Tynderö – Eldorado för både jägare och älgar

På Tynderö viltvårdsområdes marker finns det gott om älg. Till skillnad från många andra jaktområden i landet är jägarna här rädda om sina älgar och uppskattar att det finns gott om klövvilt i markerna. – Vi har jäkligt bra med älg, vi har bara privata marker och vi markägare gillar att jaga älg, berättar Sune Jönsson, bofast på Åstön och en av hundförarna i jaktlaget.

Norrskenets Nilo har fått vittring och rusar genom skogen mot älgarna.

Tynderö viltvårdsområde ligger mellan Sundsvall och Härnösand ute i kustbandet. Tynderö är en halvö och jaktmarken om­fattar även Åstön, en fem kilometer bred och en mil lång ö.
– Det är ingen fördel att jaga på en ö, säger Sune Jönsson, en av jägarna i jaktlaget. Enligt honom är det inga problem för älgarna att lämna jaktmarken genom att helt enkelt simma bort från skällande hundar och pass­skyttar.
– Ofta innebär det att hunden blir kvar vid stranden och att älgen klarar sig, säger Sune.

Anrikt jaktlag

Tynderö jaktvårdsområde bildades 1946, ett år som Sune har enkelt att minnas.
– Samma år som jag föddes och jämthunden blev en egen ras bildades även vårt jaktvårdsområde, berättar Sune.
I början av 1950-talet fanns ingen älg på markerna och den vanligaste jaktformen var stövarjakt efter räv och hare. Några rådjur fanns inte heller på den tiden.
Jägarna i Tynderö viltvårdsområde, som det numera heter, har sedan många år valt att flytta fram jakten och börjar först i oktober trots att man tillhör de län som har septemberjakt.
– De senaste årens värmeböljor i september innebar att vi flyttade fram jakten och det har vi inte ångrat, berättar Sune.

tyndero07

I älgtornet ”Mitt på skogen” kan Carl-Olof Stål rapportera om att Sunes älghund passerat men att han inte sett någon älg.

 

Tjurarna på Åstön

Jaktlaget består av 26 jägare som samlas i mörkret på bron till hembygdsgården för avprickning på närvarolistan samt lottning av pass. Jaktlaget hade förra året en tilldelning på elva vuxna och sju kalvar.
Lagets jaktledare, Mikael Öjbo, berättar att man har gott om älg trots att området be­gränsas av ett viltstängsel längs E4:an från flygfältet norr om Sundsvall till Härnösand.
– Vi trodde älgstammen skulle minska, men den har tvärtom ökat.
Jägarna väljer den här morgonen att jaga både på Åstön och Tynderö; Sune Jönsson ska gå med sin jämthund Nilo på Åstön.

Upptag och skott

Jag följer med Sune hem till gården där vi inväntar passkyttarna som ska hinna ut till sina pass innan vi går från gårdsplanen och in i storskogen.
Sune är markägare och har det senaste året drabbats rejält av stormen Ivar som välte omkull massor med skog på hans skiften.
– Jag och grabben kom fram till att bästa affären var att köpa en skördare och skotare och köra ut den stormfällda skogen i egen regi.
Vi går efter en av skotarvägarna och i det första gryningsljuset försvinner Nilo ut på sök. Det tar en dryg timme innan en passkytt berättar att Nilo passerat i god fart utan att han sett någon älg.
Sune kollar och ser att spåret på pejlen går kulrakt fram i marken.
Ett skott som följs av ytterligare ett förkunnar att det inte torde bli något ståndskall, och efter en stund rapporterar Kennet Andersson att han skjutit på en älg som gått vidare. Efter ytterligare några sekunder bry­ter Stefan Alm radiotystnaden och berättar att han skjutit en tjur och att Nilo anlänt till den döda älgen.

