– Släpp fångsten fri i hela landet!

apriltrapperna.jpgChristian ”Trappern” Nilsson, 23 år, arbetar som trapper och jägare på heltid i Vilhelmina i Västerbottens inland. Trapperns stora dröm är att fångsten ska släppas fri över hela landet. – Jag kan inte begripa varför jag ska lösa ett årskort för att fånga en mård eller en mink. Att hålla efter rovdjur är så viktigt att markägarna borde betala fångstmännen för deras insatser.

Trappern, som Christian kallar sig, har vigt sitt liv åt småviltsjakt och fångst. När han gick i sjunde klass hittade han jakttidningar i biblioteket och då började jägarblodet att svalla hett. Efter den dagen handlade Trapperns liv enbart om jakt och fiske.
För att nå sitt mål som heltidstrapper arbetade Christian som lokalvårdare. På kvällarna ledde han kurser för jägarexamenselever och under sommaren arbetade han som skytteinstruktör. Varje sommar står han dessutom i Grönlunds fiskebutik i Vilhelmina och säljer jakt- och fiskeutrustning.
När ”Trappern” samlat tillräckligt med pengar började han att bygga ett hus. Det mest invecklade han byggt tidigare var en rävfälla. Nu satsade han på ett 60 kvadratmeters hus med friliggande garage.
– Det mesta byggde jag själv med god hjälp av min extrapappa, berättar han.
I november stod huset klart och Christian kunde börja leva sitt liv som heltidstrapper. Någon kvinna finns för tillfället inte i huset och det lär det aldrig göra om man får tro Trappern.
– Om det blir aktuellt flyttar vi till samhället. Det här stället är enbart för jakt, säger han.

Lever på jaktenTrappern i sin verkstad med en minkfälla och ett slagjärn.

När jag kommer på besök har Trappern fyr i kaminen inne i garaget. Där tar han hand om sitt vilt, bygger fällor, binder fiskeflugor och allt annat som hör till fångsten.
Trappern bjuder på kaffe och rökt kött innan vi åker ut för att vittja några mink- och mårdfällor.
– Jag säljer inget av det småvilt jag skjuter, säger han. Vad är det för mening att sälja en orre och sedan gå på butiken för att köpa korv? Christin lever som han lär och använder allt han kan fånga eller fiska till sitt eget hushåll. Nyfiket undrar jag vad jag äter på och får veta att det är ett rökt bäverlår.
– En delikatess, kan jag intyga.

Provår

Jaktåret 2003-2004 är ett provår för Christian. Han ska testa om det är möjligt att leva på heltid som trapper och jägare i dagens moderna samhälle.
– Jag sålde skotern och köpte ett par nio och en halv fots långa skogsskidor. Skotern slukade alldeles för mycket bensin för att rymmas i min budget, berättar han.
Genom att jobba i affär under sommaren sparar Christian 40 000 kronor och det ska räcka fram till nästa sommar.
– Det verkar fungera, säger han med ett belåtet leende, jag har hälften av pengarna kvar.
Trappern är noga med att poängtera att han aldrig har snyltat på samhället. Han har aldrig haft något längre fast arbete, så han har varken a-kassa eller några andra bidrag.
– Mitt projekt handlar mest om livskvalitet och små kostnader.

Fällfångst

När Jaktjournalen är på besök har Trappern 23 mink- och mårdfällor ute.
– Det är färre än vad jag brukar ha, säger han, men anledningen är att en fälla blev stulen och då drog han in hela fångstlinjen för att inte riskera att förlora fler av de dyra järnen. På ett annat ställe kom skogsbolaget och avverkade gammelskogen och därmed försvann förutsättningarna för att fånga mård i området.
– Om inte skogsbolagen var så effektiva på att hugga bort all gammal skog skulle jag inte behöva ha en bil, säger han.
Nu måste han nyttja bilen för att ta sig till de alltmer avlägsna och sällsynta gammelskogarna där det finns mård.
– Jag kan ibland känna stor sorg när jag ser hur skogarna skövlas. Jag vet att jag aldrig i min livstid får uppleva den urskog som nu försvinner i rasande takt.

Dokumentation

Trappern dokumenterar noga alla fångster. För varje fångat djur finns information om väder, fälltyp, vikt, kön, fångstdatum och fångstplats tillsammans med en kort berättelse om fångsten. Trappern har fört statistik sedan 1995 då han började fånga på allvar.
– Jag skrev upp allt för att kunna nyttja materialet och bli en bättre jägare. När jag intervjuar gamla fångstmän minns de oftast bara ett par händelser från ett långt jägarliv. Med mina anteckningar kan jag komma ihåg och dra nytta av alla erfarenheter.
Statistiken visar tydligt att Trappern fångat mest med sina Trapper 90-fällor.
– De fungerar bra och är enkla att använda, säger han. Trappern har även en hel del ihjäl-fällor som han gillar eftersom de är smidiga att arbeta med.

