Snabba knipor och frustrerade ungdomar

Telefonen ringer och i andra änden förklarar jaktkamraten Daniel Pettersson från Rosvik utan några som helst omsvep att knipjakten just nu är sjukt bra ute i skärgården. "Säg till Elin att det är dags för jakt." Sagt och gjort. Jaktdag spikades till en tidig morgon i slutet av oktober. Nu skulle ungdomarna grillas i sjöfågeljakt med vettar.

Elin sitter och spanar av fjärden i gryningsljuset.

Elin Seger och Sanna Pettersson, två tonårstjejer som börjat få smak för jaktäventyr ska under uppsikt av Sannas pappa Daniel Pettersson få uppleva en höstspecialitet för de norrländska kustjägarna. Korthåriga vorstehn Snoddas är också en given deltagare.

– Det är en perfekt jakt för nyblivna jägare, då den ofta är fartfylld, man behöver inte sitta knäpp tyst och jakten kan bjuda på många skottchanser, säger Daniel.

Det är ännu mörkt när vi packade in oss i båten. Målet är ett stengrund mitt i ett sund mellan fastland och en större ö.

– Här brukar det vara mycket fågel i luften, då det är en naturlig passage för änderna som ska längre in i fjärden för att hitta föda, säger Daniel med en viss förhoppning i rösten.

Två linor med knipvettar sätts ut likt ett V från stranden, samt några strövettar här och där. Elin och Sanna får bygga sina gömslen själva med hjälp av björkstöttor och kamouflagenät. Daniel sätter sig ett trettiotal meter bakom tjejerna för att vara backupp på eventuella överflygare som tjejerna missat på.

– Förhoppningsvis kommer fåglarna att vilja slå för vettarna i dag, annars får ni skjuta på de fåglar som passerar här i sundet. Men tänk på avståndet, framförhållning och att svinga med, för de brukar flyga fort, informerar Daniel de nyblivna jägarna om.

Trög start

Gryningsljuset kommer snabbt från öster. Det ser ut att bli en vacker senhöstdag. Elin och Sanna sitter och småpratar och inväntar att fåglarna ska börja röra på sig.

På håll ser de samtidigt en knipa komma flygande åt deras håll. När den sedan går in för landning mittemellan knipvättarna och slår ut med vingarna för att få ner farten skjuter Elin sitt första skott. Knipan kastar i skottet och Elin skjuter även sitt andra skott som även det blev en klar bom.

– Jäklar vad häftigt säger hon, samtidigt som hon var orolig att hon skadskjutit fågeln. Men både Sanna och Daniel kan bekräfta att fågeln var helt frisk när den flög iväg.

– Skönt, vill verkligen inte skadskjuta något, säger hon och ser faktiskt riktigt nöjd ut över att det var helbom. Efter dessa skott är det åter väldigt lugnt, inte en fågel visar sig över havet åt öster.

– Änderna brukar komma igång att flyga precis när solen visar sina första strålar, säger Daniel tryggt åt tjejerna.

Knipan möts av hagel när den går in för landning och Elins första vilt är ett faktum.

Knipan möts av hagelskurar när den går in för landning och ovh två frustrerande ungdomar kan konstatera ännu en bom.

Fågel överallt

Gryningsljuset övergår i dagsljus och solen börjar visa sig där långt bort i öster. – Där! utbrister Sanna, ser ni flocken som kommer häråt.

Mycket riktigt så kommer det fyra knipor mot oss. Jägarna kryper ihop bakom sina kamouflagenät, Snoddas får lägga sig ner bredvid Elin och spänningen ökar.

Knipflocken ser ut att gå ner mellan knipvettarna och när de är på bra håll skjuter Elin och Sanna. Hagelsvärmana slår ner bakom fåglarna så vattnet stänker och den lilla knipflocken tar åter höjd. Daniel som väntat tills ungdomarna skjutit ställer sig upp och fäller en av kniporna. Elin kommenderar Snoddas på apport och han hämtar den stendöda fågeln från blankvattnet en bit bakom vettarna.

Sanna och Elin tittar på varandra och skrattar.

– Det där var inte lätt. Jag låg nog väldigt långt efter med svingen och sköt bakom, säger Elin.

– Var med nu tjejer, ropar Daniel, det är väldigt mycket fågel över fjärden nu.

På håll ser vi fåglar i mängder över fjärden och även några som ser ut att komma in mot sundet där vi sitter.

– Var med från vänster. Det kommer två skrakar lågt över vattnet, ropar Daniel.

Sanna och Elin skjuter sina två hagelskott precis samtidigt, men precis som tidigare ser vi tydligt att hagelsvärmarna slår ner bakom fåglarna i vattnet. Daniel lättar dock upp tjejernas frustration och skjuter en av dessa.

Vorstehn Snoddas fick hämta fågeln under morgonen.

Vorstehn Snoddas fick hämta fågeln under morgonen.

Bomskotten fortsätter

I en tät ström kommer det nya fåglar in över ungdomarnas gömslen. Skotten ekar och frustrationen ökar, samtidigt som ungdomarna ändå ser ut att ha riktigt kul.

– Nog är det väl som bara den – hur svårt ska det vara? säger Sanna irriterat.

Daniel, som gång på gång förklarar för tjejerna hur de ska göra, inte sikta, tänk på framförhållning och att inte stanna upp i svingen, är nyckeln till detta skytte.  – Det har ju fungerat bra på skjutbanan då vi skjutit lerduvor, säger han åt sin dotter Sanna.

Vorstehn Snoddas får hämta några fåglar till som Daniel fått ner efter att ungdomarna bommat.

– Konstigt att de inte vill slå för vettarna så mycket i dag, säger Daniel.

Endast de första fåglarna gick ner bra, men nu tvekar de vid inflyget och tar höjd igen.

– Skotten blir betydligt lättare om de vill landa bland vettarna, överflygarna är bra snabba och skotten blir svåra.

Eftersom det nu endast flyger enstaka fåglar över fjärden inser vi att den mest intensiva perioden börjar avta.

Ungdomarna som satt igång med att fika mackor och dricka kaffe och choklad ser rätt nöjda ut trots bommarna.

– Vi får hoppas någon fritidsbåt eller fiskare ska ut från hamnen, för då kan det börja flyga bra igen. Det brukar ligga väldigt bra med fågel i det området nära hamnen.

Total glädje

På långt håll ser Elin och Sanna hur ett gäng fåglar flyger in mot sundet de bevakar. Fåglarna visar inga tecken på att vilja slå för vettarna. Deras sikte är helt inställt på fjärden innanför oss.

Tjejerna som satt bort sitt fika är åter fokuserade mot den utspridda flocken med knipor som närmar sig. Fyra snabba skott smäller och ett efterföljande glädjetjut från Elin ekar över sundet.

– Jag fick en, utbrister hon och glädjen är total.

Snoddas, som gör en alltför snabb knallapport, hämtar in knipan till Elins hand.  Hon sitter länge och studerar sitt livs första vilt.

– Vad fin den är och tänk att jag träffade, säger hon lite stolt samtidigt som hon plockar bort lite skräp från knipans fjäderdräkt.

Sanna frågar Elin hur hon höll och hur hon tänkte före skottet och får svaret från Elin att hon inte tänkte så mycket alls.

– Precis så ska man göra, inte tänka så mycket, upp med bössan, svinga och tryck av, säger Daniel instämmande.

Två mycket stolta ungdomar med sina första fåglar. Sanna Pettersson och Elin Seger.

Två mycket stolta ungdomar med sina första fåglar. Sanna Pettersson och Elin Seger.

Ett sista ryck

– Pass upp tjejer, det är fullt med fågel från innerfjärden.

Mycket riktigt är luften full av knipor som flyger kors och tvärs där inne.

– Mest troligt är en båt på väg ut och då blir det alltid ett sista ryck. Vi får hoppas de ska ut här i vårt sund, säger Daniel.

Från ingenstans kommer det plötsligt en knipa upp. Daniel och tjejerna skjuter ungefär på sekunden samtidigt och knipan faller stendöd ner.

– Vem träffade, var det jag, tror ni? ropar Sanna.

Elin erkänner att hon låg långt efter och Daniel tyckte att knipan redan slagit ihop vingarna precis när han krökte sitt finger.

– Wow, tänk om det var jag denna gång som prickade, vad häftigt! säger Sanna med ett leende på läpparna.

Dagens jakt avrundas nu eftersom fåglarna helt slutat flyga. Vettarna plockas in och två jättenöjda nybörjare sätter sig i båten.

– Bland det roligaste jag någonsin gjort, säger Elin och håller stenhårt i sin fågel. Nu måste jag ringa farfar och berätta allt, säger hon lite upphetsat.

– Vilken lyckad dag det blev för oss. Vi måste ta hand om de unga jägarna, för det är vår framtid inom jägarkåren, säger Daniel medan han styr båten med entusiastiska jägare, hund och dagens fällda fåglar mot land.

Info: Elin Seger och Sanna Pettersson uppsiktsjagade med Jonas Seger och Daniel Pettersson.

0 kommentarer

AKTUELLT

Vargdrabbad matte berättar om attacken

Vallentuna (JJ) Ann-Margret Neikter berättar nu i media hur det gick till när hennes cavalier king charles spaniel blev tagen av varg. – I ögonblicket jag vände mig om och tittade ner, bet den Lacey i nacken, berättar hon för Mitt i hela Stockholm.

Johans nya Blaser funkar inte

Västerås (JJ) Johan Rydberg har kostat på drygt 35 000 kronor för att få ett pålitigt vapen för björnjakt och eftersök. Men den nya studsaren, Blaser R8, funkar inte - den kastar inte ut tomhylsorna.

Annonser