Stefans fjärde älg

Stefan Alm berättar att tjuren kom i en rasande fart efter att ha blivit påskjuten av passgrannen.
– Jag har ingen aning var jag höll, jag sköt instinktivt och tjuren föll direkt, säger han. En förklaring till det perfekta skottet på den skenande älgen är naturligtvis Ste­fans utbildning på skyttegymnasiet i Ström­sund.
– Stefan, hans bror Patrik och hans syster Maria, som även de är med i jaktlaget, har alla gått skyttegymnasiet.
– Mina syskon har skjutit i landslaget och jag låg tävlingsmässigt en nivå under, berättar Stefan.

Gångstånd med Nilo

När Stefans älg är urtagen och passarna åter är på plats, släpper Sune Nilo på nytt sök. Vi går genom en blandskog med myrar, stormfällda gator i skogen och fin gammal granskog i en härlig blandning.
Ett skott i Nilos riktning får oss att lyssna och efter en stund berättar Bo Alm att han skjutit på en kviga som gått vidare. Efter ett par minuter hörs Nilos fasta ståndskall.
Sune tar det lugnt, han kan markerna utantill och vi närmar oss efter en halvtimme.
Älg och hund står i en tät granskog och det närmaste vi kommer, är när Sune vid ett tillfälle ser älgens huvud. Men älgen väljer att gå undan. Efter fyrahundra meter blir det fast ståndskall igen och vi gör ett nytt försök ned mot ett stort hygge.
Sune misstänker att älgen är på väg ut i hyggeskanten och vi stannar till samtidigt som ett skott från Patrik Lundmans pass avslutar ståndskallet och jakten.
– Jag såg kvigan komma från berget och det var blod högt uppe på ryggen, berättar han.
Kvigan som kilat fast mellan två stenar visar sig till allas förvåning vara en liten tjur som tappat båda hornen.

När 17-taggaren visade sig fick jag rejält med puls, berättar Hans Johansson för jaktkompisen Christian Holmgren.

När 17-taggaren visade sig fick jag rejält med puls, berättar Hans Johansson för jaktkompisen Christian Holmgren.

Skotarhämtning

– Det är min tredje älg i veckan, berättar en nöjd Patrik Lundman, som varit med i jaktlaget i fem år. Nilo skällde på tjuren i en och en halv timme och det blev väldigt spännande för Patrik där han satt på pass i Tynderösundet.
– Jag såg älgen tidigt i skogen, men jag väntade tills den kom ut på hygget så att jag hade fritt skottfält och kulfång, berättar Patrik.
Patrik jagar med en Benelli halvautomat i kaliber 30-06 och har ett Trijicon 3-9 /40 belyst kikarsikte monterat.
Älgen som kilats fast mellan två stora stenar var i det närmaste omöjlig att få loss och Sune ringde hem och beställde hämtning av sonen Fredrik med familjens skotare.
Med skogsmaskinens kran lossnade tjuren enkelt och Sune kunde sedan enkelt ta ur älgen när den hängde lodrätt i kranen.
Jägarna som jagade på Tynderön hade skjutit en kviga på förmiddagen och med tre älgar att hämta beslutade sig jägarna för att bryta för dagen och ta hand om älgarna.

Sune och jämthundarna

Sune Jönsson har jagat älg med jämthundar sedan slutet av 1980-talet då han hade sin första jämthund. Sune var då inbjuden till Harrsele, ett jaktlag utanför Ramsele i Västernorrland, där man hade mycket älg och stora marker men ingen bra hund. Sune kunde med hjälp av sin första jämte skjuta ett par älgar vilket gav honom en fast plats i laget. Totalt har Sune haft fem jämthundar och han minns sin andra tik, Bessy, som hade lätt för att få älgarna att skena.
Dino, den tredje jämten, köpte han av Hå­kan Grip i Hällefors.
– Dino var en bra ståndhund som det sköts en hel del älg efter, säger Sune.
Den verkliga högvinsten kom när Sune 2001 köpte valpen Figaro av Niklas Lundqvist, Bredbyn. Figaro har fungerat perfekt under åren både på hemmamarken och i Västernorrland och det har skjutits mer än 100 älgar med hjälp av Figaro. Numera är han 13 år och står som pensionär och rävvarnare i hundgården på Åstön.
Sune berättar att man från hundgården har utsikt mot åtel som ligger bakom hund­huset. När rävarna är på besök börjar hundarna skälla och då smyger Sune ut i en del av ladugården där han har en skjutglugg och avslutar rävens måltid.