Minkfångst

Trappern fångar mycket mink under en fångstsäsong. Hur många vill han inte riktigt avslöja, men statistiken visar tydligt att de flesta fångster görs under november och december. Mer än 50 procent av årsfångsten görs under dessa två månader.
Trappern berättar att han på en ny sträcka efter en å kan fånga 5-6 minkar första året. På vårvintern är alla spår borta och sedan på hösten flyttar det in 1-3 minkar som han fångar nästa säsong.
– Enda sättet att få fler minkar är att utöka fångstområdet.
Minkfällorna spänns upp i början av november då skinnen är i bästa skick. I vattendrag som fryser till brukar han dock börja fånga redan i september och oktober. Den största mink som han fångat var en hanne på 1350 gram.
– En ruskigt stor mink, säger Trappern, något liknande har jag aldrig sett. Snittvikten för alla minkar som han fångat under åren ligger på 811 gram.

Trapline

Trappern har i vinter sju fångstområden med fällor som vittjas ett par dagar i veckan. När han inte vittjar fällor åker han skidor och jagar fågel och hare. När Jaktjournalen är på besök är Christian på väg ut för att vittja ett par minkfällor som han satt ut vid en större å.

Bister skidtur Kvicksilvret ligger kring -30 grader när Trappern vittjar sina mink- och mårdfällor.

När vi tar på oss skidorna och ger oss iväg visar termometern på -29 grader. Nere vid ån som bitvis rinner öppen är det extremt kallt. Vid en av fällorna har en mink varit framme utan att undersöka matförrådet i fällan. Christian stannar och skär upp små bitar av en lämpligt sur abborre och kastar dem på iskanten intill fällan.
– Det kan räcka för att väcka minkens intresse, säger han.
På vägen tillbaka upptäcker vi ett lospår som vi obegripligt missat på vägen ut. Lodjuret har kommit ur storskogen, stannat en stund vid ån och sedan gått över isen och försvunnit i skogen igen.
När vi passerar en mårdfälla ser vi att mården gått förbi på drygt 50 meter utan att intressera sig för fällan eller maten. Trapperlivet är ofta slitsamt och en dag som denna måste utan tvekan klassas som tuff i överkant. När vi når bilen visar termometern på -31 grader.

Fångstmannens dygn

Trapperns dygn börjar vid femtiden på morgonen med kaffe och tidningsläsning.
– Jag har ingen dagstidning, men jag har alla jakttidningar. När dagens jaktläsning är avslutad för han statistik och skriver i jaktdagboken. När gryningen börjar närma sig är det dags att åka ut i skogen där han är hela dagen fram till mörkret. Kvällarna tillbringar han i verkstan med att pälsa av vilt, bygga fällor, binda fiskeflugor eller slöjda en kniv.
Dygnets sista timmar sitter han i vardagsrummet i stugan där han byggt ett isolerat vakfönster och passar på räv. Det nybyggda huset är helt inrett med jakt och fiske som tema.
– Målet var jakt- och fiskemiljö, säger Trappern, det är bara proppskåpet som avviker från temat.

Jaktmarksproblem

Som alla unga jägare kan Trappern berätta om problemen att få tillgång till jaktmarker. Som ung nybörjare hade han fått lov att jaga på en mark nära hemmet. Efter ett par veckor kom jaktledaren i området och meddelade att han inte längre fick jaga på markerna.
– Jag fick då cykla flera kilometer enkel väg med en blandrastik i koppel för att komma till en annan jaktmark.
– Jag glömmer aldrig hur besviken jag blev på det jaktlaget.

Trapperns drömVarje kväll avslutas med rävvak i vardagsrummet.

Trappern har en dröm om att fångsten en dag ska bli fri över hela landet.
– Det finns inga som helst skäl till att fångsten på våra små rovdjur ska vara kopplad till markägande, säger han. Med dagens låga skinnpriser och förhållandevis låga intresse för fångst finns det plats för alla som vill sätta ut en fälla.
– Enda anledningen till att man inte ska sätta ut fällor är om någon annan jägare börjat fånga i området.

Kräver jaktkort

Trappern har varit i kontakt med skogsbolag på hemorten för att få jaga med fällor. Ett bolag krävde att han skulle lösa ett årskort på 500 kronor för att fånga ett par minkar och kanske en mård på en hel vintern. När han varit i kontakt med privata markägare och jaktlag har han vid flera tillfällen fått besked att jägarna inte vill ha något onödigt spring i markerna.
– Många jägare och markägare förstår inte nyttan med fångst. Det är löjligt att påstå att viltet skulle bli utrotat eller att jag skulle innebära någon störning i markerna.
– Oftast handlar det mest om avundsjuka och okunskap om fångst, säger Trappern, som tänker engagera sig i frågan om bättre förutsättningar för alla fångstmän utan egna marker.

Trapperns bästa fångsttips:

Mink
Viktigast är förberedelserna, säger Trappern. Fångstmannen måste börja med att bygga ett konstgryt med plats för ett slagjärn. Fångstlådan stenas ned vid ett brofäste eller någon annan lämplig plats där minkarna passerar. Under förhösten lägger man in fiskrens 1-2 gånger i veckan och sedan när skinnkvalitén är bra placeras järnen ut i fångstlådan. Trappern åtlar med färsk fisk inne i fångstlådan och sprider en blandning av vatten, fiskbitar, ägg och ett par deciliter blod utanför fällan. Doftsatsen gör han i laddningar på tre liter som får stå och surna inomhus i minst fjorton dagar. Under fångstsäsongen fyller han på med färska fiskbitar var 14 dag.

Mård
För att lyckas med mårdfångsten är det oerhört viktigt att hitta en aktiv mårdväxel. Bäst är att spåra av markerna på flera dagas gammal snö så att man kan se spår från olika dagar.
Trappern hänger upp fågelvingar 4-20 meter från fällan som placeras i ett träd. Vid fällan sätter han ofta upp en älgkalvskalle på ett träd. Inne i fällan åtlar han gärna med rester från skogsfågel och hare. Tunna skivor av frusen älglever är bra att kasta runt fällan. Surt blod har visat sig vara mest effektivt. Samla älgblod i petflaskor och låt det surna. När man sedan stänker blodet på träden runt fällan så är succén i det närmaste given. Om det då inte kommer någon mård sitter fällan på fel ställe och måste flyttas.

Text och foto: ROGER C ÅSTRÖM
Jaktjournalen april 2004

AKTUELLT

Överviktiga jakthundar

Övervikten har ökat markant bland svenskarna de senaste åren. Och det verkar som om den trenden även gäller våra jakthundar.

Jägarna tvingas ta smällen

De senaste veckorna har det debatterats flitigt runt vildsvinsstammen och de skadeproblem som uppstått inom vissa områden. Man pratar om skador för mångmiljonbelopp som drabbar lantbruk, villaägare och trafik i första hand.

Kolgrillad älgfilé

Numera tar grillsäsongen aldrig slut. Låt inte den fina älgfilén bli liggande i frysen och i värsta fall bortglömd. Med en god marinad och ett dygn i kylen är en mör älgfilé något av det godaste man kan låta vända på kolgrillen. Låt inga andra smaker konkurrera med den suveränt goda älgfilén, servera med en

Crut – en ståndhund av rang

När jämthunden Älgtjärnets Crut släpps lös i skogen är chansen till ståndskall rejält hög. Han har aldrig misslyckats på ett jaktprov och med tio förstapris på tio starter har han en meritlista som många bara drömmer om.

Redolfi EOS Steel

Gyttorp lanserar flera modeller från Redolfi Armi. Hagelbockar för jakt, sporting och lerduveskytte. Bockarna finns i Light, Steel och Sporting. Light och Steel finns i kaliber 12 och 20. Sporting i kaliber 12. Jaktjournalen har testat modellen Redolfi EOS Steel, som har tydliga influenser från traditionell italiensk tillverkning av hagelbockar.

Skyddsjakten i Rackstad: ”Vi hoppas få bort hanen”

Värmland (JJ) Länsstyrelsen har beslutat om skyddsjakt på en andra varg i Rackstadreviret. Sex jakthundar har dödats eller skadats av vargarna och så sent som på lördagen inträffade en ny attack. – Vi hoppas få bort hanen i flocken, säger Bertil Forsberg, jaktledare och talesperson för jägarna i området.

Nyupptäckt invandrad varg i Norrbotten

Arvidsjaur (JJ) Tack vare spårsnö har länsstyrelsens personal kunnat spåra en varg öster om Arvidsjaur. Enligt DNA-analys härstammar vargen från den finsk-ryska populationen.

Annonser