"}}

[et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Igår rapporterade Jaktjournalen om svältande älgar i nationalparken i Haparanda skärgård. Men redan 2017 skrev Jaktjournalens reporter Kjell Brännström om ärendet. Och sedan gjorde han ett återbesök 2018. Det här är hela historien om de svältande älgarna i Haparande skärgård.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

2017

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” width=”100%” max_width=”2560px”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.03.46.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 11.03.46″ align=”center” _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” background_color=”#000000″ animation_style=”fade”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Inte en frisk tallgren inom beteshöjd. Inte en tallplanta över halv­me­tern. Alla lövträd nedbetade. Fem svältdöda älgar bara på huvud­ön som omfattar 500 hektar. Och då återstod värsta delen av vintern. 

JJ följde Kaj Rundgren, Nikkala och Eskil Lugnet, Vojak­kala till nationalparken Haparanda Sandskär.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row column_structure=”1_2,1_2″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” animation_style=”slide”][et_pb_column type=”1_2″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-14.12.36.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 14.12.36″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][/et_pb_column][et_pb_column type=”1_2″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

TEXT OCH FOTO: KJELL BRÄNNSTRÖM

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ inner_shadow=”on” _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row column_structure=”1_3,2_3″ use_custom_gutter=”on” make_equal=”on” _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” width=”100%” module_alignment=”center” custom_margin=”|-237px||7px||” custom_padding=”|0px||0px||”][et_pb_column type=”1_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” background_color=”#000000″][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” background_color=”#ffffff”]

På isen, en liten bit utanför Sandskärs norra udde, ligger första älgkalven. Uppäten in på bara skelettet. 

– Den här har legat en dryg vecka och du ser själv – inte mycket kvar. Det är främst havsörn och korp som förser sig. Havsörnarna har ett eldorado här. Uppskattningsvis vistas närmare ett tiotal regelbundet i området, berättar Kaj.

[/et_pb_text][/et_pb_column][et_pb_column type=”2_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.07.32.png” title_text=”Allt matnyttigt, förutom benmärg och hjärna, har predatorer och asätare satt i sig.” _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” animation_style=”slide”][/et_pb_image][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Allt matnyttigt, förutom benmärg och hjärna, har predatorer och asätare satt i sig.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

I strandkanten på Sandskärs långsmala, norra udde visar korparna nästa. Biotopen runt den döda kalven skriker av älgsvält. Älgskuggan är total, döda kvistar så långt älgarna nått. Omfattande barkgnag. Centi-metertjocka avskalade pinnar är det som återstår av enrisbuskarna.

Några få ännu levande rönnar står som buketter av tjocka, till synes döda, stammar vars små betade skott verkar leva på näringen i den döda veden. Huvudstammen står ännu kvar med liten tofs längst upp. På marken har älgarna krafsat fram och betat kråkbärsris.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row column_structure=”2_3,1_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”2_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.23.00.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 11.23.00″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Kaj Rundgren vid en ringbarkad tall. Älgarnas ökade barkgnag gör att allt fler vuxna tallar kommer att dö.

[/et_pb_text][/et_pb_column][et_pb_column type=”1_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Nästa offer

Kaj och Eskil har i många år arbetat på Haparanda Sandskär. Kaj främst inom turist­näringen och Eskil med byggnationer. Båda är oroliga över biotopens förändring på grund av älgstammens dramatiska ökning de senaste sju-åtta åren. Vinterstammen, för några år sedan omkring tiotalet djur, är idag mer än fördubblad. Konsekvenserna är förödande.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

– Folk som inte varit här på några år känner inte igen sig, säger Eskil.

Vi lämnar skotrarna vid Kumpula, stugbyn, och tar en skidtur på ön. Inom en kilo­meter ligger ett vuxet, mindre hondjur, som har undersidan på ena bogen kvar. Eskil och Kaj bryter upp den åt asätarna. Lite längre bort ännu en död kalv. Inte någonstans syns tillstymmelse till undervegetation.

