Stella bjuder på gammaldags rävjakt

Det börjar ljusna så smått. Det var en av årets allra sista dagar och morgonen bjuder på någon minusgrad och kylig snålblåst. Det ligger endast lite snörester kvar i marken här och där. Ingen vidare vinter hittills. Men det spelar mindre roll för den gamla finnstövaren Stella som plockar upp räv oavsett väder.

Drevräven ”besiktigas”, här tog det visst slut!

I de småländska skogarna, på en av de små skogsgårdarna i södra delen av Alvesta kommun, har Ingvar Karlsson, stövarjägare sedan ungdomen, just fyllt kaffe i termosen och stoppat ner den i ryggsäcken.

Det blåser kallt ute, så han tar på en extra tröja under jaktjackan innan han går ut till vedboden och plockar ihop en pappkasse med tjärved.

– Det får bli en värmande brasa i väntan på upptag, säger han sig och tittar på sin fyrbenta kamrat.

Två bruna ögon i ett, av ålder, ganska vitt ansikte följer allt han gör med spänning. När den gamla pejlen kommer fram dunkar stövarsvansen snabbare och snabbare mot köksgolvet. Gamla stövartiken Stella, 12,5 år, är fortfarande med på noterna!

I hushållet finns också en ungstövare, som redan har åkt ut i skogen tillsammans med matte för att släppas på grannmarken i dag. Därmed är också gps-pejlen upptagen, men det bekymrar Ingvar föga. Han jagade med stövare många år innan sådana moderna påfund dök upp.

Och Stella, ja hon var gammal, rutinerad och pålitlig och hittade hem själv om så vore.

Sin ålder till trots, är Stella fortfarande aktiv som jakthund.

Sin ålder till trots, är Stella fortfarande aktiv som jakthund.

Stammen bådar gott

Stella är en finsk stövare av gammal god stam, hennes farfar var den berömda norska storstjärnan Sälsrisets Tello, vinnare av många stora jaktprov inklusive det prestigefyllda Eksjöprovet, och hennes mor Ritwa, själv champion, kom ur en kull med flera SM-vinnare. Mormor var den avelsmässigt viktiga tiken Sanni, även hon SM-vinnare.

I morsarvet ligger också ett betydande rävintresse, linjen från Sanni innehåller flera av de framgångsrikaste rävhundarna i landet inklusive Messi, vinnare av Räv-SM 2015.

Med så fina anor och ett namn som förpliktigar – Stella betyder ju stjärna – kan det tyckas konstigt att inte Stella själv har hävdat sig i provsammanhang.

Största anledningen är husses ointresse för prov och tävlingar, men en duglig jakthund och fin kamrat har Stella varit i hela sitt långa liv. Såväl hare som räv står på agendan. Rådjursren blev hon på ett par tillsägningar i ungdomen.

Exteriören skäms inte heller för sig, mest på skoj fick hon följa med på Stövarklubbens utställning i Ljungby 2014 och överraskade med CK och Bäst i Rasen, 11 år gammal!

Lurat döden

Att få bli gammal är ju tyvärr inte alla jakthundars lott. Farorna är många och riskerna stora varje gång man stryker kopplet på en drivande hund. Även Stella har lurat döden några gånger genom sitt långa jaktliv.

Under en vinterjakt på räv gick hon genom isen i en stensatt kanal och överlevde genom att stå på bakbenen med framtassarna på iskanten. Skällande och ylande vägledde hon husse, som efter en dryg halvtimme lyckades lokalisera och dra upp henne.

Då var Stella så stelfrusen att hon inte kunde böja sina bakben. De var som raka pinnar, men det första hon gjorde var att stoppa nosen i rävslaget för att fortsätta drevet.

– Tur att jag hade hunnit sätta på kopplet, säger Ingvar och minns nära-döden-upplevelsen.

Dessutom har Stella genomgått två större bukoperationer. Den senaste under den gångna hösten då bland annat livmodern togs bort. Anledningen var att hon inte ville sluta löpa och det var på väg att leda till livmoderinflammation, enligt veterinären.

Valet att operera togs eftersom Stella var i god kondition och hon återhämtade sig snabbt och var snart tillbaka i skogen igen.

Det har blivit många jaktdagar sedan dess och bortsett från den rejält vita nosen är det svårt att tro att hon är så gammal som hon faktiskt är.

Man ska inte stressa

Längst ner på hemmamarken ligger en liten röd byggnad som benämns ”jaktkojan”. Ingvar lastar in hund, ryggsäck, bössa och vedkassen i bilen och ställer kosan dit.

Där får Stella pejlen om halsen och släpps lös medan Ingvar börjar göra upp en eld på vändplanen utanför jaktkojan. Snart sprakar det trevligt och morgonens första kopp kaffe intas på ryggsäcksstolen.

Sin vana trogen gör Stella några första sökrundor i närområdet och återkommer till Ingvar innan hon ger sig iväg i nästa riktning. I området mellan jaktkojan och Skärsjön, en större grässjö, verkar det intressant och där fastnar Stella på slag.

Tålamod är en dygd en jägare måste tillägna sig, men genom ett långt liv med stövare är det länge sedan otålighet var ett stressmoment för Ingvar.

Faktiskt är det i stället rätt trivsamt att sitta för sig själv i skogen och filosofera lite. Många bra tankar har tänkts mellan braständning och upptag.

– Har man bara en god stövare, bra kläder och gott kaffe, så går det ingen nöd på en, säger Ingvar belåtet och tar återigen fram termosen.

Lugnt och spårnoga närmar sig Stella på löpan. Där ligger den Röde!

Lugnt och spårnoga närmar sig Stella på löpan.
Där ligger den Röde!

Gammal är äldst

Ännu inget skall från Stella, men rapport har kommit att även unghunden går på slag någon kilometer bort och att det varit en lite lustig och ovanlig episod där två rävar haft huvudrollen!

Dessa hade nämligen – under full lek – kommit tumlande nedför en slänt och hamnat på fötter på 30 meters håll från stövarmatte. Allt gick fort och rävarna flydde snabbt fältet, men ända, räv!

Nu var det så att unghunden skolats till ren harhund, så en viss lättnad infaller när hunden får upp sin hare och drevet bär iväg i annan riktning.

När sedan unghunden efter en stunds bra drev får en längre tappt som verkar svårlöst, tas ett gemensamt beslut att koppla honom för att i stället ge Stella en chans på rävarna.

Sagt och gjort, unghunden hamnar lite snöpligt i bilen. Ingvar lyckades locka med sig Stella och börjar gå genom skogen i riktning mot rävobservationen.

När de närmar sig det intressanta området blir Stella genast ivrig och försvinner strax ur synhåll. Det dröjer inte länge förrän de första, lite trevande väckskallen hörs. De kommer tätare och tätare och övergår snart i fullt drevskall.

Stellas täta och ljusa skall hörs svagare och svagare när drevet drar iväg, men tilltar strax igen. Räven buktade fint verkade det som.

Mickel på G

På en gång blir det spännande! Bortglömt är nu ryggsäck och kaffe. Nu gäller det att söka sig ett bra pass. En räv är en värdig motståndare. Man får sällan mer än en chans. Varslar den en jägare lär den inte återkomma, men att välja rätt pass är inte alltid lätt.

– Jag väljer pass utifrån min egen löpa genom skogen. Min tanke är att räven troligen viker för den. Jag satsar på att stå på en bra sten med uppsikt över en svacka och en mossklädd slänt bakom i storskogen, säger Ingvar.

Här borde räven kunna söka sig ut ur buktområdet när han bestämmer sig för att sticka.

Ett rävdrev flyter ofta på fint och är lätt att följa, så länge räven buktar något sånär trångt. Men minsta störning kan göra räven så otrygg att den väljer att ge sig av på långskjuts eller gå i närmaste gryt.

Detta drev är inget undantag. Med ålderns rätt håller Stella ett måttligt tempo med stor spårnoggrannhet och ett tätt, fint skall.

Inte mycket slår ett tätbuktande rävdrev ackompanjerat av en skönsjungande stövare. Var som helst och när som helst kan Mickel komma smygande!

Att få skjuta för den gamla jaktkamraten är en speciell känsla, som även innehåller ett stråk av vemod - man vet aldrig vilken jaktdag som blir den sista tillsammans.

Att få skjuta för den gamla jaktkamraten är en speciell känsla, som även innehåller ett stråk av vemod – man vet aldrig vilken jaktdag som blir den sista tillsammans.

Som på beställning

Och rätt som det är stiger adrenalinet ytterligare. Ingvar får se något rött skymta uppe i backkrönet framför sig – var det räven? Nu gäller det att stå absolut stilla. Beredd. Tyst.

Stellas drevskall en bra bit bort hörs tydligt när räven slinker nedför slänten för att fly fältet. Men Ingvar hör inget längre, allt fokus är på räven.

Och ner i svackan kommer den, precis som Ingvar förespått! Rätt in i hagelsvärmen tar han sitt sista språng, en fin hanräv i perfekt vinterpäls!

Stella hördes närmare och närmare, men det tar några minuter ytterligare innan även hon syns på backkrönet. Hon kommer exakt i rävspåret och får mycket beröm när hon nosar över den Röde, som nu ligger stilla vid hennes tassar. I yngre år ruskade hon gärna sitt byte, numera behandlar hon dem med värdighet och upphöjt lugn.

– Det är något visst med en erfaren jakthund och en härlig känsla när man får avsluta ett fint drev för sin gamla jaktkamrat! En känsla av stor samhörighet infinner sig, säger Ingvar med ett belåtet leende, när han efter ytterligare en klapp kopplar sin stövartik.

Och det går inte att ta miste på stoltheten och samförståndet mellan husse och hund, när de nu tillsammans avslutar jaktdagen. Med räven på axeln och stövartiken nöjd vid sidan lämnar Ingvar skogen för denna gång.

Text och Foto: Eva Franzén

AKTUELLT

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Annonser