Toppfågeljakt – En utmaning och kamp om tiden

Under en veckas tid har extrema temperaturer visat ner mot minus 40 grader i området kring Norrbottniska Blåkulla. När Oskar Herlin Fredriksson parkerar bilen efter den lilla skogsbilvägen visar temperaturen på endast minus 23 grader. Följ med på en toppjakt med värkande muskler, galet fina marker och svarta tjädertuppar i topp.

En av de fyra tupparna som Oskar stötte lämnar Blåkulla.

Det är ännu beckmörkt när Oskar styr de breda träskidorna mot urskogarna kring Blåkulla. Framför honom hägrar några kilometrar av tung skidåkning i lös pudersnö innan jaktmarken nås.

– Jag hoppas och tror att det går att hitta tuppar kring myrarna uppe på berget. Eftersom det varit väldigt kallt i en period nu har nog fåglarna tagit höjd för att fly låglandets köldhålor, säger Oskar.

Efter en dryg timmes skidåkning når Oskar ett fint myrområde som ska leda honom upp mot Blåkulla. Han är nu inne på rätt jaktmark och spaningen efter tupparna kan börja, även om det fortfarande är ett svagt gryningsljus.

– Gryning och skymning brukar vara de bästa tiderna, säger Oskar, så det gäller att kikarspana av terrängen noggrant.

Då och då tar Oskar fram handkikaren och scannar av intressanta områden. Vid ett flertal tillfällen tycker han sig se tuppar. Men gång på gång visar det sig bara vara något mörkt parti i träden som lurat honom.

Oskar fick tillfälle att använda avståndsmätaren några gånger under dagen.

Oskar fick tillfälle att använda avståndsmätaren några gånger under dagen.

Tung stigning

Dagsljuset har sakta men säkert återvänt och nu syns Blåkulla insvept i ett svagt dis av iskristaller i luften. Träden på bergets kanter är insvepta i ett lager av snö och frost. Eftersom det ännu inte syns så mycket som ett spår efter vare sig tjäder eller orre i lägre terräng, beslutar Oskar sig för att ta sig upp på Blåkulla som det var tänkt från början.

– Jag har tidigare år sett tjäder där uppe och har hittat områden som varit hårt betade, så jag tror de finns där uppe någonstans, säger han.

Skidåkningen i den bitvis branta terrängen tar rejält på krafterna. Dryckespauserna blir också tätare och några smörgåsar hjälper till att hålla kroppen med energi.

– Jag brukar alltid ha mycket vätska, som te och varma soppor, med under toppjakten. Det är inte roligt när man kroknar och kroppen drar i handbromsen mitt i urskogen långt från hjälp.

– Här är det verkligen ingen som hör dig skrika på hjälp, säger Oskar ironiskt.

Efter många svettdroppar och väldigt ömma muskler når Oskars träskidor Blåkullas kärna, äntligen kan jakten börja på riktigt.

Fyra tuppar

Oskar åker målmedvetet iväg och kikarspaningen har tilltagit efter den jobbiga stigningen. Det är en makalöst vacker vinterskog där skogstraktorer och motorsågar varit förbjudna sedan många år. Terrängen är varierande, med fina myrstråk, tallholmar och grandungar, alltså en perfekt tjäderbiotop.

– Bakom nästa myr var det hårt betade tallar förra vintern, säger Oskar och pekar bortåt med staven.
Spänningen ökar och de ömma låren glöms bort för en stund.

När Oskar når myren stelnar han till. Där! Han pekar och visst sitter det en tjädertupp en bit från myrkanten. Efter lite kikarspaning syns det ytterligare en tupp i området.

Oskar kollar med avståndsmätaren och den visar 356 meter till den tupp som sitter närmast.

När Nightforcesiktets hårkors ligger rätt kröker Oskar fingret.

När Nightforcesiktets hårkors ligger rätt kröker Oskar fingret.

Svår ansmygning

– Jag måste ta mig närmare och försöka runda myren som finns mellan mig och tupparna. Det blir inte lätt men jag vill gärna in på 200 meter innan jag skjuter säger han.

Ansmygningen börjar och likt en katt smyger Oskar på de långa och breda träskidorna. Då och då kastar han en blick åt tupparna som lugnt sitter kvar och betar.

Avståndet till tupparna minskar hela tiden, men han måste exponera sig ett stycke då målet är en myrholme en bit ut på den öppna myren.

Oskar lämnar skidor och stavar i myrkanten och drar fram bössan från bössfodralet på ryggsäcken. Han plockar upp magasinet från byxfickan och laddar sin Sako och börjar sakta smyga ut mot myrholmen.

Tuppen närmast har slutat beta och börjat sträcka på sig. Den misstänker något trots att Oskar smyger mot dem helt ljudlöst och i skydd av några myrtallar. Då, lika tråkigt som alltid, släpper tuppen sitt grepp om tallkvisten och flyger iväg. Den andra tuppen gör samma sak och drar med sig ytterligare två tuppar som suttit dolda av skogen.