På återvägen till Kumpula träffar vi på färska älgspår och följer dem, eftersom de går mot byn. Älgarna här är vana vid folk och tämligen orädda. En ko med kalv håller stranden framför oss.

– Om du åker snett upp till höger finns en svacka där du kanske kan få en bild på dem, säger Kaj.

Jag åker iväg. Precis framkommen passerar kon svackan, men utan kalv. En bra bit efter kommer kalven stapplande. Den är helt slut. Den lunkar en liten bit, sen måste den stanna och vila innan den orkar fortsätta. Detta är nästa svältoffer på Sandskär.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Framtiden oviss

Vintersituationen gör framtiden för älgarna här oviss, tror Eskil och Kaj. Älgarna verkar inte ha vett att lämna ön för andra, bättre vinterområden. Fortsätter ökningen kommer vinterbetet att ta helt slut, och ingen älg kan livnära sig på luft. Det vore synd särskilt för Kumpulakon som bevisligen bär på extremt bra gener. 

– Problemet är att Sandskär är nationalpark och där ska naturen ha sin gång, oberoende av mänsklig påverkan, säger Kaj. Men samtidigt kanske man ska fråga sig om målen med parkens bildade är förenlig med det som händer på ön idag. Älgarnas överbetning har även påverkat det övriga djur- och fågellivet, bland annat ornitologer-nas forskningsverksamhet. Antalet märkta fåg-lar har minskat senaste åren. År 2016 märktes bara 2 700 fåglar, medan genomsnittet för hela verksamhetstiden är 3 900 stycken.

– Visserligen rör det sig om en kort tid, och naturliga variationer förekommer, men vår uppfattning är att nedgången i märkningarna beror på den förändrade biotopen, och att nedgången sannolikt kommer att fortsätta. Vegetationen är nu så hårt betad att det är omöjligt att sätta ut näten på det sätt, och de platser, som var tänkt när forskningsverksamheten startade. Utöver detta river älgarna sönder en massa nät, säger Ulf Öhman, ordförande i Norrbottens Ornitologiska Förening.

Vi lever i en snabbt föränderlig tid. Ibland gäller det även naturen och i detta fall nationalparken Haparanda Sandskär. Vart det bär hän? Den som lever får se.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_divider _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_divider][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-13.58.44.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 13.58.44″ align=”center” _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” background_color=”#000000″]

Det är inte alla älgar på Haparanda Sandskär som lider svältdöden. Eskil Lugnet och Kaj Rundgren vittnar också om älgar som är det diametralt motsatta, alltså älgar som verkar klara sig på ön, och det riktigt bra. 

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.29.43.png” _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Vem kan tro att detta är en fjoling?

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row column_structure=”2_3,1_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”2_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Vissa älgar vid det här laget blivit som gamla bekanta. En av dem, Kumpulakon, har sommartid sitt kärnområde runt stugbyn. Hon föder två kalvar varje år, vilka hittills alltid överlevt vintern. Helt orädd går hon omkring bland hus och människor.

[/et_pb_text][/et_pb_column][et_pb_column type=”1_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.32.32.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 11.32.32″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Redan efter ett halvår hade kalven utvecklat fyra taggar, varav tre är fejade. Bilden är tagen den 6 oktober. 

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

En vana som även överförts till kalvarna, vilket skapat problem. För två år sedan tog hennes fjolårskalvar befälet i byn. De vägrade flytta sig för folk. Den som råkade möta en av älgarna, exempelvis på landgången, fick antingen backa eller gå runt.

Gick du med hund i band kunde älgarna börja gå mot dig. Droppen blev när en kvinna blev sittande i hemlighuset i flera timmar sedan fjolårstjuren, som lagt sig utanför dörren, vägrat flytta på sig.

