Tuffe visade sin klass- storxen föll för en champion

feldecemberc.jpgJämthunden Tuffe, 6 år, från Korpilombolo, är en jakt- och jaktprovshund av stora mått. Tuffe har en imponerande rad med ettor på jaktprov, men frågan är om han ändå inte gör största intryck under praktisk jakt. – När Tuffe börjar skälla, då är älgen död, är ett av omdömena som fälldes av en passkytt på Tuffes hemmamarker under en älgjakt förra året.

Tuffe ägs av Lars Nylund, Korpilombolo och det är Lars första jämthund. Från sena 70-talet och fram till 1996 fanns endast gråhundar i Nylunds hundgård. Första gråhunden Grey, föddes 1979 och var svenska och finska jaktchampion, därefter följde JCH Viggo och JCH Skott.
I mitten av 90-talet började Lars snegla mot jämthundar beroende på att hans bror, Steve Rantatalo, hade en duktig dubbelchampion som hette Laban. I byn Kivijärvi fanns en mycket bra och omtalat duktig tik och man beslutade att para tiken Kari med Laban. Parningen misslyckades och i stället kom Lars att ta sin valp efter Kari och Aki. Hanhunden Aki ägdes av Stefan Nikkalavainio, Korpilombolo, och tiken av Gösta Palo i Kivijärvi norr Korpilombolo. Både Kari och Aki var jaktchampions och goda jakthundar.

Tidig jakt

– Jag är mycket noga med att välja valp efter meriterade föräldrar, säger Lars.
Ur kullen valde han sedan den valp som han tyckte hade den rätta längden i kroppen, långa ben och fina tecken.
– Kort sagt en jämte som jag tyckte hade en riktig jaktkropp, säger Lars.
Tuffe föddes i maj och första hösten innebar endast promenader i skogen med valpen.
Dagarna före jaktpremiären andra hösten hade Tuffe fått skälla älg ett par gånger och första jaktdagen tog Tuffe upp en kviga som Lars sköt efter 45 minuters ståndskall.
– Tuffe var en färdig hund direkt och det har aldrig varit några problem med honom säger Lars belåtet och konstaterar att Tuffe hade rätt uppsättning gener för att jaga och ställa älg.

Jaktprovsstjärna

feldecembera.jpgAndra hösten gick Tuffe tre jaktprov från den 30 oktober fram till den 18 november var Tuffe jaktchampion på 76p, 71p och 67,5 poäng.
1997 startade Tuffe i Norrbottens Älghundklubbs klubbmästerskap som dessutom var uttagningstävling till SM för Älghundar. Tuffe segrade på 88 poäng och fick som belöning en plats i SM-startfältet. Under SM-tävlingarna i Västmanland skällde Tuffe till ett förstapris på 83 poäng och placerade sig på en mycket hedrande andraplats. Andraplatsen i SM gav Tuffe en plats i det svenska landslag som reste till Norge för att tävla mot grannländerna. Tuffe placerade sig på en sjunde plats med ett förstapris på 78 poäng och en totalseger över Norge och Finland i lag.
Senaste jaktprovet var klubbmästerskapet i Norrbotten där Tuffe återigen visade sin förmåga och skällde ihop en femteplacering med ett förstapris på 83,5 poäng. Tuffe tillhör en av de högst meriterade och mest jämna hanhundar som finns idag. Tuffe har startat på 11 jaktprov vilket resulterat i sju förstapris, en tvåa och tre omprov.

Stånd i upptaget

Tuffe har den rätta förmågan att ställa älg i upptaget och hans förmåga att sätta stopp för flyende älgar är det verkliga adelsmärket säger Lars.
Tuffe har ett mästerligt sätt att hantera nervösa älgar. Han kan vara extremt gles i skallet första tiden och ibland kan det ta upp till en timme innan han fått älgen att stå och själv växlat upp till en skallintensitet på 65-75 skall per minut.
– Ibland har Tuffe fått avdrag för skallet på jaktprov eftersom han börjat så glest och det tycker jag är trist, säger Lars. Naturligtvis är det hundens förmåga att lura älgen att stå i upptaget som ska premieras, inte hur mycket det skäller första tiden, menar Lars. När väl älgen står då har Tuffe ett godkänt skall.

