Ullisjaurlandets Rakko – ståndhund på heltid!

Ullisjaurlandets RakkoJämthundshanen Ullisjaurlandets Rakko lever i den bästa av världar för en ståndhund. Rakko har lyckats hitta en jaktgalen husse med 20 000 hektar jaktmarker och ett brinnande intresse för hundar och älgjakt. Jaktjournalen följde med Staffan Yngvesson, Skarvsjöbyn och Rakko under en arbetsdag i skogen. Dagen fylls med härliga jaktupplevelser, dundrande ståndskall och svettigt slit med fällda älgar. Allt som en älgjägare drömmer om.

För Staffan Yngvesson är älgjakt med ståndhund ett måste.
– Jag tror inte jag skulle jaga älg om jag inte hade en älghund, säger han fundersamt.
Hemma i Skarvsjöbyn är hundgården full med hundar. Naturligtvis är det SM-tvåan 2003 Rakko, som står högst på listan när det gäller att jaga effektivt och skjuta älg.
Som komplement till sin topphund, har Staffan dessutom ett par karelska björnhundar, som han jagar älg med och startar på jaktprov. Bland familjens tre karelare är Puck meriterad med två ettor och en tvåa.
– Jag ville pröva någonting som inte är så vanligt. Karelare är trevliga och vackra. Man kan säga att de är min hobby i älgskogen. Karelarna blir till skillnad från jämtarna jaktmogna betydligt senare.
Enorma jaktmarker
Staffan Yngvesson jagar i Skarvsjöbyns jaktlag utanför Storuman. Jaktlaget förfogar över 20 000 hektar mycket fina jaktmarker och älgtilldelningen är tillräckligt stor för att det ska räcka till jakt i stort sett hela hösten och vintern.
– Jag jagar ända fram i december om inte snödjupet sätter stopp, berättar Staffan.
Staffan bor mitt i marken och har möjlighet att jaga varje dag. Jaktlaget har en enkel regel. Jägarna ska träffas i slaktboden en bestämd tid på morgonen för att planera dagens jakt.
När Jaktjournalen är på besök finns sju jägare på plats i gryningen. Fem av dessa är hundförare.
– Visst är Rakko duktig, säger en hundförare. Men i Skarvsjöbyn räcker det inte med att vara SM-tvåa. Här brukar vi kalla Rakko för Skarvsjöfemman, säger han med ett skratt. Tonen är, som oftast mellan jägare, rå men hjärtlig.
Första släpp
Vid Långbrännan stannar vi och Rakko utrustas med sele och GPS-pejl.
– Det bästa jag skaffat mig, säger Staffan, som med hjälp av pejlen alltid kan hålla reda på sin hund. Rakko försvinner snabbt i två gamla älgspår som ringlar sig uppför ett snötäckt hygge.
Efter en söktur på 15 minuter ser vi åter hunden som vänder upp mot vinden och försvinner söderut. Det går 30 minuter innan vi hör det första svaga skallet i fjärran. Med pejlens hjälp ser Staffan att upptaget skedde på 850 meters avstånd.
Skallet dör bort och med pejlen kan vi se att älgen stannar efter en och en halv kilometer. Det blir inget fast stånd.
Älgen fortsätter springa undan hunden. Gångståndet förflyttar sig med en hastighet av tio kilometer i timmen och för oss återstår bara att vänta och speja på pejlen, för att få information om vad som ska hända.
Skenälg
Efter sju kilometer vinklar älgen och börjar springa i medvind tillbaka mot Bräntberget. Staffan får en ingivelse om var älgen ska komma och vi genar snabbt i läge för att om möjligt skjuta. Nästan direkt efter vi kommit fram hör vi Rakkos ståndskall och det dröjer bara ett par minuter innan älgen visar sig.
– En ko, säger Staffan. Den ska vi inte skjuta.
När Rakko passerar får han syn på oss, men han fortsätter efter älgen.
– Rakko såg oss och nu dröjer det inte länge innan han kommer till oss, siar Staffan.
Han känner sin hund och det dröjer bara ett par minuter innan Rakko släppt älgen och står intill oss. Rakko har gjort en imponerande sväng med en motsträvig älgko på cirka två mil. Rakko ser pigg och fräsch ut och vi har inget annat att göra än att återvända till bilen. På vägen tillbaka ser vi vad som förmodligen orsakat älgkons oro. Spår i snön visar att några fågeljägare varit i närheten av den plats där upptaget kom.
– Det förklarar det mesta, säger Staffan.
Hårda krav
När Staffan skulle skaffa älghund tog han kontakt med bröderna Christer och Stig Johansson i Storuman.
– Uppfödarna ställer stora krav på jägarna, berättar Staffan. För att få köpa en valp måste man vara dokumenterat jaktgalen och även lova att gå jaktprov om hunden skäller älg första året.
Staffan uppfyllde kraven, men fick inte välja valp.
Det visade sig att Rakko var en valp med slips, en defekt som innebär att han endast har en tvåa på utställning.
– Jag har en hemlig teori om att slipshundarna är de bästa jakthundarna, säger Staffan, med ett skratt.
Injagning
När Rakko var valp ägnade Staffan mycket tid till att umgås med sin hund för att få bra kontakt. En kurs i lydnadsdressyr gav Rakko kunskaper i sitt, ligg och inkallning. Under sommaren fick Rakko springa lös vid sommarstugan utan att försvinna en enda gång.
Vid nio månaders ålder träffade Rakko älg för första gången. Staffan släppte på ett dygnsgammalt älgspår och efter två timmar reste Rakko älgen.
Första älgen som sköts efter Rakko var en skenälg som en passkytt fällde.
– Det påverkade inte honom negativt på något sätt, säger Staffan. En av Rakkos stora förtjänster är att han har lätt att få älgarna att stå i upptaget. Ostörda älgar står nästan alltid i upptaget.