 

Enormt fettlager

Kaj fick order att avliva dem, vilket naturligtvis var nödvändigt. Men det bar emot, ty dessa individer var inga vanliga älgar! Tjuren, som var ovanligt stor, hade åtta taggar och små skovlar när den sköts i början på augusti i en ålder av drygt ett år.

Vid uppslaktningen upptäcktes ett fettlager vars tjocklek varken Eskil eller Kaj sett maken till tidigare.

Förvånat frågade de sig hur en ettåring, efter en vinter på denna svältens ö, bara på några månader kunnat bygga ett sådant fettlager?

– Vi har sett att älgarna även betar i vattnet, men vet inte vad de äter där. Men att detta är älgar med sällsynt goda gener är ett som är säkert, säger Eskil.

Kumpulakon hade 2016 åter två kalvar som av allt att döma levde vid tiden för denna artikels tillkomst, maj 2017. Tjurkalven hade fyra små pinnar redan första hösten.

 

Unika förutsättningar

Eftersom det måste anses som mycket unikt att en tjurkalv hinner få en hornuppsättning under sitt första levnadsår är det på sin plats att höra med en forskare om fenomenet. Göran Cederlund, forskare med docentur i Viltekologi och med stor erfarenhet om älgar, tycker att historien om Kumpulakons tjurkalv låter spännande.

– Det måste vara extremt ovanligt, men det är sannolikt teoretiskt möjligt, säger han.

Enligt Göran Cederlund måste förhållan-dena på Haparanda Sandskär bestå av två ytterligheter. På vintern är förhållandena betesmässigt mycket negativa för älgarna, medan de på sommarhalvåret är oerhört gynnsamma.

– Vi vet att två faktorer styr hornbildning – genetiska förutsättning samt fodertillgång. Det är under sommaren älgarna äter upp sig och den mat de får i sig då är avgörande för resten av året. Finns det då en extraordinär födoresurs kan detta bli en följd.

Hornuppsättningar bland kid hos exempelvis rådjur finns dokumenterat. De kallas förstlingshorn och är några korta stumpar på ett par centimeter som bockkidet fejar och tappar fram på hösten.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_divider _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_divider][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

2018

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-14.00.08.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 14.00.08″ align=”center” _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default” background_color=”#000000″ hover_enabled=”0″ sticky_enabled=”0″]

Vinterbetet inom nationalparken Haparanda Sandskär krymper. Älgarna fortsätter att dö. I fjol hittades vid JJ:s besök åtta svältdöda älgar. I år i slutet av mars – fem. Det enda återstående vinter­betet är enris som nu angripits av svampparasiten hornrost.  Läget förefaller hopplöst

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section][et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.38.37.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 11.38.37″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Kumpulakon är en plusvariant som trots svåra vinterförhållanden fött två kalvar varje år

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row column_structure=”1_3,2_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”1_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Slås även enen ut hotar massdöd bland älgarna. Förutom en totalt ödelagd biotop som det kommer att ta årtionden för naturen att reparera.

JJ träffar Kaj Rundgren, Nikkala, vid sista vindsnurran ute på Seskarö strax söder om Haparanda. Kaj jobbar med renovering av stugor och besöker Haparanda Sandskär i stort sett varje vecka vintern igenom. 

Vädret är gudomligt och skoterfärden ut en njutning. Men när vi når Haparanda Sandskärs nordliga udde är det roliga slut. Här ser allt ut som ifjol. Fast värre.

Som efter en snitslad bana går älgspåren mellan samma tallar, samma döda rönnar och samma enrisbuskar. Där snön är lite dju-pare finns släpspår mellan trampen efter älgar som inte orkat lyfta benen.

[/et_pb_text][/et_pb_column][et_pb_column type=”2_3″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.41.36.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 11.41.36″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

I stort sett all markvegetation är nästintill betad till döds.

[/et_pb_text][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-11.42.52.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 11.42.52″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

I sitt desperata födosök ställer sig älgarna på bakbenen för att kunna beta höga kvistar.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Flera älgar är sega som vore de drog–påverkade. De har svårt att parera ojämnheter under snön när de förflyttar sig. Pälsen är ful, höftbenen utstickande och lårmusklerna förtvinade. I det sneda motljuset skymtar revbenen längs kroppssidorna.

 

Förvaltning kräver fingertoppskänsla

Kaj Rundgren berättar att intresset för problemen på Haparanda Sandskär har ökat. Länsstyrelsen är informerad och Sveriges Radio har i programmet Naturmorgon rapporterat härifrån. Men inga beslut har fattats.

 

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_image src=”https://www.jaktjournalen.se/wp-content/uploads/2021/04/Skarmavbild-2021-04-27-kl.-14.06.54.png” title_text=”Skärmavbild 2021-04-27 kl. 14.06.54″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][/et_pb_image][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Vinterbetet på Haparanda Sandskär är nu i stort sett slut. Om ingen görs hotar massdöd i älgstammen.

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”][et_pb_text _builder_version=”4.6.6″ _module_preset=”default”]

Svårigheten med Haparanda Sandskär är dess status som nationalpark. Flera myn-digheter och olika avdelningar inom samma myndighet är inblandade, vilket gör beslutsgången trög. Det kan vara en styrka, myndighetsbeslut får inte vara ogenomtänkta. Men i akuta situationer krävs fingertoppskänsla för att snabba på processen.

Älgdöden har pågått i flera år och ännu har ingen i ansvarig ställning bemödat sig om ett besök på Haparanda Sandskär. Det vore en bra början, ty ett sådant lämnar ingen oberörd.

 

Dags att komma till skott

Ett pågående forskningsprojekt lett av Sveriges Lantbruksuniversitet visar att älg-stammen i Haparandatrakten, söder om stängslet vid E4:an, är mycket stationär. Fyra i projektet ingående älgar, tre tjurar och en ko, har märkts på huvudön Haparanda Sandskär. Dessa älgar vistas i stort sett hela året på Haparanda Sandskär och grann-ön Seskarfuruö.

Innan problemen med älgsvält började för drygt tio år sedan var vinterstammen på huvudön omkring tio djur. I dag är den 25 till 30, på en areal av 500 hektar. Att en mager skärgårdsö uthålligt ska kunna föda så många älgar är naturligtvis en utopi.

 

Enbuskar dör

Till detta kommer så utbrottet av svampparasiten hornsost som angriper både rönn och en. Ju mer enen betas desto lättare angrips den. Svampangreppen i kombination med hårt bete gör att de silvergrå, döda enbuskarna blir fler för varje år. Enriset är älgarnas viktigaste och enda föda under senvintern som är den mest kritiska tiden.

Haparanda Sandskär har en älgstam som är flera gånger större än biotopens bärförmåga. En biotop som stadigt försämras genom betning och sjukdomsangrepp. En biotop som naturen kommer att behöva lång tid för att läka. Om inte skadan redan är obotlig.

Även ornitologernas forskning och ringmärkning har påverkats negativt.

 

Kumpulakon påverkad

Kumpulakon, som vi berättade om i förra reportaget, är en plusvariant som trots svåra vinterförhållanden fött två kalvar varje år. Kalvar som tidigare överlevt vintrarna och visat god tillväxt därefter.

För tre år sedan bar tjurkalven åtta taggar när den som fjoling, stor och fet, avlivades av säkerhetsskäl. För två år sedan hade tjurkalven fyra små taggar redan första hösten. Som fjoling hade den sex taggar.

Ifjol födde hon åter två kalvar. Men denna vinter har för första gången en av kalvarna dukat under. Den var också mycket mindre än sitt syskon.

Inte ens Kumpulakon klarar längre vintrarna på Haparanda Sandskär.

Tillfällighet eller trend?

[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section]