Jaktmaskin

Under åren har Lars skjutit mycket älg för Tuffe, inte extremt mycket, beroende på att den egna jaktmarken i Teurajärvi söder om Korpilombolo endast har en tilldelning på tre vuxna djur och fri kalvjakt. Lars har dock jagat på andra marker under hösten och tillsammans har han och Tuffe tagit hand om åtta älgar.
– Det mest fantastiska med Tuffe är hur han förvaltar sina älgar säger Lars. På åtta chanser har Lars skjutit samtliga åtta älgar som Tuffe skällt. Utöver det har Tuffe fått finna sig i att bli inkallad på ett par ståndskall när det varit fel djur som han skällt.
När Lars kommer på besök till Lobergs jaktlag finns två vuxna djur kvar att skjuta och redan första släppet tar Tuffe upp älg utom hörhåll efter cirka en och en halv timmes sök. Pejlen förkunnar att han skäller och i den snötyngda skogen tar det en stund innan ståndskallet är lokaliserat. Två älgar snurrar runt Loberget och Tuffe får skälla i ytterligare en timme innan Lars kommer i läge och kan fälla en fantastiskt fin udda 16-taggare. Dagen efteråt släpper Lars Tuffe igen och då tar han upp ett hondjur som Lars skjuter på stånd på upptagsplatsen.
Jägarna i Loberg kan återigen konstatera att när skallet från Tuffe ljuder över nejden är det nästan liktydigt med att åka och hämta älgdragaren.

Avkommor

Lars har gjort två parningar med Tuffe och sin egen tik Vira en tik efter Alviksgårdens Rask och Oxvattnets Rejka. Vira är dubbelchampion. Första kullen 2000 gav fyra tikar och sju hanhundar. Samtliga av dessa har det skjutits älg efter och fem av unghundarna har förstapris på utställning. Några har dessutom hunnit gå till pris på jaktprov. Kullen ser mycket lovande ut säger Lars som dock konstaterar att tre av valparna saknade två tänder (p-ettor).
Avelsrådet har rekommenderat fortsatt användande av Tuffe i aveln eftersom den blodslinje han representerar är mycket lite använd.
– Det är klart att tänderna är ett minus, säger Lars. Men jakten är för mig det viktigaste och då är Tuffe en topphund.
Ytterligare en kull finns efter kombinationen Tuffe och Vira. Trots deras ringa ålder har Lars redan fått information om unghundar som det fällts älg efter i höst.

Egenskaper:

*4 Förmågan att få älgen att stå i upptaget
*Mycket god förmåga att ställa flyende älg
*Envis – uthållig
*Bra samarbete och lydnadTuffe har under åren aldrig missat en inkallning även om det skett på flera hundra meters avstånd. Tuffe och Lars har aldrig varit i närheten av en dressyrkurs eller något liknande. Lars menar att Tuffes mentalitet och vilja att samarbeta har skapat beteendet. När jag ber Lars att nämna några egenskaper som kunde ha varit bättre funderar Lars länge innan han säger att för jaktprovens räkning kunde söket vara mer regelbundet med 15-minuters sökturer till dess han hittar älg. Även skallet kunde vara bättre i början av ståndarbetet för att få högre poäng på proven, men för den praktiska jakten ser han inget som skulle behöva förbättras hos Tuffe.

Injagning

feldecemberd.jpgLars växte upp i ett hem och i ett jaktlag där man satte stort värde på goda jakthundar. I Teurajärvis jaktlag med få jägare och stora marker har behovet av goda hundar varit avgörande för jaktens utgång. Naturligtvis har det gett Lars en god chans att jaga in sin hund med hjälp av förstående jaktkompisar som alltid ställt upp så att unghundarna skulle få så goda chanser som möjligt att bli bra ståndhundar
– En unghund ska få chansen att komma i kontakt med en ostörd älg, säger Lars. Det låter enkelt, men när jag hör Lars beskriva vad det innebär förstår jag att många hundar fått en dåligt start i livet. Lars menar att samtliga jägare i jaktlaget ska ställa upp på unghunden och inte köra bil i onödan på skogsbilvägarna för jakten. Inget onödigt skrammel i bildörrar eller oväsen på passet är av största vikt för utgången av jakten. Viktigast är att ingen går i vind eller före hunden in i såten.
När Lars släpper en unghund första gångerna gör han det endast om han med absolut säkerhet vet att det finns älg. Om hunden släpps vind för våg och kanske kommer i kontakt med ren kan det bli problem i fortsättningen.
Lars är även noga med att det inte skjuts älg på drev efter en unghund och att hunden är 100 procent skottfast.
– Det är mycket viktigt att hunden inte är rädd för skott. Man måste vara bergsäker på sin sak annars kan en hund bli förstörd om den hamnar i ett läge där en passkytt måste skjuta flera skott för att fälla älgen.

Kvalitet

Lars menar att kvalitén i injagningen är enormt mycket mer viktig än kvantitet. Om man går mycket med en älghund i älgtomma marker är det definitivt ett mycket bra sätt att förstöra sin unghund. Om man ser till att hunden alltid kommer på färska älgspår och sedan inte håller på och stör hunden för mycket då är man på rätt väg.
– Naturligtvis ska man vara observant på sin unghund och det är lika viktigt att sluta i tid och skaffa en ny valp om man ser att hunden inte har förutsättningar för att jaga älg.

