Slättlandets bruna jössar

Fälthararnas rike Från horisont till horisont sträcker sig den vida halländska slätten avbruten av lövskogsklädda kullar, stora gårdar, kyrkor och villasamhällen. Svartplöjda åkrar omväxlande med ljusgula stubbåkrar, trädor, omställningsmark och smaragdgröna höstvetefält. Detta är fälthararnas rike.

Tiden var hunnen in i mitten av januari denna barmarksvinter i mellersta Halland och det var dags för det stora harklappet på Munkagården. Bortåt 40-talet deltagare hade mött upp och delades in i två grupper där man ömsevis gick i drevkedja, ömsevis stod på pass.
För många av deltagarna var detta årets höjdpunkt och även om det vid det inledande kaffet i gårdens maskinhall talades om gångna tiders betydligt större hartillgång, då det kunde fällas bortåt 50-talet harar, så såg alla förväntansfullt fram mot en härlig jaktdag.
– Som alltid sätter vi säkerheten främst, deklarerade jaktvärden Tore Andersson. Laddning sker först i passet och patron ur görs när passet ska lämnas. Sök ögonkontakt med passskyttar på båda sidor och var helt förvissad om var de befinner sig. Endast bakskott får lossas när drevkedjan närmar sig. I drevkedjan är det tillåtet att lossa skott mot hare, men bara om det kan ske helt riskfritt, vilket i många fall innebär endast bakskott.
Många av de församlade nickade igenkännande. Man kunde reglerna från tidigare jakter.
– Därtill är det fritt fram att till en början skjuta även någon fasan och gärna något rådjur, förklarade Tore, som tänkte på klövdjurens tidigare framfart i jordgubbsodlingarna.
Drevkedjan är på väg och hararna sätter fart.Stora såtar
– Skyttarna på pass.
– Drevkedjan uppställd.
– Kör i gång!
Komradiopratet tystnade och långt borta i fjärran syntes små svarta prickar som började röra sig framåt. Mellan drevfolket utväxlades hojtanden för att få harar på benen, men folket befann sig alldeles för långt bort i fjärran för att deras rop skulle nå fram till skyttarna. Till en början uppgick luckorna mellan drivarna till ett par hundra meter och säkert höll flera harar nerverna i styr och gick aldrig ur lega. Så småningom tätnade emellertid ledet och där… där gick det upp en hare. Den försvann snart bakom en kulle men genom den klara luften hördes ett svagt piff, följt av ännu ett piff, så där stod uppenbarligen en passkytt.
Nu började det smälla på flera platser längs skyttekedjan. Avstånden var emellertid för stora för att man skulle kunna se hur skottillfällena avlöpte. Även i drevkedjan avlossades ett och annat skott, så nog fanns det hare på slätten.
De vida vyernas jakt
De svarta prickarna i fjärran hade närmat sig. Nu kunde man urskilja dem som människor, till och med svagt höra deras rop. Ibland lossade en punkt framför dem, en bössa spydde rök och ett par sekunder senare nåddes man av den svaga smällen. Ibland fortsatte punkten emellertid helt opåverkad av smällen i riktning mot skyttekedjan.
Har du någonsin stått på en jordhög och sett en hare lätta mer än en kilometer bort på slättlandet? Då känner du till vilken märklig upplevelse det är att följa den svarta pricken med blicken där den far fram över ljusa stubbåkrar, smälter in mot en brun träda medan den då och då byter kurs för att plötsligt sätta fart mot platsen där du står. Pricken har nu förvandlats till en hare som i väldiga språng och med resta öron snabbt flyger fram över grönt höstvete. Fortfarande är den minst 200 meter bort och du begår det klassiska misstaget att höja bössan och börja sikta. Detta är ett bra sätt att ta död på allt vad sving heter och därmed framförhållning. Två praktfulla uppkast av lera, metern bakom haren, blir resultatet. Den rutinerade slättjägaren inväntar lugnt jösses ankomst, inom 30 ner till 20 meter, innan han lyfter bössan, går in bakom haren, drar igenom och släpper skottet och får då som regel glädjas över harens omedelbara död när den volt efter volt rullar vidare in i passet.
Några egentliga eftesök krävdes aldrig, men Björn Nilsson, Lunnagård, lät ända labrador retrivern Ettermyrans Fanny apportera en skjuten hare. För övnings skull.Viltparad
Denna januaridag log vädergudarna. Där vindarnas raseri har ohejdat spelrum över de öppna slätterna drog en svag bris fram denna dag, och då och då tittade en lågt stående sol fram mellan molnen. Såt lades till såt och antalet skjutna harar blev fler och fler. Komradiotrafiken var ibland livlig när ett fält med flera uppspringande harar genomdrevs. Särskilt roligt var det för skyttar som stod i någon form av skärm där de hade sämre utblick, att få höra ”pass på-ropen” och veta att nu var det hare på gång. Men luckorna var stora nog, både i drevkedjan och i skyttekedjan, för att många harar, kanske rentav flertalet, tog sig ut ur såtarna opåskjutna. Av rådjur syntes ett antal, men endast ett gick i pass och fälldes.
När Tore ringde i den gamla vällingklockan på lagårdsgaveln, för viltparad och en gemensam måltid i maskinhallen, krönte också en ensam fasantupp viltparaden. Kring borden steg sorlet mot det höga taket när dagens upplevelser stöttes mot varandra. Och även veteranerna från gångna jakter påminde på nytt om att det visserligen var bättre med harar förr, men medgav villigt att det var fullt ut lika trevligt nu som då.
Text och foto: John DuffJaktjournalen December 2004

AKTUELLT

Befarade vargskador var bett efter björn

Hälsingland (JJ) Den stövare som blev svårt biten av rovdjur på tisdagsförmiddagen, söder om Alfta och Bollnäs, attackerades av björn, inte varg. – Det var svårt att bedöma, säger besiktningsman Bert Eriksson.

Alla hundar uttagna inför Småhunds-SM

Ydre (JJ) På måndag släpps Sveriges tolv bästa drivande hundar i skogarna utanför Ydre. Då avgörs nämligen 2017 års upplaga av Småhunds-SM. Jaktjournalen liverapporterar såklart.

Fällde guldbock på första jakten

Falköping (JJ) Det blev max utdelning för 15-årige Emil Nilsson när han gick ut på sin första uppsiktsjakt: Han fällde en guldbock. – Vi hade sett den under sommaren men trodde inte att den var så stor, säger pappa Peter som satt bredvid och filmade dramatiken.

Känner sig lurade på godsjakt

Skåne (JJ) Tio jägare köpte jakt på ett gods och betalade tillsammans 130 000 kronor. Det visade sig dock att den som sålde jakten inte ägde marken i området.

Överviktiga jakthundar

Övervikten har ökat markant bland svenskarna de senaste åren. Och det verkar som om den trenden även gäller våra jakthundar.

Jägarna tvingas ta smällen

De senaste veckorna har det debatterats flitigt runt vildsvinsstammen och de skadeproblem som uppstått inom vissa områden. Man pratar om skador för mångmiljonbelopp som drabbar lantbruk, villaägare och trafik i första hand.

Annonser