Stalins lodjursdebut

FÖDD TILL LODJURSSTÖVARE. Köpt för skottpengar på lodjur och tränad i brant terräng från tre månaders ålder.I takt med att intresset för lodjurshundar ökar, är det flera som undrar hur det har gått för stövarvalpen som klättrade i branta berg som ett led i träningen till en blivande lodjurshund i Jaktjournalen nummer 12, 1997. Nu har han drivit sitt första lodjur till skott...

 För att täcka vårt behov av lodjurshundar behövde vi två stövare och två spetsar. På stövarsidan hade vi fått igång haldenstövaren Trotter, men vi skulle ha tag i ännu en och önskemålet var en valp av rasen rysk, fläckig stövare. De är högbenta och har bra hårlag med tanke på vinterjakt i kyla och djup snö. Dessutom skulle de fortfarande ha stor bytesmedvetenhet i motsats till de “klockstövare” som jagar bara för drivandets skull, framtagna av ägare med väloljade tidtagarur men bössor som rostar. En bra lodjursstövare, bör enligt vår mening, ha både stor jaktlust, bytesmedvetenhet och rovdjursskärpa. Samt bra psyke och goda nerver.

Stalin i Østerdalen

Efter ett resultatlöst letande i Finland och Sverige, fick vi höra talas om en kull med ryska stövare på Skarnes i sydöstra Norge. Ronny Bjølbakk hade köpt en tik i Sverige, som han också hade fått parat i samma land.
I kullen fanns det tre hanhundar och en av dem var den uppenbara ledaren, som Ronny rekommenderade bara till hundvant folk. Efter att ha tittat på kullen ett par gånger, insåg vi att just den måste det bli. Med rysk bakgrund och dominerande över sina egna, var namnvalet enkelt.
Således kom Stalin till Østerdalen där han snabbt insåg att de etablerade lodjurshundarna inte lät sig undertryckas lika lätt som kullsyskonen. Eftersom mycket av lodjursjakten sker i brant terräng, fick han pröva sig fram lite grann i den norska fjällvärlden den första sommaren. Drygt halvårsgammal gjorde han sitt första, korta och hackiga hardrev. Mot jul drog vi iväg söderut i Sverige, där han drev sitt första vilt, en fälthare, till skott. Stalin hade ett bra skall, men drevfarten var större än förmågan, så dreven blev fort hackiga med många småtappter. Såvida det inte gällde rådjur. Här sattes hundförarens snabbhet och kondition på hårda prov när Stalin skulle tas av rådjursdrevet.

Rygg och revben knäcktes

En annan viktig egenskap hos en lodjursstövare är att skälla på lodjuret när det har klättrat upp i ett träd. För att befrämja den egenskapen kan man träna på den mindre typ av katt som finns i Norden. I södra Sverige vimlar det av sådana och Stalin fick prova på en del. Första gången överraskades vi och fick en antydan om att det fanns rovdjursskärpa hos unghunden. Katten fick för kort försprång och hann aldrig upp i fältets enda träd. I stället blev det ståndskall på marken och enligt mottot, anfall är bästa försvar, satt till slut katten på Stalins huvud och klöste. Det kom inte ett ljud från hunden. Det enda som hördes var då ryggen och revbenen knäcktes på katten när Stalin klämde till och, miljömedvetna som vi är, var vi förstås glada att ha sluppit att sprida bly från en hagelpatron i sydsvenska marker.

Tre el-stötar

På nyåret kunde följande konstateras. Stalin hade ett hörbart skall, men han var hård och skällde bara när han låg tätt efter viltet. Och han hade insett att vissa arter kan klättra.
När vinterns lodjursjakt drog igång, hade han ännu inte blivit ett år så vi fann ingen anledning att påskynda debuten. Dessutom jagade haldenstövaren Trotter till full belåtenhet.
Under försommaren fick han också uppleva ett hägn med rådjur och instruktören ansåg att det var en hård hund som krävde tre omgångar el-stöt, innan han lät rådjuret vara ifred.