Norrskenets Nilo

För sex år sedan kom Norrskenets Nilo till familjen. Uppfödare är Dan Larsson, Junsele, och Nilo är efter Peder Wahlbergs hane, Trä­tarmyrens Mack och Dans tik, Guffars Ada.
– När jag började träna Nilo använde jag mig av domarnas lathund för jaktprov med älghundsklubbens bestämmelser eftersom jag ville meritera min hund.
Metoden visade sig vara lyckad och när Sune startade Nilo på första jaktprovet 2010 blev det ett förstapris på 79,5 poäng. Eftersom Sune prioriterat jakten har det ofta inte blivit tal om jaktprov förrän i december när älgjakten varit avklarad. Andra förstapriset på 74 poäng togs i december 2011. Massor av snö följande vinter satte stopp för Nilo på jaktproven och tredje förstapriset och jaktchampionatet tog han i november 2013.
Utöver sitt jaktchampionat är Nilo nordisk utställningschampion samt internationell utställningschampion med jaktmeriter.

Ny dag nytt släpp

Nästa morgon samlas jägarna åter på bron till hembygdsgården och det beslutas att jakten ska ske på Tynderösidan. Lagets jakt­ledare, Mikael Öjbo, släpper sin karelska björnhund, Atos, och Sune går som vanligt med Nilo.
Det dröjer inte länge innan karelaren tar upp och efter en stund smäller det hos Hans Johansson, Mällby. Hans har haft tätt med älg i passet på morgonen med både tjurar och en ko med tre kalvar och en ko med en kalv. Till sist visade sig en tjur på hygget inom skotthåll och Hans kunde fälla veckans andra älg med ett skott.

– Min tredje älg i veckan, säger Patrik Lundman och klappar om Nilo som kom med tjuren i gångstånd till passet i Tynderösundet.

– Min tredje älg i veckan, säger Patrik Lundman och klappar om Nilo som kom med tjuren i gångstånd till passet i Tynderösundet.

Stortjuren

Några dagar tidigare satt Hans Johansson på pass och rotade i jaktsäcken efter en mat­bit. När han tittade upp över kanten i tornet fick han se en skog av älghorn.
– Jag såg bara taggarna, ingen älg, berättar Hans som omedelbart kom i jaktstämning och fick rejält med puls.
Hans har jagat sedan 1993 och skjutit ett par älgar under åren. Nu var hans livs trofé på väg in i passet. Tjuren klev fram ur buskaget och visade hela bredsidan på 75 meters avstånd.
– Jag tog stöd i tornet och sköt ett skott med min 6,5:a, berättar Hans.
Gustav Sjölunds östsibiriska laika Vind­ra hittade sedan tjuren, en 17-taggare död cirka 150 meter från tornet.
– Trofén ska prepareras och sedan hamna på hedersplats i finrummet hemma, berättar Hans.

Gångstånd på ko och kalv

När Hans skjutit sin tjur upptäcker Sune att hans hund är oroväckande nära den dö­da älg­en och den karelska björnhunden. Två hanhundar vid en död älg betyder ofta trub­bel, först för hundarna och sedan för hundförarna med dyra veterinärbesök och besvärliga konvalescentperioder mitt under jakten.
Sune lyckas kalla in Nilo och vi tar en kort paus tills faran är över. När Nilo får komma loss igen dröjer det inte länge innan han börjar skälla. Trots att jaktlaget har cirka
4 000 hektar jaktmarker går gångståndet till sist ur marken utan att passera något pass. Vi får tillstånd av markgrannen att gå in och hämta Nilo som efter två timmar bryter och låter sig kopplas av husse.

