Slut på älgjakten

Tre älgar på en järn­häst. Snart en historisk bild på många platser, bland annat i Värmlands län. Samma län som det på 1980-talet sköts lika mycket älg i som i hela Norge.

Tre älgar på en järn­häst. Snart en historisk bild på många platser, bland annat i Värmlands län.

I mitten av 1990-talet var det hög temperatur på ett älgmöte i Pajala jaktvårdskrets. Älg­stam­men var på väg ner och länsjaktvårdaren Ove försökte förklara att de måste minska avskjutningen om de ville ha kvar någon älg till nästa höst. Trots pedagogiska hjälpmedel, med grafiska kurvor som alla pekade neråt, gick inte budskapet in i församlingen av medelålders arga män.

Ilska i norr
Några var så förbannade att de ställde sig upp så att stolarna välte. De bytte till att tala tornedalsfinska och orden studsade klangfullt mot väggarna. Trots en del svårtolkade ord och uttryck var budskapet kristallklart, någon nerdragning på tilldelningen var inte aktuellt. En grov och skäggig karl med svarta ögon fick slutrepliken när han slog näven i bordet så att kaffekopparna dansade.
– Vi har EN älg på tilldelningen, om det ska minskas så måste vi stanna hemma och det gör vi inte!
På den 20 mil långa hemvägen var det så att man funderade lite på hur det skulle bli med älgstammen i Pajala men Ove var lika lugn.
– När de har jagat en vecka och förstår att det är ont om älg så kommer de flesta att ge sig och inom några år växer stammen till sig igen, sa han och drog ett bloss på cigaretten.

Skogsbolagens krav
En annan faktor som också har betydelse för älgstammen är skogsbolagens toleran­ser för betesskador på ungskog. De har många gånger satt en övre gräns för hur många älgar de vill ha per hektar i vinterstam och vill sedan att jägarna ska skjuta därefter. Speciellt i områden med vandringsälg kan betestrycket bli stort.
Vid enstaka tillfällen har bolagen till och med skjutit älg på eftervintern men det kostade nog mer i negativ publicitet än det antal tallar de räddade. Även den mest älghatande jägmästaren bör inse att de inte klarar under fem procent betesskador överallt och att jägarna överlag sköter avskjutningen på ett ansvarsfullt sätt.

Vargen utarmar
Då är det värre med tredje faktorn som påverkar älgstammen! I Lusaskens älgskötsel­område i Värmlands län kommer höstens älgjakt att ställas in. Ett nytt vargrevir är anledningen till det historiska beslutet. På 12 000 hektar har tidigare år älgskötselplanen fastslagit en genomsnittlig avskjutning på 18 vuxna och 18 kalvar.
– Vi skulle dragit i handbromsen redan i fjol när Vismanreviret började märkas av.
Jaktlagens uppskattning av älgstammen är 4,2 älgar per 1 000 hektar, att jämföra med 9 per 1 000 hektar 2011, säger Tommy Sander, ordförande i Lusaskens älgskötselområde.
Stadra-Nora älgskötselområde i Örebro län tvingades redan förra hösten begränsa älgjakten i mycket hög grad. Den gången blev 300 jägare i det närmaste utan älgjakt.
– Redan i höst är det många jägare här i länet som står utan älgjakt på grund av det höga vargtrycket vi har, säger Hans Boström, rovdjursansvarig Jägareförbundet Örebro län.

Vad gör vi nu?
Länet berördes senaste vintern av minst tolv vargrevir och är det vargtätaste i landet.
Forskarna har slagit fast att ett vargpar eller en vargflock i medeltal dödar 120–140 älgar per år, oavsett revirens storlek. Det betyder att berörda älgjaktlag tvingas min­ska älgavskjutningen radikalt om älgstammen inte ska haverera fullständigt.
Sett på världsbasis så är älgen ett av de mest populära viltslagen, inte minst för jägarna. Den är ännu större i Europa, speciellt i Norden och i Sverige har den ingen konkurrent i popularitet som jaktbart vilt. När nu vargen tvingar fler och fler svenska älgjägare till att stanna hemma är det troligen början till slutet. Slutet på den västliga utbredningen av den ryska vargstammen.
För hur ska man förvalta en viltart som ingen vill ha på sin mark?

AKTUELLT

Hur stoppas aktivister som saboterar vargjakt?

Västmanland (JJ) Aktivister stör vargjakten i Kölstareviret i Västmanland. – Det är märkligt att polisen inte agerar, säger Jägareförbundets Gunnar Glöersen i Jaktjournalens webbradio. Men polisen meddelar att utredning pågår.

Evalds företag ruinerades av Naturvårdsverket – nu stämmer han staten

Evald Hellgren bedrev en blomstrande näringsverksamhet i Örträsk i Västerbotten när Naturvårdsverket felaktigt drog in tillståndet för hans populära vildsvinsfälla Sinkabirum. Två år senare fick han rätt i kammarrätten, som konstaterade att Naturvårdsverket överhuvudtaget ”inte haft fog för sitt beslut” – men då hade hans firma ruinerats. Evald vände sig till Justitiekanslern för att få ersättning för sina förluster men fick avslag med motiveringen att Naturvårdsverkets fel inte varit tillräckligt ”uppenbart”. Nu stämmer Evald Hellgren staten med hjälp av Centrum för rättvisa.

Annonser