Rakko skäller stånd på en ko med kalv och Staffan smyger fram för att avsluta jakten.Jaktprov
När Rakko var injagad fortsatte Staffan att jaga, men började även att gå jaktprov. Antalet jaktprovsstarter har ökat med åren, mycket beroende på Rakkos talang. Han tog sin första etta när han var ett och ett halvt år. Han har fem ettor med toppar på 89,5, 86,5 och 89,5 poäng.
När Rakko kvalade in till SM förra året gjorde han det med 80,5 poäng i konkurrens med sexton hundar från Västerbotten. Det anmärkningsvärda var att tre hundar ur Rakkos kull var uttagna till SM-kvalet. Risto, ägare Tommy Olofsson, Jörn, placerade sig som trea. Uppfödaren Christer Johanssons tik Ronja, löpte när kvalet gick, och kom därför inte till start.
Rakkos kull måste ändå betraktas som mycket framgångsrik, där fem valpar ur en kull på sju, tog förstapris på jaktprov vid ett och ett halvt års ålder.
Tre av hundarna har tagit championat på jaktprov. Alla hundar i kullen skäller älg, men två har aldrig gått jaktprov.
”Skrävelboa”
Mitt på dagen samlas jägarna i ”Skrävelboa” för att äta lunch och för att berätta vad som hänt under morgonens jakt. Dagens ”vinnare” i historietävlingen blir Göran Larsson som varit med om en annorlunda upplevelse. När Göran stod och väntade på sin hund i Gråtandliden passerade en järv på några meters avstånd.
Hundförarna Kalle och Patrik Carstedts släppte sina hundar på olika ställen, men de möttes och skällde samma älg. Uppvaktningen blev för besvärande för älgen som lämnade marken. Ingen älg skjuten på förmiddagen, men järngänget planerar eftermiddagens jakt över en kaffekopp.
Ko och kalv
Staffan släpper Rakko på Norrheden och det dröjer inte länge innan vi hör hur Rakko börjar skälla. Något vilseledda av ett brant berg och snö tror vi att ståndskallet är längre bort än vad det visar sig vara. Uppe på berget krockar vi nästan med älgarna och hunden.
Det blir ett snabbt gångstånd över väg 45 i västlig riktning mot Knösen. På pejlen ser Staffan hur älgarna vinklar och efter tre kilometer stannar kon, kalven och hunden vid Olovbäcken.
Ståndskallet rullar härligt utöver glesa myrmarker. Rakkos ståndskall förstärks i den kalla och klara höstluften, det hörs som om vi är väldigt nära.
Vi tror nästan inte våra ögon när pejlen visar att ståndskallet är så långt bort som 800 meter. När vi har 200 meter kvar öppnar sig en stor myr och på andra sidan står älgarna utan att vi kan upptäcka dem. Efter en stunds strategisnack i myrkanten beslutar sig Staffan för en säker, men något längre väg mot en skottchans. Allt eftersom vi närmar oss ståndet minskar vår ansmygningshastighet. Till sist flyttar vi oss fram i slowmotion för att inte skrapet från den snötäckta marken ska avslöja oss.
Staffan Yngvesson och Rakko tillsammans vid kalven efter den lyckade jakten.Femte kalven
Det första vi ser är hundens röda väst inne i tätt lövsly och ung granskog. Någonstans finns älgarna, men var?
Kon är uppretad och gör ideliga utfall mot hunden. Vi har ännu inte sett någon av älgarna, men hör tydligt de hetsiga utfallen mot hunden.
När kon dyker upp i en glänta hinner jag tänka, det här kommer inte att gå bra. Kalven är bakom kon och utsikterna att kunna placera en kula i kalven verkar mycket små.
Då händer det som gör jakten till en sådan trivsam sysselsättning. Kalven tar två extra steg, passerar kon och exponerar hals och en del av bogen. Skottet kommer som en överraskning både för mig och för kalven. Kon gör ett par försök att få kalven med sig innan hon försvinner.
Framme vid kalven står Rakko och river ragg.
– Rakkos femte kalv i år och jaktlagets sextonde, meddelar Staffan belåtet.
På jaktradion får vi veta att Göran Larsson skjutit en kalv för sin hund och att ytterligare en hund skäller på en tjur.
Nu återstår älgsläpning resten av dagen.
Jaktmaskin
För Rakkos del är detta bara en vanlig jaktdag. Staffan jagar tre dagar i veckan med sin hund under hela september. Om snön inte sätter stopp fortsätter han jakten ända in i december.
– Rakko är en högrest hund som har mycket lätt att springa och kan förflytta sig stora sträckor under en jaktdag.
Staffan tycket bäst om Rakkos stora jaktlust och goda förmåga att finna älg.
– Om jag jagar för mycket med honom kan man märka att jaktlusten sjunker något. Under tio dagars jakt i höst skällde Rakko ståndskall på tio älgar. Två av dagarna hittade han ingen älg.
Hemma i hundgården i Skarvsjöbyn lever Rakko som en kung med egen frysbox.
– Han äter mycket älgkött, berättar Staffan. Dels i form av älgben och huvuden som ligger inne hundgården, men även slaktrester som tillagats.
– Kanske att Rakko avancerade till fjärdeplats idag, säger en av jägarna i jaktlaget, innan vi skiljs för kvällen.
För Rakkos del torde det inte spela någon roll om han är Skarvsjöfyra eller SM-tvåa. Huvudsaken är att han får ägna sig åt det han är bäst på – att skälla älg från gryning till skymning.
Text och foto: ROGER C ÅSTRÖM
Jaktjournalen oktober 2004

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser