Tapion Paras

auga.jpgTeamet Bengt Persson och finnspetsen Tapion Paras är enastående framgångsrika i skogen och på tävlingar. Paras har i år chansen att bli den första hund som vinner Skallkungstävlingen för tredje gången. Paras är Bengts fjärde hund. De två första jagade han aldrig med. De två senaste har båda blivit dubbelchampion.

Som ung grabb blev Bengt attackerad av en elak hund. Rädslan för hundar var svår, men det stora problemet var att våga gå till skolan. Bengts pappa köpte en korsningshund, hälften finnspets och andra hälften av blandat ursprung, i ett försök att bota åkomman.
Bengt lyckades övervinna sin rädsla för hundar, men någon jakthund blev han inte ägare av den gången. Det bästa som pojkårens spets lyckades med var att driva upp en linjearbetare i en stolpe och skälla ståndskall. Bengt minns att hunden även skällde ekorre med passion. Mest nytta gjorde han som apportör av postväskan som han punktligt levererade vid trappan varje dag.
Intresset för spetshundar levde kvar, men fick ingen näring, eftersom dottern i huset var allergisk. Vid 15-årsåldern testades hon, och det visade sig att det inte var pälsdjursallergi. Bengt skaffade sin första finnspets 1985, men den föll offer för en bil före ettårsdagen.

Ett års väntan
Bengt ville ha en hund efter finska spetsen Jerry, och vände sig därför till Leif och Ulla-Britt Öhgren i Storuman. I första kullen blev det ingen hanhund, och Bengt väntade ytterligare ett år innan den efterlängtade valpen kunde hämtas. Peikko, som valpen hette, utvecklades bra. Han blev dubbelchampion och fungerade i skogen under hela sin karriär.
När Peikko var tio år ville Leif Öhgren få igen blodslinjen från Jerry, och Bengt parade Peikko med Ilo, en av Leifs tikar. Han tog en valp för egen räkning, och den valpen har idag vuxit upp till en av landets mest meriterade och framgångsrika finska spetsar.

Tidig jaktmognad

Paras började tidigt skälla fågel, och redan första hösten när Paras bara var unghund sköt Bengt fem fåglar för honom på riktiga ståndskall. Sista fågeln första hösten skällde Paras tillsammans med Peikko som då hade börjat lida av dålig hörsel. Efter en stund lämnade den gamla hunden ståndskallet, och Bengt misstänkte först att Paras skällde falskt. Han fortsatte att skälla i 15 minuter innan Bengt kom i läge att fälla en fin gammeltupp.

Bra sök

Bengt hade, från sin första finnspets, erfarenhet av en jaktidiot. Peikko jagade som unghund ofta för sig själv.
– Det hände ibland att han var borta i en halvtimme innan jag hittade honom, och kunde skjuta fågeln han skällde. Det var naturligtvis fel av mig, eftersom jag hela tiden förstärkte hans beteende att jaga självständigt.
Bengt började på försök att skicka ut hunden på sök och sedan snabbt ta sig tillbaka till bilen. Där lämnade han en jacka på vägen, och sedan körde han ett par hundra meter bort och började vänta.
Efter en dryg halvtimme började hunden yla och söka kontakt. Efter omstart gick Bengt fram i skogen med snabba kursändringar för att tvinga hunden att hålla reda på husse. Efter mycket slit och arbete började Peikko söka regelbundet i 5-15-minutersintervaller.
Med dessa erfarenheter i minnet släppte Bengt Paras som visade att han hade ett, för husse, närmast idealiskt sök. Paras låg ute i femminuterssvängar första hösten, och sedan har han ökat till att konstant ligga kring åtta minuter per söktur.
– Idealiskt, säger Bengt. Paras är mycket snabb och hinner med att söka av tillräckligt stora markavsnitt under den tiden.

Dressyr

Bengts dressyr bygger på kontakt och vänlighet.
– Det fungerar inte att dressera finnspetsar med våld.
Bengt umgås dagligen med sina hundar och bygger upp kontakt och lydnad med vänlighet.
Paras följer med Bengt och hans hustru på det mesta som familjen företar sig. Paras jagar aldrig även om han är lös under bärplockning eller fisketurer. När bössan är hemma är han till hundra procent sällskapshund.
Men det är viktigt vilken bössa Bengt plockar fram. Om det handlar om älgjakt orkar Paras inte med att stiga upp på morgonen. Är det fågelsäcken och kombin som plockas fram är han beredd vid ytterdörren.
– Jag har dömt hundratals hundar och är övertygad om att Paras har en speciell intelligens, både hemma och i skogen. Bengt anser det vara viktigt att aktivera hundarna även under mellansäsong. Det gäller att lära hundarna tidigt att umgås med husse så att man trivs med varandra. Bengt börjar direkt i valpåldern med visselsignaler i samband med mat för att nå sina mål.

Jaktintelligent

– Paras har ett mycket bra sök och hittar ofta fågel, berättar Bengt. Men, säger han, det bästa är mentaliteten.
När jag kommer på besök hälsar Paras på ett trevligt sätt och försvinner sedan in i sitt rum. När det är dags att lämna lägenheten i Sollefteå kan man se på hunden hur han läser husses signaler. Paras är beredd på det mesta utan något som helst väsen, imponerande!
Paras adelsmärke är att han stannar och lyssnar efter bortflygande fåglar. När Bengt började träna sin unghund gick han ofta med Paras i koppel och lärde honom förstå kommandot, lyssna!
Paras har under åren blivit mycket bra på det och istället för att springa i onödan efter flyende fåglar, stannar han och lyssnar. Det har de båda haft mycket nytta av under jakten och på prov.

Mat och träning

augb.jpgFör Bengt, som har varit skidtränare, är träningen och kosten för jakthundarna ett viktigt kapitel. Han har funderat mycket över hur en hund, som i många avseenden går att jämföra med en elitidrottsman, ska träna och äta.
Inför ett stort och viktigt jaktprov får Paras jaga fram till fyra dagar före provet. De två kommande dagarna får Paras kortare pass på 1-2 timmar. Dagarna före provet får hunden rejält med mat som innehåller mycket fett. Efter jakt är Bengt noga med att ge hunden lite mat omedelbart efter jakten. Senare på kvällen serveras en rejäl portion.
– Paras fungerar oftast bättre andra dagen, både på jakt och prov, säger Bengt.
Paras är aktiv hela året. Under februari och mars satsar Bengt på mängdträning. Paras får springa ett par mil i veckan i koppel med Bengt bredvid på cykel.
I juli slutar Bengt med mängdträningen och satsar på kortare pass med högre tempo. Eftersom Paras är lydig får han springa lös i full fart i cirka fyra fem kilometer varje gång.

Jaktprovsstjärna

Paras tog sin första öppenklassetta på två orrtuppar mitt i lövfallet.
– En bedrift av en unghund, säger Bengt.
Hösten 1999 fungerade Paras bra och tog ett par andrapris på elitprov.
– Jag visste inte hur bra han skulle bli och var väldigt nöjd. I bakhuvudet fanns dock tanken på att man redan varit ägare till en dubbelchampion och att det inte skulle bli lätt att upprepa den bedriften.
Hösten 2000 tog Paras en etta på jaktprov i Backe på 75 poäng. Under skallet kom en duvhök och slog tjädertuppen som hunden skällde.
– Det skulle ha blivit högre poäng om inte duvhöken blandat sig i provet, säger Bengt. Till historien hör att tuppen klarade sig undan med livet i behåll.
Paras tog sin championtitel på ett prov i Rönnbäcken i Västerbotten. Med slutresultatet 81 poäng kvalade Paras in till Skallkungsfinalen.
– Man måste ha tur för att komma till finalen och man måste ha ännu mer tur för att vinna, säger Bengt.
Paras kvalade in på en tupp som satt full skalltid i en liten klen gran, helt öppet på en myr. Den orädda tuppen blev entrébiljett till en strålande Skallkungskarriär. Men visst hade Paras tur. Samma år hade två hundar högre poäng, men av olika anledningar lämnade de återbud till SM-finalen.

