Svenskar är smartare än norrmän, eller?

[bild1:Stortjurarna påverkar älgkornas brunst och det resulterar i tidigare kalvningar, förutsatt att de får uppleva brunsten som kapitala tjurar.] Londontidningen The Times presenterade nyligen en undersökning av den genomsnittliga IQ:n (intelligenskvoten) i Europa. Tyskarna är smartast med en genomsnittlig IQ på 107 medan holländare och polacker ligger mellan 106 och 107, och svenskarna på 104. Norrmännen ligger på åttonde plats med 100, samma kvot som britterna har, medan danskar, finnar och belgier ligger ett poäng under.
Man får säga som eftersöksjägaren då han på ett älgpass kom fram till skytten som påstod att han hade skjutit på en kviga.
– Jag har mina tvivel!
Undersökningen innehöll i alla fall inga frågor om älgförvaltning. Tyskarna utrotade sin älgstam för många hundra år sedan, detsamma gäller holländarna, och i förvaltningssammanhang är inte det speciellt IQ-meriterande. Att dansken i det sammanhanget hamnar en bit ner på listan är mer förståeligt när man ser hur de hanterat de fåtal älgar som simmat över sundet. Men att svensken skulle hamna över norrmannen och finnen när det gäller älgförvaltning bekräftar att det ämnet inte kan ha varit med i IQ-undersökningen.
Med förbehåll om att det heller inte ser så bra ut för älgen i de baltiska staterna och i Ryssland har man i Sverige troligen den sämsta älgförvaltningen i Europa.
Dubbelregistrering ovan odlingsgränsen där samer och ortsbo jagar på var sin licens på samma område och efter samma älgar är helt otrolig. Och vissa skogsbolag har så låg tolerans för betesskador i vinterbetesområden med vandringsälg att många områden mer eller mindre töms på älg under hösten.
Ännu värre är det i södra Sverige. I västra Götaland hade man vid en flyginventering i vintras en vinterstam på två till tre älgar per tusen hektar. Höstens nyttjandegrad på licensen var lite över 50 procent, det vill säga i princip fri jakt, och det är antagligen där som hunden ligger begraven.
Svensk älgförvaltning är politiskt styrd och så demokratisk att alla som äger en bit mark, om det så är en sommarstugetomt, ska ha rätten att skjuta en älg. Och alla som orkar ta sig till ett älgmöte ska ha något att säga till om. Från den som sitter på sitt lilla hygge och bedömer älgstammen utifrån vad som syns där under tre dagar, till den som förvaltar tusentals hektar skog och är allergisk mot betade tallar och lövsly men anhängare av täta granplanteringar. På toppen av förvaltningshierarkin står politikerna och svänger allteftersom valvindarna blåser.
Det är kanske inte bara tillfälligheter att de finaste klövviltstammarna fanns i länder med kommuniststyre. Någon kunnig viltförvaltare bestämde hur det skulle vara. Det skulle finnas ett visst antal djur i vinterstam. Det skulle vara rätt köns- och åldersfördelning och det skulle finnas tillräckligt med bete. Sedan la man upp viltvården inklusive avskjutningen därefter, punkt slut.
Klövviltförvaltning generellt, och älgförvaltning speciellt, är inte komplicerat men det är vissa grundläggande saker man inte får glömma
• En älgstam bör förvaltas inom ett område där de flesta älgarnas levnadsområde är. Det vill säga att små marker måste samarbeta och ha enhetliga målsättningar med förvaltningen.
• I områden utan björn och varg och med liten del viltolyckor är det vad jägarna skjuter som bestämmer stammens storlek. Skjuts det fler älgar än vad som föds så sjunker antalet älgar.
• Skjuter man fler tjurar än vad som föds sjunker medelåldern och det blir färre tjurar som når kapital ålder. Det vill säga att dör det fler tjurkalvar, pinntjurar och kapitala tjurar än vad det föds tjurkalvar så blir det få eller inga stortjurar.
• Produktiviteten hänger samman med vikten på de vuxna djuren. Kvigor och kor måste ha en viss vikt för att komma i brunst och få tvillingkalvar. Går vikten ner kan det ha ett samband med vinterbetet men till stor del är det sommarbetet som har betydelse. Det kan ha för dålig kvalitet eller inte finnas i tillräcklig mängd.
• Det är de älgar som går i skogen efter jakten som är intressanta ur förvaltningssynpunkt, inte de som ligger i frysen.På älgmötena verkar det som om deltagarna med dessa fem grundläggande punkterna i friskt minne är i klar minoritet. Mycket av fokus ligger på den egna marken, den egna frysen och de hopplösa grannarna som skjuter det man inte själv skjuter. Troligen kommer älgen att försvinna från stora områden innan åtgärder i tillräcklig omfattning och tyngd kan genomföras. Biologiskt sett har det ringa betydelse men det är tråkigt för de jägare som gillar att jaga älg.
[bild2]Det verkar som om landet som på 1980-talet hade världens tätaste och finaste älgstam driver en kortsiktig tioårsplan av klövvilt. På 1990-talet var det rådjur som gällde och på 2000-talet är det vildsvin. Vad kommer 2010? Inte blir det kron- eller dovvilt, då måste Sverige först bli kommunistiskt.

AKTUELLT

Ser en ljusnande framtid för jaktfrågor i EU

Kungsbacka (JJ) Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent, Daniel Ligné, ser en ljusnande framtid för jaktfrågorna inom EU. Han tror att EU-politiker tagit lärdom av Storbritanniens utträde ur unionen. – Man inser nog att det inte går att plåga folk hur mycket som helst, säger Daniel Ligné i Jaktjournalens webbradio.

Unga jägare får testa ny jakt

Örebro/Storuman (JJ) Unga jägare i Storuman och Örebro ges möjlighet att testa olika sorters jakt. Det är Jägareförbundet som ordnar så att de får jaga på nya marker.

Bjud på Mannerströms kryddiga vildsvinsskinka

Kungsbacka (JJ) Mästerkocken Leif Mannerström bjuder nu i juletider Jaktjournalens läsare på ett härligt vildsvinsskinkerecept. Det är vilt, kryddigt och doftar jul. Överraska släkten och sätt lite guldkant på årets julbord.

Delade meningar om antal lodjur i Blekinge

Blekinge (JJ) Länsstyrelsen uppskattar att det finns mellan 15 och 20 lodjur i Blekinge län. Jägarnas Riksförbund tror att det är en kraftig underskattning och vill ha jakt på 30 lodjur i vinter.

Annonser