Det första lodjursdrevet

Så i slutet av juli fick Stalin chansen på sitt första lodjur. Inom lodjursprojektet i Hedmark måste den gamla lodjurshanen Bøygen få ny sändare och när man skall återfånga vuxna lodjur, är det hundar som gäller.
Lars hade pejlat Bøygen inom ett flackt område utan större älvar eller sjöar, så det borde finnas goda möjligheter för hundarna att träa djuret. I och med att det var en vuxen lodjurshane hade jag inte lust att släppa Stalin ensam, så Trotter kom med som “uppbackning”.
Vi pejlade oss in på Bøygen och när vi var knappt hundra meter från honom, stack han iväg. När hundarna fann platsen där lon legat, släpptes båda två. Trotter drog snart igång sitt ylande skall och snart hördes också Stalin. Trots sitt snabba drevsätt, blev han efter Trotter, men vilken musik. Ett lodjursdrev med två snabbsprungna hundar på barmark i ett flackt landskap. Det gick verkligen undan och lodjuret började ganska snart att bukta. Likt en röksugen som automatiskt famlar efter tobaken, letade händerna efter studsaren, men den var inte med och hade det inte varit för vissa principers skull, hade jag tittat på klockan (som saknade batteri) och satt mig på stolryggsäcken (som inte fanns).

Rusade upp

När drevet vände och kom mot ett hygge, stannade vi i kanten och plötsligt kom lodjuret rakt emot oss. Tjugo meter bort stannade det och sjönk sakta ner och tryckte. Trotter fick en kortare tappt i hyggeskanten, men kom sedan i full fart och hoppade över lodjuret. När han tvärstannade på andra sidan och vände sig mot katten, rusade den upp och slog båda framtassarna in i bogen på Trotter. I förhoppningen om att skrämma lodjuret, skrek jag ett ord som inte lämpar sig för tryck. Om det var det som hade verkan är osäkert, men lodjuret släppte taget, kastade sig runt och klättrade blixtsnabbt upp i närmaste träd, en femton meter hög tall. Trotter drog igång ett våldsamt ståndskall mot trädet och snart var också Stalin där. Vi band hundarna, som så småningom gav upp ståndskallet och så spände vi ett nät under tallen där Bøygen satt och följde med vad som hände.

Klor och tänder

Just när han fick bedövningspilen i låret hoppade han över till närmaste gran och hundarna tog i på nytt. Pilen hade inte träffat ordentligt och då Bøygen kom ner ur trädet, tog han sig loss ur nätet och passerade hundarna med en meters marginal och försvann.
Vi kopplade loss båda hundarna och efter ett våldsamt drev på hundra meter hade de ställt lodjuret. Med en hund på var sida hade det inte en chans att komma undan och det föreföll också att inte må så bra om vi inte fick kopplat hundarna. I ett virrvarr av klor och tänder fick jag tag i en frejdigt angripande Stalin och Magnus fick halat till sig Trotter.
Bøygen fick en pil till och somnade snabbt in, varpå han utrustades med en ny radiosändare och vägdes och mättes. Trots att han var fullt utvuxen vägde han 19 kilo och såg mycket smal ut i sin sommarpäls.
Motvilligt fick vi med oss hundarna till bilarna och en snabb undersökning visade att Trotter blödde från några klösmärke men att Stalin var hel.
En lodjursstövare hade framgångsrikt debuterat och mycket tyder på att fler lodjur kommer att bli andfådda till vintern.
Text och foto: DAGH BAKKA

AKTUELLT

Rackstadvarg fälld

Arvika (JJ) Flera hundar har attackerats av varg i Rackstadreviret, Värmland. I går sköts därför en varg i området eftersom länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på grund av incidenterna.

Ny fästingart funnen i Sverige

Kungsbacka (JJ) Varmare klimat för med sig nya arter norrut. Den brokiga hundfästingen har hittats både i Danmark och Sverige. Arten återfinns vanligen längre söderut i Europa.

Annonser