Skallkungsvinnare

2000 blev genombrottsåret för Paras, och 2001 segrade han i Skallkungsfinalen i Björsjö utanför Ludvika, med ett rejält ståndskall på bland annat en tjäderhöna, med förföljanden och förnyat ståndskall som gav 75 poäng.
Skallkungsvinnaren blir direktkvalificerad till kommande final och i Malung knep Paras åter ett förstapris på 79 poäng och totalsegern.
– Även den gången hade vi lite tur, berättar Bengt. Efter ett par fågeljobb fick Paras förlängd provtid och på en tallås alldeles intill provgruppen gav hunden ett kortare ståndskall mot en gles tall. Ur tallen flög helt oväntat en tjädertupp. Paras förföljde och fick ett finnande i träd som tillsammans med dagens övriga poäng räckte till hans andra Skallkungsseger. Samma år tog han två förstapris i Finland på 75 och 84 poäng.

Förnyade skall
Under de senaste åren har Paras fortsatt att utvecklas sig och blivit suverän på att hitta fågel i träd. Även förmågan att få förnyade skall har förbättrats. Bengt har vid flera tillfällen gått med Paras i koppel och med egna ögon varit med om hur hunden på 400-600 meters avstånd fått vittring av fågel. Bengt har följt efter i kopplet och upplevt hur hunden stannat vid ett träd och börjat skälla.
– Paras har få falska skall, även om det förekommer. När han skäller falskt slutar han efter en minut. Han verkar litar på sin erfarenhet och näsa.
Han skäller bara fågel, med undantag för björn, som han skäller ut på långt avstånd. När de möter björn slutar han jaga och ställer sig framför husse. Bengt byter då riktning och Paras börjar jaga igen.

Unik chans

Paras har till hösten chansen att bli unik. Endast tre hundar före honom har lyckats vinna Skallkungsfinalen två gånger. Ingen har klarat av bedriften att stå högst på prispallen tre gånger.
Bengt tror på sin hund och säger att Paras stora fördelar är:
l Mentaliteten, både som explosiv jakthund och behaglig sällskapshund.
l Söket, som är snabbt, regelbundet och effektivt.
När jag frågar Bengt om Paras sämre egenskaper så tvekar han först, och sedan får jag veta att han har lite svårt att vara tyst mot andra hundar. Som jakthund är han enligt Bengt perfekt.
– Paras talang är långt över mina förväntningar och han gör det mesta bra.
Till hösten får vi veta om Paras lever upp till de förväntningar som finns. Men faktum är att han redan klarat det mesta. I en tävling som Skallkungsfinalen behöver man en bra hund, ett antal fåglar och en portion tur för att vinna.zFakta TAPION PARAS
Finsk spets, SUCH, SJCH, NUCH, FINJCH Tapion Paras S28952/97
Efter: SUCH, SJCH Tapion Peikko
Undan: SUCH SJCH Tapio Ilo
Ägare: Bengt Persson, Sollefteå
Uppfödare: Leif och Ulla-Britt Öhgren, Storuman.

Utställningar
1998 Gideå Lennart Edfors 1 Junkl
1999 Sollefteå Erna-Britt Nordin 1 Ukl, cert, HP.
Robertsfors Rolf Lundman 2 ukl
Alfta Staffan Forslund 1 ökl, Cert, HP
Backe Göran Hallberger, 1 ökl, Cert, HP, BIR, BIS
2000 Gideå Lennart Edfors 1 Chkl, CK.
2001 Gideå Göran Hallberger 1 Chkl,CK, BIR, BIS
Berkåk, Norge, Frank Christiansen 1 Ökl, Cert, HP, BIR, BIS
2002 Sundsvall Erna-Britt Nordin 1 Chkl CK, Cacib

Jaktprov
1998 Bredbyn Ulf Jonsson 28 poäng 0 ökl
Bredbyn Swerker Lindvall 52 3 ökl
Resele Göran Jönsson 72 1 ökl
1999 Bredbyn Göran Olsson 19 0 ekl
Bredbyn Mats-Ola Mattsson 17 0 ekl
Sollefteå Mats-Ola Mattsson 66 2 ekl
Sollefteå Tapio Lehtinen 71 2 ekl
Börtnan Stefan Olovsson 47 0 ekl
Börtnan Bengt-Erik Göransson 61 3 ekl
2000 Resele Ulf Nordin 54 3 ekl
Resele Mats-Ola Mattsson 53 3 ekl
Backe Magnus Damm 29 0 ekl
Backe Jan Lundström 75 1 ekl
Bredbyn Mats-Ola Mattsson 61 3 ekl
Rönnbäck P A Frohm 81 1 ekl
Rönnbäck Clas Haraldsson 9 0 ekl
Åsarna Johan Mesch 54 3 ekl
Åsarna Tom Gundt 50 3 ekl
2001 Södra Bergslagen,
Skallkungen, SM Sallander 75 1 ekl, SM 1:a
Södra Bergsl Ken Bengtsson 50 3 ekl
2002 Backe, NM Bruno Hägg 1 3 ekl
Backe NM, Andreas Eriksson 26 0 ekl
Malung,
Skallkungen SM Swerker Lindvall 26 0 ekl
Malung SM Sven Davidsson 79 1 ekl SM 1.a
Savakoski, Finland Päiviö Myllymäki 75 1 ekl
Savakoski Jarmo Ahtinen 84 1 ekl, CacitParas är direktkvalificerad till SM 2003 i Hassela, Medelpad, och till Nordiska Mästerskapen, 2003, i Ylivieska, Finland.