Christians tredje älg

Christian Holmgren har jagat i Tynderö viltvårdsområde i fem år och fick under veckan skjuta en fin elvataggare.
– Jag har sett massor med älg under jak­terna, men man måste ha lite flyt för att få skjuta, säger han.
Flytet inföll sig när han satt på pass 18 och en tjur kom smygande för att spana om det var fritt fram i hyggeskanten. När Christian kastade upp studsaren till axeln kastade älgen och sprang undan en bit. När den stannade vred den tillbaka huvudet.
På 40 meters avstånd sköt Christian och älgen stöp rakt ned i backen.

Imponerande älgobs

På fyra jaktdagar noterade jägarna 21 tjurar, åtta kor, sex kvigor, sex tvåkalvskor och fem kor med en kalv och sex älgar som man inte kunde identifiera av olika anledningar. När majoriteten av landets jägare av olika skäl, oftast krav från skogsbolag och markägare, tvingas skjuta ned älgstammen är det otroligt roligt att få träffa och vara med ett gäng markägare och jägare som uppskattar älgjakt utöver det mesta och tillsammans placerat älgen i finrummet.

Från vänster, bakre raden, Mikael Öjbo, Kent Andersson, Tommy Andersson, Torbjörn Nyman,  Patrik Lundman, Per-Erik Persson, Kennet Henriksson, Kennet Andersson, Carl-Olof Stål, Göte Larsson, Johan Bäckström, Hans Johansson. Främre raden från vänster,  Kent Lindqvist, Lotta Andersson, Sune Jönsson, Patrik Alm, Åke Jonasson, Stefan Alm, Christian Holmgren, Bo Alm, Anders Lagerkvist och Fredrik Jönsson.

Från vänster, bakre raden, Mikael Öjbo, Kent Andersson, Tommy Andersson, Torbjörn Nyman,
Patrik Lundman, Per-Erik Persson, Kennet Henriksson, Kennet Andersson, Carl-Olof Stål, Göte Larsson, Johan Bäckström, Hans Johansson. Främre raden från vänster, Kent Lindqvist, Lotta Andersson, Sune Jönsson, Patrik Alm, Åke Jonasson, Stefan Alm, Christian Holmgren, Bo Alm, Anders Lagerkvist och Fredrik Jönsson.

AKTUELLT

IF krävde att Antons döda hund skulle grävas upp

Karlskrona (JJ) Anton Nilsson fick sin jakthund Steffe ihjälkörd av en bil. Hunden begravdes men två veckor senare krävde försäkringsbolaget IF att kroppen skulle grävas upp. – Det var först när jag berättade att jag kontaktat bland annat en journalist som bolaget gjorde en helomvändning och nu ska betala ut ersättning, berättar Anton Nilsson.

Jämthundstiken Lulu födde jättekull

Tostared (JJ) Fredrik och Annika Gustafsson trodde inte sina ögon. När jämthundstiken Lulu fött sju valpar såg hon fortfarande jättestor ut. Det slutade med närmast osannolika 17 valpar. – En dog efter två dygn men 16 stycken är vid liv, berättar Fredrik Gustafsson.

Landsbygdsministern om de skeva gåsjakttiderna

Stockholm (JJ) Jaktjournalen uppmärksammade häromdagen de skeva förhållandena som råder för gåsjägare i Sverige samtidigt som forskningen visar att grågåsbeståndet växer och skadebilden ökar. Nu svarar Sven-Erik Bucht på kritiken mot Regeringens flathet i frågan.

Blir det allmän jakt på varghybriderna?

Sörmland (JJ) En liten skara speciellt utvalda jägare – eller allmän jakt på varghybriderna? Det är frågan när länsstyrelsens personal nu grubblar på hur varghybriderna norr om Katrineholm ska avlivas.

Fick älgkroppar stulna

Nordmaling (JJ) Ett jaktlag utanför Nordmaling i Västerbottens län fick i veckan påhälsning av tjuvar i slakteriet. En vuxen älg och en halv kalv saknades när de kom dit på onsdagen.

Annonser