Vårbocksjakt på tjejers vis

maj.jpgKanske är den största skillnaden att tjejer inte behöver vara kvar i skogen tills mörkret faller. Det känns bra att göra något annat också. Männen vill helst hinna med det där sista släppet, en ytterligare såt. – Hur många middagar har familjen inte ätit utan sin far, frågar sig Åse Pfeiff, som vuxit upp i en jägarfamilj och som minns hur hennes pappa ofta fick stanna kvar i skogen för att vänta på hunden, långt efter mörkrets inbrott.

För Åse Pfeiff har jakten alltid varit en del av livet. Redan som treåring följde hon med sin far ut i skogen och till skjutbanan. Runt tjugoårsåldern börjad hon jaga själv. Hon minns mycket väl när hon smällde av sin första hagelsvärm i en snödriva för att få känna på hur det var att skjuta.
– Till en början var det lite otäckt men efterhand har den känslan ersatts av det mest naturliga i världen, säger Åse.
Hon blev mer intresserad och tog jägarexamen. Hon jagade mycket bland annat på pappas marker kring Göteborg.
Sin man, viltmästare Carl Pfeiff på Hargs bruk i Uppland, träffade hon också genom jakten. Idag har Åse goda möjligheter till olika typer av jakt på Hargs bruk.
Hanna Horneij är en av Åses jaktkompisar. Vi träffas hemma hos henne en kväll i maj för att ge oss ut på bockjakt. Hanna har jagat i några år men har inga egna jaktmarker och följer därför gärna med när tillfälle bjuds eller vid korttidsjakt.

Småbarnaföräldrar
Med jaktmarker alldeles utanför husknuten har det varit enkelt att ta bössan och hundarna och ge sig ut i skogen ett par timmar. Så har Åse och Hanna gjort i flera år. Sedan tre år tillbaka är de dock båda småbarnsföräldrar och då ändrade sig plötsligt jaktvanorna.
– Nu måste vi organisera våra jakter. Det går inte att gå ut spontant en kväll eller en helg, säger de.
– Det är mycket som måste fixas runt omkring och man har ständigt dåligt samvete.
Män som blir fäder kan ofta fortsätta jaga precis som vanligt.
Både Åses och Hannas män jagar och tycker att det är självklart att deras fruar skall jaga. Men det innebär att någon alltid måste vara hemma när det finns småbarn i huset.
– Det är vi som måste fixa barnvakt eller kolla med dem att de är hemma. Själva tänker de inte så långt, säger tjejerna.
Det kräver lång framförhållning, ofta flera veckor.
Sedan hösten 1999 jagar Åse och Hanna tillsammans med fem andra tjejer från olika delar av landet.
– Jag har en gammal kompis i Småland som jag jagat mycket tillsammans med. Vi ville gärna vara fler så vi bjöd med oss några vänner var och träffades här hemma. Vi sköt på sportingbanan, jagade fasan med våra vorstherar och åt gott på kvällen, säger Åse.

Har roligt tillsammans
– Vi kom alla fram till samma sak. Det är mycket roligare att jaga bara tjejer. Det blir mer avslappnat, fnissigare men för den sakens skull absolut inte mindre seriöst. Många gånger tror jag att vi tar det betydligt lugnare innan vi avlossar ett skott. Kanske tänker vi en gång för mycket ibland. Detta med rädsla och risk för att misslyckas. Det vill vi helst inte bjuda på.
Tjejerna kommer från Skåne, Östergötland, Småland, Uppland och Jämtland. En härlig blandning tjejer där en av dem är viltmästare och arbetar som jaktvårdskonsulent i Östersund. De andra är lärare, ekonom, förskollärare, lantbrukare, veterinär.
– Man behöver ha med alla persontyper. Det kan inte vara ett gäng där alla är orutinerade, säger Åse.
– Vi ger och tar av varandras erfarenheter på ett sätt som jag inte tror att killar gör. Där är det mer konkurrenstänkande och tävlingsinstinkter som styr, men det ligger väl i generna, som sig bör…

Ripjakt
Förra hösten reste de till fjällen och jagade ripa. Nu pågår planeringen inför höstens kaninjakt på Gotland.
– Målet är att vi skall vara absolut seriösa men samtidigt ha förbannat kul, säger Åse och Hanna.
De är måna om att alla skall kunna delta. Eftersom Hanna fortfarande ammar sin tre månader gamla dotter Frida, får hon ofta följa med. Exempelvis som den helgen i juni då tjejerna for till Björkviks säteri för att friska upp skjutfingret och planera inför höstens kaninjakt.
– Har vi inte kunnat ordna med barnvakt så får barnen vara med. Vi brukar hjälpas åt att bära varandras barn, säger Hanna.
Tjejerna tycker att det fungerar bra vid fågeljakt av mer social karaktär, men när det gäller exempelvis vakjakt krävs stillhet, tålamod och tystnad och då är barnvakter eller fäder ett måste.
– Men vi planerar jakterna så att alla kan få möjlighet att delta, det är ju en av poängerna i det hela, säger Åse.
Åse och Hanna tycker att allting går bättre när barnen är så små. Samtidigt tycker de att det är skönt att få komma hemifrån och slippa allt vad familjeliv heter för en dag eller två.

Första vildsvinet
– Mitt första vildsvin sköt jag när jag var gravid. Hormonerna påverkade mig nog för jag började gråta efteråt och sa att ”han stod ju bara där och åt”, berättar Åse och skrattar gott åt minnet.
Åse och Hanna berättar om sina jaktminnen och vi funderar över olika skillnader mellan mäns och kvinnors inställning till jakt. Åse och Hanna konstaterar bland annat att troffétänkandet inte är lika påtagligt bland tjejer som bland män.
– Jag blir lika glad om det kommer en spetsbock som en sextaggare, säger Åse.
Hon gör en liten konstpaus och tillägger:
– Fast visst är det häftigt med en sextaggare.
Åses man har då och då åkt utomlands och jagat, bland annat till Afrika. Något som Åse inte alls har någon längtan efter.
– För mig är det bara vackra djur där, som man skall titta på. Jag skulle aldrig kunna åka utomlands och jaga, säger hon.
För Åse, som beskriver sig själv som en rörlig och aktiv person, innebär jakten tystnad, lugn och spänning. Hon arbetar som lärare, har två egna barn och har ljud omkring sig hela dagarna.
– Det är avkoppling att gå ut i skogen och det ger tid för att tänka klart, säger hon.
Hanna tycker att det är skönt att få vara för sig själv ett tag.
– Det är skönt att komma hemifrån en stund, säger hon.
Och det är väl just det som männen känt i alla år…
Hanna har mest varit med på fågeljakter och det tycker hon bäst om. Åse jagar det mesta men gärna fasan, rapphöns och ripa med sin vorsteh.
Båda uppskattar den sociala delen av fågeljakten. Och samspelet med hunden.
– Man ser hunden arbeta hela tiden och det blir många skottillfällen, säger Hanna.

Det kräver god planering när man är småbarnsmor och jägare. De spontana jaktkvällarna är ett minne blott. Det vet Åse Pfeiff och Hanna Horneij, som båda har två barn var.
Älgjaktspremiären viktig
Älgjaktspremiären är dock något Åse inte vill missa. Det är traditionsbundet, högtidligt och spännande.
– Som barn var jag ofta med pappa på pass. Det är något stort att känna att ”alla jägare” i olika delar av vårt land är med och sitter med samma högtidliga förväntan inom sig oavsett väder, säger hon.
Själv har hon skjutit två älgar och berättar om hur stolt hennes pappa varit över att ha sin dotter med på jakterna.
– Jag har alltid velat bli en bra skytt och idag är jag det, säger hon. Jag känner mig säker på både hagel och kula.
Själv har jag sett henne i aktion i en mer lekfull ”tävling” på skjutbanan på Harg. Det var inte många duvor hon missade.
Åse tror att tjejer som jagar nog tänker mer än de handlar. De vill inte misslyckas och väljer kanske oftare än män, att avstå från att skjuta.

Älg och morkullor
– Det är en upplevelse i sig att bara vara i skogen, säger Hanna och berättar om när hon nyligen såg ett rådjur med ett nyfött kid.
Eftersom Hannas man Bengt är borta och lilla Frida suktar efter mat stup i kvarten kan hon inte följa med på kvällens bockjakt. Så Åse och jag beger oss själva till ett torn där det ofta rör sig djur. Har vi tur kan vi också få se vildsvin, som det numer är ganska gott om i det här området. Men det blåser en del och det är inte några djur alls i rörelse. Efter ett par timmar beslutar vi oss för att åka till en annan plats. En liten viltåker mitt inne i skogen. Vi smyger oss försiktigt fram och längst ner på åkern står en älg och slickar på en saltsten. Hon tittar länge åt vårt håll innan hon med långa kliv vänder in i skogen igen. Åse och jag sätter oss i tornet och väntar. Inga rådjur syns till men ovanför våra huvuden flyger morkullorna hela kvällen. Och vi får glädjas åt dem i stället.
Fotnot:
I de östra delarna av landet får hornbärande rådjur jagas från den 1 maj till den 15 juni. Vårjakt på bock infördes på grund av att växtligheten i detta område utsattes för cesiumnedfallet från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Halterna av cesium är lägre på våren än under sensommar och höst.
Jakten får endast bedrivas som smyg- eller vaktjakt och endast kulvapen klass 1 eller 2 får användas.
Text & foto: ANNE ADRE-ISAKSSON
Jaktjournalen Maj 2002

AKTUELLT

Överviktiga jakthundar

Övervikten har ökat markant bland svenskarna de senaste åren. Och det verkar som om den trenden även gäller våra jakthundar.

Jägarna tvingas ta smällen

De senaste veckorna har det debatterats flitigt runt vildsvinsstammen och de skadeproblem som uppstått inom vissa områden. Man pratar om skador för mångmiljonbelopp som drabbar lantbruk, villaägare och trafik i första hand.

Kolgrillad älgfilé

Numera tar grillsäsongen aldrig slut. Låt inte den fina älgfilén bli liggande i frysen och i värsta fall bortglömd. Med en god marinad och ett dygn i kylen är en mör älgfilé något av det godaste man kan låta vända på kolgrillen. Låt inga andra smaker konkurrera med den suveränt goda älgfilén, servera med en

Crut – en ståndhund av rang

När jämthunden Älgtjärnets Crut släpps lös i skogen är chansen till ståndskall rejält hög. Han har aldrig misslyckats på ett jaktprov och med tio förstapris på tio starter har han en meritlista som många bara drömmer om.

Redolfi EOS Steel

Gyttorp lanserar flera modeller från Redolfi Armi. Hagelbockar för jakt, sporting och lerduveskytte. Bockarna finns i Light, Steel och Sporting. Light och Steel finns i kaliber 12 och 20. Sporting i kaliber 12. Jaktjournalen har testat modellen Redolfi EOS Steel, som har tydliga influenser från traditionell italiensk tillverkning av hagelbockar.

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Annonser