Rasinformation Finsk spets
augc.jpgDen finska spetsen kom tidigt till Sverige. I samband med svedjefinnarnas invandring till Sverige på 1600-talet finner man domstolsutslag om tjuvjakt där det står skrivet att jägarna hade små spetshundar till hjälp
I Kvarken, i Bottenviken, skedde utbyte av hundar i samband med säljakt, och i Norrbotten skedde utbytet över Tornedalen. Finnspetsen blev 1947 finsk nationalras.
På 40-talet fanns ett ganska stort antal finnspetsar registrerade i Sverige. De flesta fanns i syd- och mellansverige, men det är inte troligt att dessa användes till jakt. Jakthundarna fanns i norr, men de var inte registrerade. 1916 bildades Svenska Spetshundklubben som upplöstes 1960. Alla jaktspetsar flyttades då till Svenska Älghundklubben. Man beslutade även att finnspetsen skulle ingå som älghund.
1963 började Norrbottens Älghundklubb med jaktprov för skällande fågelhundar, man inledde även ett samarbete med Finland. 1964 hölls den första utställningen och samma höst startade 15 hundar på ett jaktprov i Gällivare.
1967 bildades Specialklubben för skällande fågelhundar. Från start var klubben indelad i tre lokalklubbar. Klubben har idag elva lokalklubbar och 1 750 medlemmar.
Enligt rasstandarden ska en finsk spets vara nästan kvadratiskt byggd, vara torr, fast och med bra hållning. Den ska ha ett livligt temperament, ögon, öron och svans ska uttrycka livlighet. Utmärkande egenskaper är jaktlust, mod och trofasthet. Idealhöjd för hanhundar är 47 cm och för tikar 42 cm.
1997 infördes gemensamma nordiska jaktprovsregler som bygger på de finska jaktprovsreglerna.
År 2002 genomfördes 550 jaktprov. Nytt för förra året var att öppenklassproven skrotades till fördel för fasta- och rörliga prov, ett försök som ska pågå i tre år. För att få arrangera rörliga prov där hundägaren kan välja egen mark måste lokalklubben varje år arrangera minst tre fasta prov.
Resultatet från första året visar att 13,2 procent av antalet startade hundar på fasta prov gick till ett förstapris. 12,0 procent tog ett andrapris och 27,7 procent slutade med ett tredjepris.
Motsvarande siffror för rörliga prov var 20,9 procent förstapris. 20,9 procent tog ett andrapris och 28,2 procent ett tredjepris.
Under 2002 registrerades 260 finnspetsar.
Fyra hundar har vunnit två gånger i Specialklubbens eget SM, Skallkungsfinalen:
1973-1974, Raja, Kurt Öhlund, Älvsbyn
1976-1977, Ukkos Peni, Stig Brännvall, Harads
1988-1999, Nalle, Lars Arne Larsson, Kypisjärvi
2001-2002, Paras, Bengt Persson, SollefteåKlubbens hemsida: http://w1.975.telia.com/~u97502174/ssf/start.html
Text och foto: ROGER C ÅSTRÖM

AKTUELLT

Benelli MR1 i Kammarrätten

Göteborg (JJ) I går genomfördes muntliga förhandlingar i Kammarrättens prövning av Toni Celans överklagan om avslaget på licensansökan för en Benelli MR1. Under förhandlingarna drog Polisen tillbaka flera av sina skäl för avslaget.

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Annonser