Topphund

Tuffe har skänkt Lars Nylund många goda jakter under åren och fina upplevelser på jaktprov, klubbmästerskap, SM-final och på en landskamp. Jakten har trots allt varit det vikigaste för Lars och där har Tuffe varit i det närmaste oslagbar med mängder av fina ståndskall och fina troféer. Lars har fällt många stora tjurar för Tuffe och en 18-taggare är den största. Vid två tillfällen har jag för Jaktjournalens räkning följt med Tuffe på jakt och då har han skällt en 14-taggare en 15-taggare en kalv och ett hondjur i läge framför Lars studsare i kaliber 9.3×57.
– En allroundhund som inte viker för något säger Lars. Allt från bäckar, större vattendrag till stora norrlandsälvar har Tuffe korsat i sin jakt på älg. En jakt som nästan alltid slutat med knockout eller poängseger för Tuffe.
 
Tuffes utställnings- och provresultat:
feldecemberb.jpg
Utställning
19970302 Överkalix 2:a juv.kv
19980301 Överkalix 1:a Ungh.kv, 2:a konk.
HP Cert, CK, 3:a BH
19980802 Överkalix 2:a Ökl
19990307 Överkalix 2:a Ökl
20000305 Överkalix 1:a Jakt.kv

Jaktprov
19971030 Rune Nordmark 76p 1:a
19971112 Rolf Modig 71p 1:a
19971118 Sune Nordmark 67,5p 2:a
19981002 Conny Bjurström 88p (KM 1:a) 1:a
19990924 Conny Pettersson 83p (SM:2:a) 1:a
20001104 78p (Landskamps 7:a) 1:a
20011006 Sven-Erik Kalander 70p 1:a
20021005 Bo Johansson 83p (KM: 5:a) 1:a
Tre jaktprovsstarter som resulterat i omprov.

Rasbeskrivning Jämthund
Bakgrund:
Jämthunden erkändes officiellt som egen ras så sent som 1946. Trots att erkännandet är av så färskt datum är jämthundsrasen lika gammal som jägarfolkens kolonisation av Norrland. Rasen tillhör det nordliga barrskogsbältets storvuxna jaktspetsar. Att det skulle dröja så länge innan jämthunden fick en egen standard berodde på att gråhund och jämthund länge dömdes som samma ras, vilket i praktiken var en omöjlighet. Jämthundens helt dominerande användningsområde är älgjakt, även om den – särskilt förr – också användes vid jakt på björn och lo, liksom skogsfågel. Detta ställer stora krav på styrka och uthållighet.
Helhetsintryck: Stor, rektangulär spetshund, torr, kraftig och samlad men smidig och med god resning. Hunden skall vara modig och energisk men samtidigt lugn. Kroppen får inte verka lång och inte heller vara för tung.
Storlek: Hanhund, 61 cm, +/- 4 cm.
Tik, 56 cm, +/- 4 cm.Harald Gustavsson ordförande i Svenska Älghundklubbens avelskommitté säger till Jaktjournalen att antalet meriterade jämthundar ökar för varje år sett till årgångarna. För de jämtar som föddes 1995-96 och som kan anses vara färdigprovade är 19 procent meriterade. Jämförbar siffra med dem som föddes 94-95 är 17 procent och årgången innan nådde upp till 15,5 procent.
Trenden är tydlig, säger Harald och pekar på vikten av att satsa på tidig jakt och tikar som är dugliga jakthundar. Under 50-60-talet var jämthundarna klart bättre än gråhundarna. Under 70-talet gick gråhunden förbi jämthundarna och jämthundsfolket började ställa sig frågan vad som hade skett.
Det visade sig till en del bero på en ensidig satsning på starka hanhundar medan man samtidigt till viss del glömde bort tikens betydelse i aveln. På 70-talet var en jämthund jaktmogen långt senare än vad som är fallet idag när jämthundar och gråhundar är i stort sett jämbördiga.

2001(pristagarprocent hanar):

48,5 procent 1:a
10,7 procent 2:a
5,8 procent 3:a
2001 (pristagarprocent tikar):
43 procent 1:a
7 procent 2:a
8,8 procent 3:a
Harald Gustavsson noterar att det är en bra pristagarprocent i norra Sverige och i södra landsändan. I mellersta Sverige är dock pristagarprocenten betydligt lägre och har varit det under många år. Västernorrland, Jämtland, Härjedalen och Dalarna har historiskt sett alltid haft lägre pristagarprocent och orsaken till detta är inte helt klarlagd.
Text och foto: ROGER C ÅSTRÖM

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser