Vita ripvingar över fjället

septemberb.jpgJakt med stående fågelhund är något av det mest upplevelserika en jägare kan vara med om. Fjällnaturen är storslagen och hundens arbete är alltid spännande. Höstfjället visar upp sig från sin bästa sida med klart väder, frostnätter och dito färger. Och bjuder på stora, fina ripkullar. Själv ställer du upp med en jaktsugen dubbelchampion. Kan man ha det så mycket bättre i denna jordiska värld?

Men lika viktig som själva jakten är middagsvilan i fjällriset när solen står som högst. Kaffet är drucket, hundarna vilar, och vi är ett med dagen i ett lat välbefinnande. Morgonpassets byte hänger i en knippa på en gren – en fin samling brunspräckliga ripor.
Vi har ingen brådska, det är middagshöjd, och vilan är loj och mätt. Bara vinden är i rörelse. Vi kunde väl ha tagit en sväng efter den senaste kullen innan vi tog middagspaus, men varför denna brådska? Nu vilar också riporna fram till eftermiddagens näringssök.

Rött kort
Men vi är också här för att skörda. Frampå eftermiddagen bär det därför av in över myrmarkerna. Vi jagar med unghunden, engelska settern Kibbo och dubbelchampion Reppeåsens Cora, en elegant irländsk setter. Det den ene vinner i ungdomlig framåtanda, tar den andre igen i erfarenhet och korrekt uppträdande.
Unghunden Kibbo har jaktlust till tusen och får gå i första släppet. Men han jagar mycket på egen hand och är stark i tron på att han kan springa ikapp riporna när kullen lättar. Det är roligt med jakt, och då helst när det går med klingande drev. Det blir inte mycket fågel av sådant, det är bara de gula korten som hopar sig.
Efter ännu en praktfull stötning, slänger Øivind ifrån sig utrustningen och springer efter så gott han kan.
”Kibbo, Kibbo” skallar det över fjällsluttningen. Man får bra kondition av sådant där. Men nu ges ingen nåd längre. Busen får indraget släpp och förses med tagghalsband medan dubbelchampion Cora reder upp situationerna. Hon hittar inte på några dumheter. Därmed lugnar det hela ner sig och riporna lever genast mer farligt.
Långtur för fågel
septembera.jpgCora försvinner snabbt som ett rött streck mot horisonten till vänster om oss, när hon sträcker ut. Inte fel att utnyttja terrängen, men… Förtvivlan står att läsa i Øivinds ansikte. Detta var oväntat. Vi vandrar sakta efter. När vi rundar en liten fjällkam, får vi syn på settern stående i kanten av en myrhals. Hon står bergfast.
Även jägaren är på helspänn. Försiktigt närmar han sig jaktens klimax, ståndet, med sitt oförutsägbara löfte om sekunder då allt eller inget kommer att ske. Nu utestängs alla intryck från den omkringliggande världen. Alla sinnen är skärpta och inställda på vad som kommer att ske. Gömmer snåret en eller flera fåglar?
– Jaah… hörs med stark röst samtidigt som Øivind försiktigt tagit sig upp vid sidan om jaktkamraten. Genast avancerar fågelhunden ett par meter. En irriterad ripkalle ger ifrån sig ett skrattande árrg-arrg-gå väck-gå väck´ medan den lättar ur det låga riset. Vita vingar fladdrar över rödbrunt ris. Bössan flyger till kinden, men ripan släpps ändå iväg några meter innan fingret kröks kring avtryckaren. Två skott dundrar i fjället. Fjädrar virvlar i luften och ripkallen störtar i backen. Då lyfter resten av kullen ur videsnåret och det bommas! Och Cora står fortfarande bergfast!

Duktig hund
septemberc.jpgApport! Det tar inte Cora lång stund att hitta den skadskjutna fågeln. När ripan väl är lokaliserad hinner den bara med några snabba vingslag innan Coras käft slår igen över bytet. Det är en uppenbart stolt fågelhund som avlevererar den fortfarande livaktiga ripkallen till Øivind, innan hon söker ut på nytt. Hon vet att det kan finnas fågel kvar där kullen lättade och genomsöker snabbt området. Men här finns inga kvarliggare. Tillbaka hos chefen väntar massor av ros och beröm för välgjort arbete, värdigt en dubbelchampion.
Framemot kvällningen har vi ständig kontakt med fågel och båda hundarna prövas i tur och ordning. Ripnätet och ryggsäcken blir ständigt tyngre. Och när Kibbo får en sista chans på vägen hem och visar att han kan, om han bara vill, är dagen räddad ur alla synpunkter.
Text och foto: KJELL-ERIK MOSEID
Jaktjournalen Augusti 2002

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser