonsson tror på Lillen

Dorotea (JJ) Den 21 augusti är det dags för björnjaktspremiär. I år får totalt 284 björnar fällas under licensjakten som får pågå som längst fram tills den 15 oktober. Jaktjournalen har checkat av hur några av Sveriges mer namnkunniga björnjägare förberett sig.

Annonser