Tupparna lämnar Blåkulla och försvinner bort i horisonten.

– Typiskt, när man väl hittar dem så är de så här skygga. Normalt borde jag kommit till skott, säger Oskar besviket.

Han beslutar sig för att inte följa efter tupparna eftersom de flög mot den branta sidan om berget och i det området är det bara storskog. Blir nog hopplöst att hitta dem igen.

– Det får bli att leta nya tuppar och det är väldigt fin mark kvar att spana av, säger han.

Korta dagar

Klockan som börjar närma sig tolv gör att Oskar ökar farten under skidorna. Det är max två timmar skjutljus till, denna korta vinterdag.

– Det är cirka sju kilometer till bilen, så det blir att skida i den riktningen.

Enligt Oskars gps finns det flera fina myrar kvar innan det blir att lämna berget och åka ner mot låglandet igen. Myr efter myr söks igenom men inte ett tecken på någon aktivitet av tjäder.

Skymningen smyger sig sakta på och börjar lägga sig över Blåkulla.

– Det blir nog skidåkning tillbaka till bilen i mörker, säger Oskar och suckar.

Ny tupp

Oskar som nu håller ett bra tempo stannar till då och då och kikarspanar av de galet fina tjädermarkerna. Men varje gång han tar ner kikaren från ögonen följs det av en uppgiven suck.

När han till slut når den sista lilla myren innan sluttningen ner från berget, hörs det efterlängtade ordet, där! På andra sidan myren sitter det en tjädertupp helt öppet i en tall. Oskar kontrollerar avståndet och konstaterar 240 meter.

– Jag måste ta mig till tallarna där borta innan jag kan skjuta, säger Oskar.

Efter en kort ansmygning tar Oskar av sig skidorna, laddar bössan och gör sig klar. Ryggsäcken får agera stöd åt bössan och när Nightforcesiktets hårkors ligger rätt kröker Oskar fingret och låter skottet gå. Tuppen markerar bra träff och störtar ner från tallen. Oskar som drar en lättnadens suck, gör tummen upp, drar lite på smilbanden och säger.

– Så jäkla skönt, speciellt efter att ha stött tjädrarna tidigare i dag.

Vapnet plundras och åker ner i ryggsäcksfodralet igen. Oskar åker fram till tuppen som ligger långt ner i den mjuka snön under tallen.

Skottet har tagit perfekt, mitt i vitfläcken. Denna tupp var död innan den föll ner från tallen.

– Det är otroligt vackra fåglar och ett högaktat vilt som kräver både uthållighet och list för att få nedlägga, spekulerar Oskar.

Ingen jättetupp, men väl ett fint exemplar på kring fyra kilo.

Ingen jättetupp, men väl ett fint exemplar på kring fyra kilo.

Mörkret faller

Oskar kontrollerar vilken skidväg som känns mest lämplig för att nå bilen.

– Det är ruggigt brant i den riktningen, så det blir att försöka ta sig till Blåkullas norra sida och ta sig genom skogen där.

Sagt och gjort åker han iväg norrut och skidar snett neråt efter berget. Bitvis är det väldigt brant och under snön avslöjar sig stora stenar och läskiga håligheter. Det börjar också bli svårt att se terrängen klart. Mörkret faller snabbt.

När låglandet till slut nås utan vare sig benbrott eller avbrutna skidor andas Oskar ut ett tag. Nu är det så gott som helt mörkt och en pannlampa skulle suttit fint.

– Det är omkring en kilometer till det gamla skidspåret och denna avlånga myr går nog dit, säger Oskar samtidigt som han kontrollerar sin gps.

Plötsligt och precis framför skidspetsarna brakar det till och två tjädertuppar exploderar från snön. Likt två jättefåglar flaxar de iväg rakt in i mörkret i myrens längdriktning.

– Holy moses vad rädd jag blev, säger Oskar och försöker återgå till en normal hjärtfrekvens.

Till slut når vi det gamla skidspåret och sista biten går av bara farten.

Vid bilen konstaterar han att skidorna avverkat nitton kilometrar, så inte är det så konstigt att det värker i varenda muskel.

– Men det var det värt! Ska man finna tjäder så ska man också få jobba för det, säger Oskar och ser nöjd ut.

0 kommentarer

AKTUELLT

Vinn älgjakt i Ströms Vattudal

Drömmer du om att få uppleva älgjakt när den är som bäst. Tveka då inte att anmäla dig till Jaktjournalens Vinnarjakt i Ströms Vattudal i slutet av september. Vi lottar ut fem platser till våra prenumeranter.

Unge till världskänt lejon dödad

Zimbabwe (JJ) En unge till den världskände lejonhannen Cecil har skjutits av en okänd troféjägare i Zimbabwe. Den sexårige hannen Xanda dödades den 7 juli och mötte därmed samma öde som sin far.

683 000 kronor för sälskador

Sotenäs (JJ) 20 fiskare i Västra Götaland får dela på 683 000 kronor från Länsstyrelsen för skador som sälar orsakat på både fiskeredskap och fångst under 2016.

Annonser